Porten till friheten av Monica Ivesköld är hennes första skönlitterära roman. Hon har tidigare gett ut ett stort antal fackböcker och även en barnbok.
Det här är berättelsen om Henrietta och hennes uppväxt. Vi träffar Henrietta 2009 när hon ligger på sjukhus och har varit nära döden. Hennes tankar går tillbaka till barndomen och dess vedermödor.
Dur och moll
Det här är en bok skriven i dur och moll. Lyckliga stunder varvas med mindre lyckliga, eller till och med fruktansvärda upplevelser. Vi får följa Henrietta från 1956 fram till 1971. Hennes barndom och ungdom är ett konstant sökande efter trygghet och säkerhet. Hennes föräldrar var väldigt unga när Henrietta föddes och hon växte i princip upp hos sin mormor och alkoholiserade morfar. De var de människor hon älskade mest. Både från föräldrar och framförallt från den fruktansvärde släktingen, psykopaten Volfgang, blev hon utsatt för trakasserier.
Det är många gånger svår läsning, speciellt avsnitten om Volfgang. Henrietta kunde inte dela med sig av vad hon utsattes för. Hans hot om vad han kunde göra för att skada de hon älskade mest satte stopp för detta. Det var dock allmänt känt att Volfgang var en elak typ och man undrar varför hon var tvungen att besöka honom varje vecka när övriga släktingar undvek honom.
Fångar 50-talets tidsanda
Många tillbakablickar är dock av det ljusare slaget. För mig som är född i mitten av 50-talet är det en underbar tillbakablick. Minnen kommer tillbaka från min egen barn- och ungdomstid och Monica har lyckats fånga tiden perfekt. Osäkerheten i de första tonåren när man började gå ut och träffa pojkar, gå på disko och var allmänt nyfiken på världen där ute sitter pricksäkert. Karaktärer och miljöer är fint gestaltade och man är där med Henrietta när hon sakta men säkert tar sig från osäkerheten under uppväxten till ett liv som vuxen och oberoende.
Porten till friheten är ett tidsdokumnet
Romanen är ett tidsdokument, en svunnen tid som många av oss minns med glädje och nostalgi. Så är det dock inte för alla, och Monica Ivesköld har fått oss att se världen och tiden från en annan synvinkel. Vi lider med Henrietta när hon utsätts för trakasserier. Vi glädjer oss med henne när hon finner ljuspunkter i den dagliga strävan. Välskrivet och rakt på sak. Monica väjer inte för att i detalj beskriva både det goda och det onda, vilket gör att romanen upplevs som verklighetstrogen och går rakt in i hjärtat.
Läs också
Recensionerna Handbok för textproduktion, Och Wienerwald står träden kvar, Tankar efter en pandemi och Aktiedrottning av Isabella Löwengrip & Pingis Hadenius.
