Gutenberggalaxens nova av Nina Burton. Häromsistens, när jag väntade på bussen, slank jag in på Akademibokhandeln. Bara för att titta, inte köpa! Har tillräckligt med olästa böcker i min bokhylla. Men när de aviserar böcker med 50% och 70% rabatt, då är det svårt att motstå. Speciellt som det fanns en del intressanta böcker. En av dem var Nina Burtons essäberättelser om Erasmus av Rotterdam, Gutenberggalaxens nova.
Idag känner många till Erasmus som ett stipendium och tittar man på nätet så hittar man följande information från EU: ”Erasmus+ är ett utbytesprogram som ger dig möjlighet att studera utomlands i 3-12 månader…”. Såvida man inte har läst humaniora kanske man inte kan säga så mycket mer om denne man som var sin tids störste tänkare och humanist.
Bakgrund
Personligen visste jag inte heller så mycket om honom. Nina Burtons berättelser är därför en bra introduktion till Erasmus; mannen, hans visioner och gärning. Den är skriven med kärlek och intresse och det är omöjligt att inte dras in i kretsen kring honom. Han kom från enkla förhållanden, blev munk, mest för att få tillgång till ett bibliotek och fick så småningom avsäga sig detta, som han såg det, ok. Hela sitt liv strävade han efter att kunna försörja sig, men samtidigt vara fri. Han gick enbart med på bidrag när han kunde behålla sitt oberoende som tänkare.
Utbildning
Han började sin gärning med studier i Paris, men kunde aldrig acceptera det rigorösa studieklimatet.
”I Sorbonne levde man däremot ett dystrare liv, speciellt i Collège de Montaigu där han skrevs in. Francois Rabelais skulle ett par decennier senare förklara att studenterna i detta veritabla snuskhål behandlades sämre än tartarers galärslavar, och Erasmus betyg var ungefär likadant. Som han skulle minnas Montaigu dog några elever på grund av de mögliga sovsalarna och måltidernas ruttna ägg; andra blev galna av alla hårda bestraffningar. Efter de dagliga mässorna låstes porten så att ingen kunde ta sig ut, ungefär som i klostret.”
ur Gutenberggalaxens nova
Man kan bara tänka sig hur det var.
Hans utbildning var omfattande. Förutom det latin som var hans modersmål, studerade han grekiska för att kunna gå tillbaka till de gamla källorna för sin nyöversättning av Bibeln. Han tog inte sin examen förrän 1506 och då i Turin. Han skrev flera teologiska verk, men även andra, varav den mest kända och lästa idag är den humoristiska Dårskapens lov.
Fritänkaren
Han rörde sig vant mellan Nederländerna, Frankrike, England, Italien och Schweiz, där han bodde i Basel i många år. En globetrotter redan då, som umgicks med den tidens intellektuella och konstnärer som Thomas More, Martin Luther, (fast de aldrig träffades) Alfred Dürer, Hans Holbstein d.y. Med Luther kom han inte överens. De hade ofta liknande åsikter och Erasmus hade långt tidigare än Luther kritiserat kyrkan. Men Erasmus ville ”inte vara någon ideologisk gisslan”. Här ytterligare ett bevis på hans önskan om frihet och oberoende för att kunna forma sina egna åsikter.
I Gutenberggalaxens nova är Erasmus modern
När man läser Nina Burtons berättelse on Erasmus får man intrycket av en man, med moderna åsikter, ofta långt före den tidens idéer. Han tillhör början på renässansen, ägde en stor dos humanitet och känsla för frihet och rättvisa för alla. Kanske det är sättet som Nina Burton introducerar honom på, men jag får i alla fall intrycket av en mycket modern man, som även idag skulle kunna dra sitt strå till stacken.
Burtons essäer är lättlästa och flytande och berättas på ett personligt sätt, vilket gör att man känner att man kommer närmare mannen Erasmus och hans tid. Efter att ha läst essäberättelserna blir man full av beundran för denne framsynte man. En bra företrädare för utbildning, globalism och öppenhet i dagens Europa.
Nina Burton
Nina Burton, är en ny författare för mig. Hon är ”poet, essäist och fil.dr. I litteraturvetenskap. Hon är ledamot av det litterära Samfundet De Nio och Vetenskapsakademien, och förenar som författare ofta lyrik med naturvetenskap hennes senaste essäböcker är Den nya kvinnostaden (2005) som Augustnominerades och Flodernas bok (2012) som fick Stora Fackbokspriset.” Hon har även skrivit andra böcker än Gutenberggalaxens nova och jag tror inte det är sista gången jag läser något av henne.
Läs också
Inläggen i bokbloggen Anteckningar, Vi möts på museet, Linnés arvinge och En historia om läsning.
