Sommarföljetong: Emmas sommarjobb

Under sommaren har sajtens besökarna tillsammans skrivit SkrivarSidans sommarföljetong:

Emmas sommarjobb

Emma hade sett fram sommaren och att vara ledig. Tänk att slippa stiga upp tidigt, sova så länge hon ville och själv bestämma över sin dag. Fyra veckor som hon inte behövde ta bussen till jobbet, slita i åtta timmar och sen ta bussen hem igen. Inte för att hon inte tyckte om sitt arbete, för det gjorde hon. Kanske inte arbetsuppgifterna i sig utan arbetsgemenskapen, sina arbetskamrater. Ja, inte alla förstås. Jonas skulle hon inte sakna.

Idag var sista dagen innan Emmas semester skulle börja. I bussen hem upptäckte hon att hon glömt sin mobil på jobbet. Skulle hon…

(Eva Ullerud) hoppa av vid nästa hållplats och ta bussen tillbaka eller sitta kvar? Det var en ringlinje och hon skulle bara förlora en kvart. Ett lätt sommarregn hade börjat falla, Emma bestämde sig för att åka med bussen runt. Den passerade hennes gata. Längre än så här hade hon inte tidigare åkt.

Stadskärnans affärer lämnade plats för radhus och villor, ersattes i sin tur av flerfamiljshus, slitna av många generationers barn. Bussen körde genom allt enklare, påvrare, områden. Så stannade den framför en mörkröd tegelbyggnad, svartfläckad av sot. En gammal man steg på tillsammans med blandrashund. Ursäkta, sa han, till …

(Ethel) chauffören, jag har tyvärr inga pengar. Skulle jag kunna få åka med ändå? Jag har inte fått min pension ännu och jag måste ta mig till min kära hustru som ligger på sjukhus. Hon har inte långt kvar, förstår herrn.
– Det går inte! Gå av nu, jag har bråttom! hojtade mannen bakom ratten.
– Men snälla.
– Nej!
Han slängde ut högerhanden och träffade åldringen så hårt på bröstet att mannen skrek till och vek sig dubbel.
– Men låt bli! sa Emma medan hon med raska steg tog sig fram i bussen, så kan ni väl inte bete er.
– Vad har du…

(Lennart Andersson) Egentligen borde hon inte ens ha tänkt på det. Det hade plötsligen börjat skymma. Medan hon går mot jobbet, träder husen fram ur lampskenet. Med ens hade det blivit en annan värld. Husen tycktes vilja dra henne åt sig, samtidigt som de fått en vakenhet som inte verkar annat än hämtat från en skräcknovell. Försiktigt försöker hon låtsas som ingenting men samtidigt med en att en blixt sköljer över henne. Därefter tycks hon ikläda sig ett nytt liv; ljuden blir skarpare; allt får en frän lukt och hon tycks kunna se genom mörkret som om det vore dag.

(Gun Kihl) Fortfarande känner hin sig olustig efter bussfärden.Hur kunde chauffören behandla den gamle mannen på det sättet? Och så oförskämd han var när jag gick emellan!
— Lilla fröken ska inte lägga sig i, sa han försmädligt,här på bussen bestämmer jag!
Rätt åt honom att hunden bet honom i handen. fast det är klart, det blir nog efterräkningar skulle jag tro. Men det syntes ju bara en lätt rodnad, polisen som fotade skadan såg nästan inte någon skada alls? Emma drog på munnen när hon tänkte på hur föraren ryade och gick an!
Emma gick in genom sjukhusdörrarna, tog hissen upp…

(Berit Emilsson) för att åka upp till sin avdelning. Skönt att

mobilen fanns i facket i klädskåpet. – Emma kan du komma hit ett ögonblick?

På medicinavd., hittade hon Dr. Bengtsson tillsammans med den gamle mannen från

bussen. – Ni har varit så snäll, skulle ni kunna hjälpa mig med hunden ett par dagar,

mannen såg bedjande på henne. – Jag måste stanna hos min fru, hon har inte långt kvar,

jag skulle veta att Zorro har det bra under tiden. Emma behövde bara en sekund.

– Naturligtvis, log hon.

