Uppdaterad 4 december 2022
Stubintråden fattade eld först på femte försöket. Under tiden hade den reptilliknande noelemaken närmat sig den smala klippavsatsen där Bendrik…
Kabeln till hörlurarna gick av när Johan hivade upp ryggsäcken på vänstra axeln. Han svor till, rafsade ihop öronpropparna och sladdbitarna i näven och körde ner alltihop i fickan på sin skinnjacka. Han tog fram reservhörlurarna ur ryggan och var strax redo att fortsätta lyssna på sin ljudbok, men först fick han backa tillbaka till rätt ställe i uppläsningen. Medan han fokuserade på sin mobiltelefon för att göra det snodde en ficktjuv åt sig, i skydd av Johans ryggsäck, en kvinnas plånbok ur den halvöppna handväskan som hon höll under armen i trängseln.
…stannat till. Paniksvett droppade ned i ögonen och rann nerför ryggen. Han blinkade några gånger och bytte grepp för att kasta den rykande sprängladdningen mot stenen en bit ned på berget där noelemaken glodde på honom med sina gula ögon. Han hivade iväg den och duckade direkt för att slippa få…
Varför kom det inget tåg, förresten? Johan såg sig omkring. Perrongen var fullpackad, folk trampade rastlöst på stället. Ingen information på ljusskyltarna.
Ett högtalarutrop fick Johan att pausa uppläsningen av ljudboken. Ett tillfälligt stopp i trafiken på grund av rökutveckling var avhjälpt och nästa tunnelbanetåg var flera stationer bort. Johan övervägde att ta en buss i stället. Det var en fin vårkväll, molnfri himmel efter morgonens regn och solen stod fortfarande ganska högt. Han satte igång ljudboken igen och rörde sig mot utgången.
I samma ögonblick föll en äldre man ned på spåret på andra sidan plattformen. Johan märkte ingenting av kalabaliken. Folk försökte få stopp på tåget som precis kom rullande samtidigt som andra försökte hjälpa den stackaren att komma bort från den spänningsförande delen av spåret och upp i säkerhet på perrongen igen.
…grus och splitter på sig från explosionen.
Ett stort stycke av reptilens fjälliga framkropp landade med ett smack på bergväggen strax ovanför honom och gled sedan ned mot hans packning. Bendrik drog kvickt åt sig koffertarna med mätinstrumenten innan de fick blod och frätande reptilslem på sig, krängde upp dem på ryggen och fortsatte sedan framåt i rask takt.
Bussen svängde ut från hållplatsen. Johan fick en plats vid fönstret, han lyssnade på sin bok och noterade inte att en cyklist blev nedmejad av en taxi precis bredvid bussen. Blod skvätte upp på rutan intill Johan, men han märkte ingenting. Folk på trottoaren rusade fram för att hjälpa till, de skrek, viftade och ringde efter hjälp. Bussen for vidare. Ljudboken rullade på.
Stigen smalnade av. Obekanta lavar och svampar trivdes i fukten och gjorde att Bendrik fick dåligt fotfäste. Han stödde sig mot bergväggen med ena handen och klev försiktigt vidare. Diset från dalen gjorde det svårt att se och nu började det mörkna, skymningen föll snabbt här på planeten Onuj. Bendrik hörde stenar rassla strax nedanför sig. Det gick inte att se i dunklet vad som rörde sig där, men han gissade på ännu en vasstandad noelemak. Han fortsatte att gå och trevade efter reservmagasinet till sin pistol i byxfickan, han fick tag på det och ersatte snabbt det tomma.
Rätt som det var började flera passagerare i bussen peka och prata sinsemellan, de stirrade åt höger mot bankkontoret vid gathörnet som bussen just passerade.
Var det två personer med k-pistar som gick in genom svängdörrarna?
Några av Johans medpassagerare höjde sina mobiler för att filma. En polisbil svängde upp bredvid bankens skyltfönster och möttes av ett regn av glassplitter när rutan besköts inifrån.
Johan varken hörde eller såg något av uppståndelsen. Trafiksignalen slog om till grönt och bussen rullade vidare.
