Damen i den grå linnedressen sjönk ner på sin plats när tåget körde i gång med ett vinande läte. Hon såg sig omkring och konstaterade att det var en utmärkt plats ur observationssynpunkt.
Observatören av Solveig Olsson-Hultgren
Snett bakom henne satt kvinnan med födelsemärket som hon lagt märke till redan på perrongen. Mittemot, på andra sidan mittgången, satt en ung tjej med Garbo-liknande profil och om hon vände blicken framåt kunde hon skymta en lätt silverstänkt nacke mellan stolsryggarna. Trots det begränsade synfältet visste hon hur mannen framför henne såg ut. Hon hade sett honom när han kommit gående från andra hållet i kupén, placerat sin mahognyfärgade portfölj på sätet och sig själv på fönsterplatsen. George Clooney. Han såg ut som George Clooney.
Kvinnan med födelsemärket, Greta Garbo och George Clooney. Tre människor som damen i grått valt ut bland tågresenärerna i kupén som bara var halvfull denna onsdagsförmiddag i slutet av april. Tre okända människor som fångat hennes intresse och som satt så att hon kunde observera dem. I smyg givetvis. Hon ville definitivt inte dra uppmärksamheten till sig vilket också var skälet till att hon klätt sig diskret, låtit bli att sätta upp håret i sin vanliga karakteristiska frisyr och struntat i att sminka sig. Helst skulle hon ha velat dölja sina iakttagande ögon också, med hjälp av ett par solglasögon eller ett hattbrätte, men vid närmare eftertanke hade hon valt att låta bli. Troligtvis hade en sådan mundering en gråmulen dag som denna snarare dragit till sig andras blickar än dolt hennes egna.
Den grå damen plockade fram sin anteckningsbok och lät blicken glida från den ena till den andra av de utvalda offren. Den stannade vid kvinnan med födelsemärket, dröjde ett ögonblick vid pannans mörka leverfläck, iakttog det nervösa fingrandet på mobilen och den flackande blicken. Antecknade.
Kvinna, drygt 40? Kortklippt. Härjade drag. Svart täckjacka, för varm för årstiden. Lila manchesterbyxor, nötta på knäna. Sliten tygbag. Verkar spänd. Varför?
Sikten skymdes av en mamma med barn som ställt sig upp i mittgången i väntan på att toaletten skulle bli ledig. Observatören log mot den kissnödige pojken innan hon vände blicken mot den unga Greta Garbo som stirrade oseende framför sig i stället för ner i en skärm som de flesta andra i kupén.
Tjej i tjugoårsåldern. Långt blont hår. Tunn skinnjacka, svarta leggings och höga boots. Axelväska av läder. Frånvarande blick. Vad tänker hon på? Pojkvännen? Studierna? Livet?
En som däremot var uppkopplad var George Clooney, mannen som rört sig genom vagnen med den självklarhet som bara någon med gott självförtroende och vältränad kropp gjorde. Nu hade han fällt upp sin laptop på bordet framför sig och trummade ivrigt på tangenterna. Observatören lutade sig försiktigt framåt så att hon kunde se inledningen av mailet som han höll på att skriva, adresserat till en Veronica som han längtade efter att få träffa igen.
Good-looking man, 45-årsåldern. Lätt grånad. Ljus kavaj av god kvalité, smårutig skjorta, mörkblå jeans, snygga skinnskor och dito portfölj. Framgångsrik affärsman? Avslappnad företagsledare? Trendig reklamare? Träff med ”Veronica”?
George Clooney. Greta Garbo. Kvinnan med födelsemärket. Tre människor som inte hade en aning om att en dam i grå linnedress utnyttjade dem för sina egna ljusskygga syften under denna resa. Allt medan tåget färdades genom ett vårligt Sverige där grönskimrande åkrar, små samhällen, nedlagda stationshus och mörka granskogar varvat med kalhyggen passerade förbi. Med jämna mellanrum bromsade det in vid de större stationerna, stod stilla en minut eller två, lät gamla resenärer kliva av och nya stiga på. För övrigt hände det inte mycket förutom att George Clooney slog ihop sin laptop och tog upp en bok i stället. En bok som observatören bara skymtade en sida av. Vad kunde en man som han tänkas läsa? Hon greppade sin penna igen.
