Vad är det som händer? Går han ifrån mig efter 29 år tillsammans? Det kan ju inte vara möjligt!

Time out, sa han och smällde igen dörren. Efter 29 år! Älskade Bosse, vad har jag gjort för fel?

Och vadå time out? Så går det väl inte till när människor skiljer sig? Då har man väl haft problem först, och stora gräl och kanske går i… inte vet jag… i familjeterapi. I bästa fall försöker man lösa problemen, i sämsta fall bråkar man och krigar.

Eller i och för sig, i allra sämsta fall går man kanske bara omkring utan kontakt med varandra. Jag kanske inte har begripit hur dåligt vi har haft det?

 Fast visst hade vi väl trevligt i lördags? När vi var på bio. Det var en romantisk komedi men Bosse verkade ju inte missnöjd för det. Eller satt han och surade? Kan den där filmen ha varit liksom droppen? 

Och så ville han att vi skulle gå och ta en öl efteråt, men jag sa nej, jag är så trött. Det är den här hettan som aldrig verkar ge med sig. Maken till het sommar har jag aldrig upplevt.

Men det var nog dumt. Det är klart att jag skulle ha gått med och tagit en öl när han nu gick med på min film. Det kanske är mitt fel allting som inte har låtit honom få utrymme för sitt. Vad korkad jag måste ha varit!

Men Bosse är ju som han är, han visar inte så mycket, och jag har tänkt att det är så självklart. Vi har varandra och pojkarna, ja de är ju stora nu men ändå vår familj, och sommarstugan… och bilen… Jag går väl inte precis och tänker varenda dag på hur vi har det i vår relation. 

Men alltså, kunde inte människan ha sagt något? Jag har ju inte gjort något, det är ju inte som att jag har varit otrogen precis.

Fast det är klart att jag har tänkt tanken. Sexet med Bosse har ju inte varit någon höjdare direkt. Men sex är inte allt här i världen. Gott kamratskap och att man kan lita på varandra, det är väl den bästa grunden för ett äktenskap. 

Men visst kan man väl drömma. Någon gång kanske man har tänkt att ujujuj den där…, men jag har aldrig gjort något. Aldrig någonsin.

Fast jag vet ju en gång när jag var riktigt… sugen. Det var många år sedan när vi var på Teneriffa, och jag minns att det var en man där. 

Och det var en sådan där utflykt till en äkta teneriffiansk by… heter det så – teneriffiansk? I alla fall en by där man fick äta helstekt gris eller kanske att det var lamm. Det var hur mycket rödvin som helst och alla var ganska berusade. Han hette Roland tror jag, den här mannen. Han och hans fru, de kom från Norrköping vill jag minnas.

Vi satt i alla fall tillsammans i ett sällskap och det var någonting mellan den här Roland och mig. Det var en laddning som var… liksom erotisk.

Och så när jag hade varit och kissat, då stöter jag nästan bokstavligen ihop med Roland i mörkret. Han tar tag i mig och vill kyssas. Och… ja… alltså herregud det är så längesedan, det finns ingen anledning att tänka på det nu, men det vet jag säkert att Bosse såg ingenting.

Men den här hettan, den kommer bli min död, det bara rinner svett om mig. Jag måste snart ta en dusch igen, om jag bara orkar.

Time out, betyder det alltså att han ska lämna mig en tid och komma tillbaka när han känner för det? Är inte det time out, liksom en paus?

Och hur har han tänkt sig praktiskt, han har inte tagit någonting med sig. Han satt ju och tittade på fotboll när han plötsligt bara reste sig och störtade ut genom dörren. Åh gud vad jag är yr i huvet. Ett riktigt åskregn är vad som skulle behövas. Så att man kan andas igen.