Snart var hon på väg hem igen med Zorro vid sin sida. Hon kände sig

(Clas Svanberg) som den barmhärtige samariten när hon vandrade iväg med Zorro. Han stötte med nosen mot
henne som för att försäkra sig om hennes goda avsikter. Tydligen godkände han sin nya matte,
trodde hon. Plötsligt ryckte det till! Zorro satte fart med sin nya matte springade efter sig.
”Zorro stanna!”, ropade hon. Efter några minuters sökande hittade hon sin ”nya vän” i full färd
med kärleksbestyr inne på en gård. Balkongdörren öppnades och en man med chafförsuniform
och bandage runt handen kom rusande. Zorro kände sig nöjd och kom fram till Emma.
Båda lade benen på ryggen, samtidigt som Emma…

(Gun Kihl) flämtande försökte hon lugna Zorro. då en gäll glassbilstrudelutt genljöd mellan hustaken! Sjutton också, Emma fumlade fram mobilen.
– Ja hej, det är mamma! Var det inte i dag du skulle komma?
– Kan inte? Ska du passa en hund? Men kära barn, du skulle ju ha semester? kan inte någon annan ta honom? Jasså inte? Modern malde på i sin vanliga stil. Emma himlade med ögonen, själv fick hon inte en syl i vädret.
– Mamma, jag ringer upp dig så fort jag kommer hem.
Väl hemma öppnade hon kylskåpsdörren hade för sig att det skulle finnas några korvskivor där? Hon hällde upp ett glas vitt vin åt sig själv, sjönk ner i öronlappsfåtöljen med en …

(Clas Svanberg) djup suck. En hurtig signal från dörrklockan slet upp henne från fåtöljen. Zorro morrade
och rusade mot dörren. Utanför ryggade, Jonas från jobbet, skrämt tillbaka.
”Jag tänkte bjuda på några öl på puben”, sade han, samtidigt som han vinglade till.
”Tyvärr, redan upptagen”, sade hon.
Jonas som stött på henne tidigare bjöd in sig själv och lade en arm runt midjan.
Vänligt men bestämt drog hon sig ur omfamningen. Hon hade aldrig gillat hans gåpåarstil.
”Du har redan börjat fira semestern”, sade han, och pekade på vinglaset.
Plötsligt snubblade han över Zorro, som bet honom i handen av ren förskräckelse.

(Ingrid Dahlberg Nylund) Snabbt tryckte hon ut Jonas genom dörren och slog igen den. -Bra gjort, jycken, sa hon och klappade Zorro på huvudet. Samtidigt som hissen for ner med Jonas fyllde hon på vinglaset och satte sig bredvid Zorro i soffan. -Du vet du hur folk ska tas, sa hon till hunden och medan hon funderade över dagen. Den elake chauffören blev åter tydlig för henne. Gjorde han ofta så där mot människor som inte kunde försvara sig? Hon tog upp sin mobil och ringde lokaltrafiken och fick namnet på chauffören. En titt på Eniro. -Nu Zorro, är det dags för vår kvällspromenad, så hon och blinkade mot jycken som glatt for iväg till dörren. Hon knöt i hop håret och samlade det i en svart basker, på med svarta regnrocken och …..

(Clas Svanberg) djup suck. En hurtig signal från dörrklockan slet upp henne från fåtöljen. Zorro morrade
och rusade mot dörren. Utanför ryggade, Jonas från jobbet, skrämt tillbaka.
”Jag tänkte bjuda på några öl på puben”, sade han, samtidigt som han vinglade till.
”Tyvärr, redan upptagen”, sade hon.
Jonas som stött på henne tidigare bjöd in sig själv och lade en arm runt midjan.
Vänligt men bestämt drog hon sig ur omfamningen. Hon hade aldrig gillat hans gåpåarstil.
”Du har redan börjat fira semestern”, sade han, och pekade på vinglaset.
Plötsligt snubblade han över Zorro, som bet honom i handen av ren förskräckelse.

(Gun Kihl) flämtande försökte hon lugna Zorro. då en gäll glassbilstrudelutt genljöd mellan hustaken! Sjutton också, Emma fumlade fram mobilen.
– Ja hej, det är mamma! Var det inte i dag du skulle komma?
– Kan inte? Ska du passa en hund? Men kära barn, du skulle ju ha semester? kan inte någon annan ta honom? Jasså inte? Modern malde på i sin vanliga stil. Emma himlade med ögonen, själv fick hon inte en syl i vädret.
– Mamma, jag ringer upp dig så fort jag kommer hem.
Väl hemma öppnade hon kylskåpsdörren hade för sig att det skulle finnas några korvskivor där? Hon hällde upp ett glas vitt vin åt sig själv, sjönk ner i öronlappsfåtöljen med en …

(Lennart Andersson) …och de gamla gummistövlarna som alltid tycktes ha funnits där. Hon hade blivit varnad för kvällspromenader där hon bodde men bara slagit dövörat till. Men hon måste medge att natten var särskilt djup. Zorro hade redan rusat iväg ut i planteringarna och så hörde hon ett förfärligt vrål. Ut kom Zorro och det var tydligt att han blivit skadad för det hörde hon på hans gnällande. Hon försökte ta reda på vem det var som befann sig i planeringarna men fick enbart tystnad till svar…

(Lennart Andersson) Först efter en stund då hon sjunkit ned i fåtöljen börjar hon sakta ana faran. Hon börjar andas alltmer flämtande och rusar mot fönstret och öppnar det och känner av att hon vill spy. Men så känner hon en dåsighet och går mot dörren och ser ut i sommarnatten.
– Vad är det som händer, tänker hon innan hon dråsar omkull men hon häver sig upp och tar sig ut i trapphuset, där Zorro redan tagit sig och slickar henne intensivt…
– Ja men det är ju helt omöjligt säger vaktmästaren, då hon berättar om vad hon varit med om..