Magasinet innehöll hans tjugo sista skott. Tre sprängladdningar hade han kvar, men på grund av fukten var det svårt att få fart på dem tillräckligt snabbt för att de skulle vara till någon nytta mot noelemakerna.
En blick på kartdisplayen på uniformsärmen visade att observatoriet låg bakom nästa krön. Han såg också att displayen var nära att ladda ur helt och han insåg att han hade glömt att köpa ett färdigladdat batteri innan han lämnade rymdhamnen.
Johan hoppade av bussen och gick in i kvartersbutiken. Mellanmjölk, bröd och bananer, han kom ihåg hela listan. Han betalade för varorna och satte på ljudboken igen. Precis när han passerade utgången trängde sig en kille förbi honom och störtade iväg med en väldig fart.
”Stoppa snattaren!” ropade butiksinnehavaren.
En ung tjej rusade iväg efter killen, men Johan svängde oseende åt andra hållet.
En väsning fick Bendrik att titta upp. En noelemak såg på honom från en klippavsats bara fem meter bort.
Han sköt två skott i rask följd. Det första gick rakt in i det högra ögat och det andra snett under, noelemaken dog ögonblickligen och den tunga kroppen dråsade ned från avsatsen. Mängder av stenar och ett stycke av stigen precis framför Bendrik drogs med i fallet. Han ökade på sina steg…
Johan öppnade dörren till lägenheten. Ljud från en barnfilm hördes från vardagsrummet.
”Tjoho! Jag är hemma! Jag sätter igång med middagen”, hojtade Johan in mot lägenheten.
”Okej, Hanna och jag kommer strax och hjälper till”, svarade Karin, Johans sambo. ”Kom du ihåg att handla?”
”Jajamen”, sa Johan, belåten med sig själv.
…och passerade den raserade stigen med ett smidigt hopp. Han spanade ut över kanten och skymtade två noelemaker som närmade sig i ravinen.
Kvadratiska blanka ytor insmugna i bergväggen en bit bort fick Bendrik att inse att observatoriet var i sikte. Han ökade takten, men halkade och föll handlöst…
”Johan! Johan, hallå!”
”Va?”
”Knivarna! Du måste komma ihåg att lägga undan knivarna så att Hanna inte når dem! Nu var det nära att hon gjorde sig illa!”
”Ånej! Jag vet, men jag skulle bara…”
Karins blick tystade honom. Hon fick en liten puss på kinden och smålog till svar.
…tills han lyckades återfå fästet med ena foten mot en spricka och högra handen mot en sten precis vid avgrunden.
Noelemakerna därnere fnös och kastade sig i riktning mot honom med ny energi. Bendrik kravlade någon meter framåt på stigen och stannade sedan vid en bredare spricka för att skjuta dem.
Arton skott kvar. Han darrade i högerarmen efter stöten vid fallet och fick använda båda händerna för att sikta.
Tre skott gick iväg. En miss, två fullträffar.
Synd att noelemakerna var oätliga, han var hungrig och de måste ransonera provianten.
”Bon appetit!” sa Johan. ”Hur har dagen varit?”
”Mmm, gott! Här har det varit en lugn VAB-dag. Hanna är bättre nu, det blir dagis imorgon.
”Dagis!” sa Hanna glatt.
Karin och Johan log mot henne.
”Såg just på skärmen att det var ett bankrån på Ormgatan nyss”, sa Karin.
”Är det sant! Jag kom med bussen den vägen, jag märkte ingenting?”
”De måste ha röjt undan? Hur har din dag varit, har det hänt något speciellt?” frågade Karin.
”Nej, ingenting utöver vardagslunken, det har varit en helt vanlig, förutsägbar, grå vardag”, sa Johan.
Han längtade redan efter att fortsätta lyssna på Bendriks äventyr.
© Maria Zetterström
Vinnare i novelltävlingen 2017.
Ingen mellanmjölk på Onuj, motivering:
Välskrivning spänning på flera plan mitt i vardagen.
Läs också Bosse tar time out, En privat konsultation och Nog andas han minsann.