Management? Golf? Ett mordfall som ska lösas av en lätt alkoholiserad, frånskild polis?
Kvinnan med födelsemärket läste ingen bok. Hon hade plockat upp en tidning ur fickan på stolsryggen, bläddrade oengagerat och ryckte till varje gång dörren till kupén öppnade sig med ett väsande.
Förföljd? Fripassagerare? Frigång från fängelset, ovan vid friheten?
Den unga Greta Garbo satt som förut, stilla och gåtfull i sin egen värld när observatören kom tillbaka från sitt toalettbesök en stund senare. Och George Clooney läste en bok om kärlek, en bok vars titel och framsida hon kände igen när hon passerade. Det var som … Var det Veronica som gett den till honom? Kvinnan som han längtade efter och skulle träffa i Stockholm trots ringen av guld på vänster ringfinger. Observatören sjönk ner på sin plats gjorde ytterligare en anteckning om mannen i stolen framför.
Gift. Otrogen?
Gäspande slöt hon ögonen för att yrvaket se sig omkring nästan en timme senare. George Clooney, Greta Garbo och kvinnan med födelsemärket höll på att samla ihop sina persedlar, lyfta ner väskor och få på sig ytterkläderna. Tåget var strax framme på Stockholms central och hon hade sovit bort chansen att observera sina offer ännu en stund. Hon fick väl skylla på tågets sövande bakgrundsljud och det faktum att hon suttit uppe halva natten, arbetat med att dra upp riktlinjer för sitt nya projekt. Det som hon påbörjat under denna resa.
Damen i grått la ner sitt anteckningsblock i väskan, reste sig, slätade till det skrynkliga linnetyget och följde med strömmen som rörde sig mot dörren när tåget saktade ner för att slutligen stanna på Centralen. Väl ute på perrongen verkade det som om hennes tre studieobjekt försvunnit i tomma intet innan George Clooney dök plötsligt upp i synfältet. Som en vattendelare stod han mitt i strömmen av människor och såg sig förväntansfullt omkring. Observatören kunde inte låta bli att stanna några meter därifrån, låtsasleta efter något i väskan och se sig omkring även hon. Hon behövde inte vänta länge. Två halvstora barn, en flicka och en pojke, kom rusande genom folkmängden, åtföljda av en leende kvinna.
– Mamma, mamma, där är pappa!
– Hej ungar! Hej Veronica! Åh, vad jag har längtat efter min familj!
Det sista observatören hörde var hur Veronicas retsamt frågade herr förskolläraren om han fått några nya pedagogiska insikter nu när han varit på kurs. Innan hon gick vidare mot rulltrapporna, åkte upp till centralhallen och kastade en blick runt omkring sig utan att se skymten av vare sig kvinnan med födelsemärket eller Greta Garbo. Bara en hastig glimt av sig själv, en stylad upplaga klädd i klarrött med matchande läppstift, på affischen i bokshopen där man gjorde reklam för hennes senaste bok. Den som precis kommit ut i pocket och som mister Clooney läst på tåget.
Damen i grått log för sig själv innan hon steg ut i Stockholms folkmyller och gick mot det stora förlaget där hon skulle presentera idén till sin nya bok. Den som skulle handla om ett antal okända människor på ett tåg, utvalda av författaren på en resa som kanske äger rum i denna stund. En resa där just DU blir observerad …
Observatören, motivering:
Spänning på flera nivåer som får läsaren att titta upp och se sig omkring.
Läs också
Efter Observatören kan du läsa novellerna På kafé, Farväl farmor och Sanning eller sägen.
