Ockupationen

Ockupationen hederspris novelltävlingen 2016

Uppdaterad 25 januari 2024

Ockupationen av Johan Engman

Maskinen bullrar när de två männen kliver in i det trånga utrymmet. Jose räcker ett par hörselskydd till sin efterträdare på jobbet.

”Jag hade likadana när jag var artilleriskytt i Irak”, säger Abbas och ser orolig ut.

Jose Manuel Sanchez skrattar när han tänker tillbaka på det som skulle varit hans sista arbetsdag på hotellet. Innan Klaus dök upp hade han räknat ut hur många pantburkar som behövde samlas för att komma upp i en dagslön.

Abbas hälsar på alla i servisen som kommer springande med smutsig disk. Han försöker hinna se om tallrikarna skrapas innan de ställs i prydliga högar.

”Jag har ju åtta timmar på mig att bli färdig”, säger Abbas och ler hoppfullt. Vattenångan väller ut när diskmaskinshuven åker upp och Jose puttar ut en gul back med rykande tallrikar.

”Varje månad kommer cheferna säga att det finns för lite arbetsuppgifter. Gå aldrig på det där. Om du låter dem stjäla arbetstid kommer det vara lika mycket jobb på kortare arbetsdag.”

Abbas hälsar på restaurangchefen Åsa som går förbi i högklackade skor. ”Välkommen hit, Abbedi” säger hon. ”Det är jätteroligt att du är här. Passa på att prata med din kompis nu när det är så lite att göra.”

I trettio år har Jose räknat tiden till den här dagen. De nyanlända barnbarnen betydde mycket för beslutet att gå i pension. Förutom restaurangen är hans dotter den familj som finns kvar. Jose blev änkling strax efter ankomsten till Sverige. Hans tre syskon som aldrig var politiskt inblandade stannade kvar i Chile.

Trots att han bara har åtta fingrar lastar han färgglada diskbackar snabbare än de yngre diskarna. Han kan säga ”Sortera disken!” och ”Dra åt helvete!” på lika många språk som det finns anställda i restaurangen.

”Jag flydde strax efter att jag blev klar med min juridikutbildning”, berättar han för Abbas när de har rast under introduktionen. ”Det blev statskupp och jag var på fel sida. Vi gömde oss bakom tidningskiosken när de sprutade tårgas.”

Servitrisen Anneli tycker det behövs en practical joke på pensionsdagen. När Jose inte ser det tar hon diskslangen och sprutar kallvatten i nacken på honom. Han skriker i panik och springer mot personalrummet. Anneli kommer efter med en ny rock och hänger en handduk runt halsen på honom som en boxare. Hon ger honom en kaffekopp och sätter sig mittemot.

”Jag hade suttit i tre dagar i cellen”, säger Jose och tittar på henne med sina mörkbruna ögon. ”De ledde upp mig för en stentrappa, tryckte ner mig i en stol och gav mig elstötar. När de inte fick rätt svar hälldes hett vatten över mig. Någon bakom mig slängde kallvatten direkt efter. Jag svarade fortfarande inte och de klippte av mig två fingrar. De sa att de skulle skicka dem i ett kuvert till mina föräldrar. Det var såklart en bluff. Både mamma och pappa hade mördats året innan.”

Anneli torkar Joses gråa hår med handduken och masserar hans axlar. ”Ledsen kompis. Jag visse inte.” Han blinkar och ler ett mystiskt leende. ”Du får tillbaka någon gång när du vänder bort ryggen”, säger han och viftar tillbaka henne mot matsalen. ”Mannen vid bord femton vill betala nu.”

”Jag har bakat avskedstårta. Kom och fika nu!” säger Lotta Flodin som stoppat in huvudet i dörröppningen. Jose tar av sig handduken och tänker tillbaka på tiden när hon inte ens ville äta vid samma bord som sina kollegor. Ockuperingen av diskmaskinen ändrade allting.

”Byt vatten och diska glasen klockan 12.30 när första lunchrusningen över.”, säger Jose till Abbas. ”Under tiden som diskmaskinen töms går du över till andra sidan och diskar grovdisken.” Abbas tar några steg åt sidan och upptäcker monstrets baksida som är dubbelt så stor som han trott.

Ockupationen fortsätter på nästa sida.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

SkrivarSidan

Upptäck mer från SkrivarSidan

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen