Rörelsen av och med John Ajvide Lindqvist

Rörelsen av och med John Ajvide Lindqvist. Vid en ålder av 50 år blir jag sällan skrämd av fiktion. Kanske är jag numera oerhört kräsen och har jag blivit blasé. Hemska tanke! När jag läste Stephen Kings Jurtjyrkogården när jag var i sena tonåren blev jag skitskraj. Den var så läskig. Nu skulle jag förmodligen tycka att den var övervägande äcklig. Skräck är, precis som humor, väldigt relativt.

John Ajvide Lindqvists första bok, Hanteringen av odöda, tyckte jag var mycket bra när jag läste den för flera år sedan. Jag lyssnade på den för inte så länge sedan och fick inte alls samma intryck. Den var mest äcklig. Jag tycker om Lindqvist som författare, jag gillar hans stil och språk och därför lyssnade jag på hans senaste, Rörelsen, som han själv läser. Hans texter kommer som mest till sin rätt när han själv läser. Han har en rytm som nästan är hypnotisk och väldigt behaglig att lyssna på.

Den här boken ger intryck av att vara självbiografisk när han refererar till böcker som han har skrivit. Lite lurigt. Kanske har han bott i ett gårdshus av betong, extraknäckt som trollkarl och befunnit sig i närheten den kväll Olof Palme mördades. Jag vet inte och jag måste inte veta. Det finns en tvättstuga för de som bor i huset och i tvättstugan finns ett sunkigt badrum. Tanken på att vara hänvisad till att duscha i det badrummet – det är rena skräcken för mig!

Det sker en förändring som John upplever som ett yttre tryck. Han får telefonsamtal där någon frågar om Sigge har kommit. De övriga hyresgästerna genomgår en tydlig förändring, en förändring som John kopplar ihop med det sunkiga badrummet där något har flyttat in. Det som finns där tar över, som en drog och de blir beroende. De har en möjlighet att få må bra, att vara den de verkligen vill vara och att komma tillbaka till verkligheten blir allt svårare.

Som bok är den ganska bra, men jag tycker inte att den är skrämmande eller ens obehaglig. Den är inte äcklig heller och det är bra. Den är sorglig. Den känsla av isolering och ensamhet, att inte höra till är ett fenomen som finns nu med, 30 år senare. Vilken kopplas till alla sociala medier som inte ens var uppfunna då. Ensamhet och isolering är tidlösa begrepp.

© Ewa Sundbäck

www.ewasundback.se