Mannen flinade och såg sig runt om i butiken.
“Är du verkligen i positionen att neka till en försäljning?”
Dockmakaren skruvade på sig. Det var han inte, även Pojken visste det. Dockmakaren lät sitt finger glida över tränäsan. Ögonen bad om förlåtelse innan han nickade mot Mannen som tog upp en bunt med sedlar ur innerfickan och lade dem på disken.
”Det här borde täcka allt”, sa han och ryckte till sig Pojken.
”Han är väldigt ömtålig så snälla var försiktig med honom.”
Mannen tryckte ner Pojken i en tygkasse. Genom ett litet hål i tyget kunde han se hur Dockmakaren begravde ansiktet i händerna. Kassen började gunga och Dockmakaren försvann när dörren slog igen.
Pojken blev inlåst i ett kabinettsskåp i en källare. Det var hans första möte med komplett mörker. Timmar passerade, tankarna framställde vanställda skuggor som kröp runt i hans sinne. Att bli lämnad i ljusets frånvaro kunde driva den friskaste till vanvett. Han koncentrerade sig på ett tickande ljud utifrån. Räknade varje sekund.
Trappan utanför knarrade. En ljus prick skymtade utanför springan, den växte sig större. Låset vreds upp och någon öppnade skåpet. En brinnande flamma reflekterades i de runda glasögonen på mannens nästipp. Den varma andedräkten immade för porslinsögon. Mannen ställde från sig ett stearinljus och plockade upp honom i sin famn, lyfte hans hand och började dansa. Rummet snurrade runt och Pojken kunde inte fokusera sin blick. Skuggor dansade med dem till ljudlösa toner. Mannen tryckte honom tätt intill sig.
”Jag önskar att du var en riktig pojke”, viskade han.
Mannen stannade, lade försiktigt Pojken på ett hyvelbord.
Blicken var riktad mot en verktygslåda. Mannen plockade upp borrsväng och försvann ur synhåll. Även om Pojken inte hade något hjärta kunde han inbilla sig hur slagen skulle ha pulserat i hans bröst.
Kroppen började skaka och ansikte vreds ner mot bordet. Näsan drogs mot bänken och lämnade en ljus linje. Vibrationerna slutade och spånet dammade framför ögonen.
”Nästan riktigt”, sa mannen.
Pojken kände sig vanskapt, han kunde inte se vad mannen hade gjort, enbart känna tomheten i sig när ett vinddrag drog igenom honom.
Mannen kysste bakhuvudet på honom. Bältspännet skramlade och en klang slog i golvet. Träbenen blev pressade mot bordskanten och huvudet bankade mot bordet. Pärlor av svett droppade ner på honom och mannen gnydde. Insidan blev våt och trätt stramade. En röst kom från övervåningen och mannen andades fortare.
”Kommer snart!” ropade han och låste in Pojken i skåpet.
Varje afton fortsatte i samma mönster. Pojken förmultnade sakta inifrån, ändå längtade han ut till mannen. Lidandet var ett billigt pris för en glimt av ljus. Tills en kväll när Mannen skulle dra sig ur honom, vrålade han och kastade in honom i skåpet. Mannen drog ut en lång sticka ur sitt kön. Han drog upp kalsongerna och en röd fläck växte sig stor, en våt hinna trängde igenom och droppade ner på golvet. Låset på skåpet vreds om.
Tickandet gick ohört förbi och svärtan trängde in i sinnet. Lukten av våt jord steg från honom. Buken mjuknade och huvudet föll fram mot skåpdörren. Ena ögat låg pressat mot glipan och stirrade ut i det oändliga mörkret. Minnet av Dockmakaren tynade sakta bort innan det gick helt förlorat och Pojkens huvud blev lika tom som hans kropp.
Efter en tid tändes lampan utanför och Pojkens sinne vaknade till liv. Mannen kommer ner för trappan med en påse med färgglada cirklar på i sin hand. Korta steg knarrade bakom honom. Pojken kunde skymta någon annan i källaren. Mannen hukade sig ner och sträckte fram påsen. Taniga fingrar från en okänd hand grävde runt i påsen och plockade upp en klubba med körsbärstryck. Pojken önskade att han kunde titta bort. Mannen hjälpte till att plocka bort plasten från den, han hade hittat någon annan, en riktig pojke.
Pojken av trä, motivering:
Pojken av trä är berörande på djupet med lång efterklang.
Läs också
När du läst Pojken av trä läs noveller Nog andas han minsann, Det där med solidaritet, Natthäxorna och Tiggaren.