(Berit Emilsson) Emma kände sig lätt yr när hon vaknade till. Zorro satt och gnydde vid hennes sida. Vad

hade hänt? Hon hade visst fått en bula i pannan. Åh, nu mindes hon. Gummistövlarna!!,

när Zorro drog iväg med henne snubblade hon, Emma måste ha svimmat en stund.

-Hur gick det? Slog du dig mycket? Busschauffören med fru kom skyndande.

– Lugn, det är okej, men jag ska nog gå hem nu ändå, känner mig lite omskakad.

– Vänta jag kör dig sa busschaufförens fru, nej, inga protester. Kom nu.

Väl hemma ordnade Emma för Zorro för natten. -I morgon ordnar vi mat och

(Clas Svanberg) kastar stövelhelvetet i soporna”. Sömnen drog in henne i en mjuk vadd.Drömmarna avlöste varandra

men plötsligt kände hon något som försökte kväva henne. Busschaufförens hånfulla skratt ekade avlägset.
”Hjälp”, ropade hon, samtidigt som hon vaknade av en kraftig duns. Hon kröp upp i sängen igen där Zorro
brett ut sig med huvudet på kudden och sågade ett helt lass med timmerstockar.

Plötsligt ringde mobilen. ”Kan du ta Zorro några dagar till?”, frågade husse.
Zorros bedjande ögon kunde inte förmå henne säga nej.
På vägen ut hade hon tänkt kasta stövlarna men de var spårlöst försvunna. Skräcken grep
tag i henne…

(Gun Kihl)
Och hon vaknar med bultande hjärta. Vad hade väckt henne?
Hon hör tassande steg och sedan har hon en ivrigt slickande tunga i ansiktet!
– Men Zorro lugna dig! Ja, jag vet att det är idag Husse ska komma och hämta dig. Nu ska vi se först vad vi ska ha till frukost, vännen. Duger det med en leverpastejmacka?
När Emma tar ner kopplet fattar Zorro att det är dags för morgonpromenad och springer framför henne till dörren. Precis då ringer telefonen.
– Ja, hör hon hundens husse säga, jag är så ledsen, min fru gick bort i natt. Kan du tänka dig….

(Berit Emilsson) att ta Zorro några dagar till?”

“Javisst, ” sa Emma till Zorros tacksamme husse.

Ute sken solen, Emma smittades av Zorros iver. Skuggorna av nattens

mardrömmar försvann. Stövlarna hade väl hamnat fel, det fick hon kolla sen.

Zorro drog iväg, Emma försökte hålla honom tillbaka.

“Hej, har du skaffat hund?” hörde hon plötsligt. Grannen Anders kom gående.

“Nej, bara hundvakt,” sa hon.”

“Vill du ha hjälp?” undrade han.

“Gärna! Detta är Zorro.” Zorro nosade noggrant på Anders, och slickade honom.

“Tror jag är godkänd,” log Anders. Vart …

(Lennart Andersson
)…. Skall vi gå?
– Jag har en hel del att reda ut med vaktmästaren, sa Emma. Han vill inte tro mig.
För att inte i onödan ödsla tid berättar hon hela historien för Anders, medan de går bort till själva vaktmästeriet. Men det fanns ingen där.
– Det verkar då inte att han lämnat stället frivilligt, sa Anders efter en stund. Det verkar som om någon tvingat honom att följa med.
Då Emma också gått igenom vaktmästerilokalen kunde hon inte låta bli att hålla med.
– Varför händer allt mig säger hon hjälplöst och ser på Anders och sen på hunden

(Gun Kihl) Och precis då dyker vaktmästaren upp.
– Vad står på, frågar han förvånat. Jag var bara nere hos morsan
och lånade en skruvmejsel. Nej, men Emma! Har du skaffat hund?
Skulle du inte ha semester? Är det till att ha skaffat sommarjobb
Istället?
– Nja, jag vet inte precis, det hade jag väl inte tänkt egentligen.
Hon har inte lust att ge sig in i en lång förklaring inför vaktmästarens illmariga leende.
Det är ju attan också att just jag skulle vara på bussen den där ödesdigra dagen, tänker hon.
Nu har det redan gått tre veckor av min semester, och jag…

(Clas Svanberg) har bara en vecka kvar på semestern, sade hon åt Zorro.