Och var skulle han bo? Har han tänkt sig att bo hos någon av pojkarna? Nej, men det hade jag väl hört talas om, nog hade väl de…

Men nu fattar jag, han har förstås en älskarinna! Någon liten kvinna som han kan flytta hem till och ha det trevligt med. Och när han känner för det är det bara att flytta hem igen. Time out, jojo! Ha kakan kvar och samtidigt äta den, det är vad det betyder.

Men var inte för säker. Jag kanske inte alls vill sitta här och vänta tills han har lekt rommen av sig.

Fast… jag har ändå så svårt att föreställa mig det. Bosse har inte den förslagenhet som det här kräver, han har inte initiativförmågan. Och var sjutton skulle han ha träffat en kvinna? Han är ju inte direkt den som är ute i svängen…

Fast vänta nu… vänta nu litegrann… Han var ju faktiskt på den där lydnadskursen med hunden i våras. Det vet ju alla att det är nästan bara kvinnor på hundkurser.

Men… han vet ju inte hur man gör. När vi blev ihop var det för att jag blev lite ivrig på en fest. Att han skulle aktivt ragga upp någon, ha ett förhållande bakom min rygg och sedan storma ut för att flytta in hos sin älskarinna, det är så… inte Bosse. Jag hade behövt hjälpa till om han skulle lyckas skaffa sig en älskarinna.

Eller kan det vara en kris av något slag? Så självupptaget i så fall. Bara gå in i sin egen kris, inte prata om vad som är fel och så marschera ut och strunta i mig.

Jag har det väl inte heller så lätt. Ett skittråkigt jobb och så vara gift med den där träbocken. Bosse är väl okej, men något större garv är han ju inte.

Nej, det kanske inte har varit världens lyckligaste äktenskap, det kan han ha rätt i. Det kanske har varit ganska så trist och bara lunkat på i ganska många år nu.

Inte för att jag har tänkt på det egentligen. Jag har inte varit missnöjd sådär aktivt, inte så att jag har vetat om det.

Men om han nu kan marschera ut och ta sig en paus, ja då kanske det händer saker med mig också. Då kanske inte jag heller känner mig bunden av alla gamla löften.

Inte tänker jag sitta och vänta på att han ska komma tillbaka. Ska jag leva ensam vill jag gå mer på bio och teater och gå ut och äta en bit ibland.

Med en mindre lägenhet och bättre hyra kanske pengarna räcker till en resa då och då också. De har ju så kul, tjejerna på jobbet som reser utomlands ihop. Jag har aldrig följt med eftersom det inte har känts schyst att åka utan Bosse.

Inte tänker jag sitta här och tycka synd om mig själv och vänta på att han ska behaga komma tillbaka. Och är det så att han ångrar sig så… ja, synd för dig. Så går det när man behandlar sin fru som en gammal trasig stövel som man bara slänger bort när man inte vill ha den. Då kanske man inte har någon fru längre. För då har hon flyttat och skaffat sig ett liv som inte har med honom att göra.

Den här sommaren ska jag aldrig glömma, hettan som förändrade mitt liv! Tänk om jag skulle åka med gänget på kryssning och ha lite kul. Kanske dansa och… men nejnej, jag tänker inte skaffa någon ny karl bara för att jag går ut och dansar lite. Men träffar jag någon så är väl inte det så konstigt. Jag kanske också behöver få känna att jag lever.

Jag var inte beredd på det här, det får jag säga, men det var nog bara bra att han tog steget så att jag blir fri från det här trista fängelset som jag har suttit i utan att riktigt begripa det.

Men vad nu, nycklar i dörren. Vad är det här, kommer han tillbaka nu?

Vad är det som händer?

”Bosse… jag väntade inte dig tillbaka så snart. Du ville ju ta time out, sa du…”

”Vad pratar du om? Jag var nere och köpte lite thaimat bara. Har andra halvlek börjat än?”

© Inger Lernevall

Motivering: Skrivit med en humoristisk säkerhet som imponerar.

 

Bosse tar time out av Inger Lernevall tilldelas 1:a pris i SkrivarSidans novelltävling 2019.

Fler noveller