Anteckningar av Tua Forsström har jag läs. Hon är en av de nyaste ledamöterna i Svenska Akademien (2019). Forsström, som är Akademiens första finlandssvenska ledamot, föddes i Borgå, Finland 1947 och tillhör den finlandssvenska minoriteten.
När jag började läsa ”Anteckningar” kände jag bara till enstaka dikter av Tua Forsström. Till exempel den dikt som börjar “Snön yr över/Terala kyrkogård “, (1992) som vi läst i min poesicirkel. Den dikten är full av stämningsfulla bilder av den pyntade kyrkogården på Allhelgonahelgen i snöfall. Kyrkogården där liknas vid att flyga in med ett flygplan över en stad om natten.
Ett du och ett jag
”Anteckningar” är en till det fysiska formatet liten och tunn bok med bara 52 sidor. Den är indelad i fyra delar. I del I tilltalas ett “du” av ett “jag” med frågan: ”Minns du?” Diktens “du” har varit barn medan diktjaget har varit vuxen. Man har gått och badat, det har varit sommar. Och frågan är: Vad är ett minne? Vad är det att komma ihåg? Dikten är full av sommar, av djur – både vilda och tama – och växter: ”lilla kära gräs”. Och under ytan växer en förtvivlan: “Men vad ska jag göra med dina saker “?
Del II handlar om förändring, att bli vuxen och äldre. “Jag gick längre in i skogen/och alla stenar liknade varandra “. Dikterna i del II är fulla av våld, avstånd, tid, barn och vilda djur. Här går du och jag i varandra och delar minnen. “De vilda djuren strövar fritt och motsätter/sig räddning när de skadats”.
Bakgrunden till Anteckningar
Inte förrän jag läser på Wikipedia om Forsström får jag bakgrunden till boken ”Anteckningar”. Verkligheten som den bottnar i är att Forsströms barnbarn, Vanessa, dött i leukemi. Denna nyckel kommer först i del IV av diktsamlingen, eller snarare diktberättelsen, i raderna (s. 45):
”Jag vet att när olyckan drabbar oss och tar det mest älskade tänker en människa inte många tankar. Varför just hon som var liten, varför inte jag.”
ur Anteckningar
När jag får dessa nycklar vill jag genast börja om boken och läsa ”i ljuset av ” sanningen bakom dikten. Kanske finns det något begränsat i att läsa dikten på det viset, som en berättelse med en sanning. Och att detta är anledningen till att nycklarna inte delas ut på baksidan eller i ett förord till boken. Att författaren inte vill att vi ska låsa vår läsning till ”fakta”. Men för den som vill läsa mer om bakgrunden till boken ”Anteckningar” finns det i länkarna från Wikipedia.
Språket
Språket i ”Anteckningar” är återhållet, frammanar en skog och ett sommarhus. Det talar stilla om en drabbande sorg. Och det stannar kvar hos en läsare. Jag vill lämna er med några rader.
”Vad är det att tycka om ett barn
Vad är det som gör att vi förändras"
ur Anteckningar
Inäggen i bokbloggen Inte med den eld jag har nu, Kazuo Ishiguro skriver om människovärde, Om tyranni och övervakning, Asfaltshimmel, Gutenberggalaxens nova och Rollatorgnissel under den järnblå solen.