Vaktmästarens skramlande nyckelknippa flyttade tankarna till de försvunna
stövlarna. Hans beteende skar på något sätt in i henne. Det inställsamma
hade något hotfullt över sig. När de passerade vaktisens dörr, som stod på
glänt, drog Zorro åt andra hållet med rest ragg. Emmas nyfikenhet stötte i
henne, så hon knöt hunden i ledstången.

”Hallå…någon där?”

Ingen svarade så hon tog ett steg in i hallen och till sin förvåning låg stövlarna
slängda i ett hörn. ”Va..i helvete”, sade hon, samtidigt som Zorro skällde.

”Hej igen”, sade vaktmästaren, när de möttes.

Zorro svarade med ett djupt morrande….

eller

(Berit Emilsson) Zorro började plötsligt morra, strax därpå stod Jonas i dörren.

“Håll jycken ifrån mig” väste han. Samtidigt ringde Emmas mobil.

“Håll Zorro, Anders. Jag berättar sen. Vi går nu. Hej då!”

När de var utanför tog hon samtalet.”Hallå fröken Emma, sa Zorros husse,

min niece har kommit hit så vi tänkte komma över och hämta Zorro, är det okej?”

“Naturligtvis,”, vi är på väg hemåt nu. Ses om en stund,” svarade Emma.

Anders skulle vidare, Emma berättade om Jonas besök förstås.

“Du borde kanske ha hund ……

(Lennart Andersson) Efter en stund beslöt sig Emma för att ringa sin gamle farbror polisen. Han dröjde länge med svaret.
– Jo sade han och suckade. Visst var det en förfärlig händelse som din vaktmästare var inblandad i. Kom du ihåg Katarinafallet? Nä vänta nu. Du var ju bara två år när hon mördades. Ja hon hittades ute skogen inte så långt ifrån där du bor nu. Nej vi kunde inte bevisa att han hade med det att göra men det fanns en del som tydde på att han varit inblandad. Jag är pensionär. Dessutom är nog brottet preskriberat.

(Clas Svanberg) ”Det är en iskall jävel…och sonen Jonas verkar vara samma…sådan far, sådan son”, fortsatte

farbrodern.

Polleten skramlade iväg genom hela systemet och landade med en duns så hjärtat slog
dubbelslag. ”Jonas, hennes arbetskompis!”, ropade hon, så Zorro kom farande. ”Jag måste
lägga på!”, sade hon.

Dörrklockan plingade till. Utanför stod husse i svart kostym: ”Hej igen!”.
Han såg mycket ledsen ut när han frågade om Emma kunde ta Zorro några dagar
till. ”Det är så mycket stå i med begravningen…men jag lovar ersätta alla utlägg”, sade
han, och gav henne en femhundring.

”Mycket gärna”, sade hon, medan Jonas svischade förbi i hjärnan.

(Lennart Andersson) I stället för att gå igenom en massa tidningslägg hade Emma en kanal där hon snabbt kunde bli informerad om olika händelser som Katarinamordet. Det visade sig att polisen hade kommit ganska långt i sin utredning men det avgörande gick man bet på. Därefter ringde Emma till Karla hennes kontakt på polisen. Jonas hade visserligen blivit dömd för en massa småbrott men han hade varit ren i ungefär nio år. Men fortfarande gick det en evigt återkommande rykte att Jonas kunde ha varit inblandad i en barnpomografihärva men han skyllde på att en utlänning använt hans PC.

(Berit Emilsson) Emma kände sig som hon kastats in i en mardröm. Hon hade aldrig gillat Jonas gåpåiga

stil, men detta! Kanske borde hon skaffa både hund och larm.

“Det känns rätt tryggt med dig här killen!” Zorro lade huvudet på sned och slickade

hennes händer.

”Zorro vi tar en promenad. Kanske ska vi ta en sväng över till morsan. Jag behöver

komma härifrån en stund. Morsan blir säkert glad för lite sällskap,”

Ute svepte en mild vind genom träd och buskar och kvällssolen kändes varm mot

huden. Zorro skötte sig exemplariskt. Allt kändes bra.

Plötsligt ringde mobilen…………..

(Gun Kihl) Att det redan är höst, sa Emma till Zorro där han låg vid fåtöljen bredvid henne. När hon tänkte tillbaka på sommaren fattade hon knappt vad hon hade varit med om.
När brevet kom från advokatbyrån förstod hon ingenting! Varför skulle hon infinna sig på en bouppteckning efter Hadar Andersson? Var Zorros husse död?
När hon varit på advokatbyrån och fått veta att Hadar hade testamenterat hela sin kvarlåtenskap till henne, så ringde hon sina föräldrar…
– Kära barn, har du ärvt ett hus +ett sommarhus i Bohuslän? 2,5 mijoner? Det må vi säga, det var inte ett dåligt sommarjobb!

SLUT