När militärjuntan 1976 i Argentina tar över landet och börjar styra börjar också jakten på politiskt aktiva. Beatriz Quevedo de Hansen har i sin bok Flyktens alla rum” (FriPress) skrivit om hur hon och hennes man, som kämpade för mänskliga rättigheter, tvingades gå i flykt i sitt eget land.
Om Chile, där samma sak hände tre år tidigare 1973, vet vi svenskar en hel del eftersom vi tagit mot många flyktingar där ifrån. Om Argentinas kamp för demokrati är kunskapen inte lika stor.
Tvingas gå i flykt i sitt eget land
Författaren är ung, gifter sig och blir med barn samtidigt som oroligheterna i landet börjar. Vi får följa hennes och hennes mans kamp för att skaffa sig ett liv samtidigt som de studerar. Allt slås i spillror när militärjuntan tar över. De tvingas flyr från det ena ”säkra” boendet efter det andra. Mitt i allt föder Beatriz Quevedo de Hansen parets första barn. Det gör flykten, och träningen för att göra motstånd, om möjligt ännu svårare.
Paulita är fem veckor gammal när jag åker på ett träningsläger i San Luis. Jag vill egentligen inte lämna min lilla flicka men det finns inte en chans att utebli från utbildningen. Raúl ska ta hand om Paulita hela veckan, sju långa dagar.”
Ur ”Flyktens alla rum”
Jag vet inte hur det är att leva på detta sätt. Men jag inser att det blir en daglig kamp för tak över huvudet och mat. Den kampen får vi följa medan orsaken till den ofta kommer i skymundan. Lite mer om vad som händer politiskt hade kunnat ge läsaren ett större perspektiv. Nu känns berättelsen nästa privat fast huvudpersonerna knappt hade något privatliv.
Snabbt driv i berättelsen
Boken heter ”Flyktens alla rum” och det är verkligen där berättelsen utspelas. Drivet i berättelsen är snabbt och matchar flykten från den ena platsen till nästa.
På bara några timmar har vi rest över åttahundra kilometer och vår värld håller på att rasa samman. Vi känner oss som jagade djur. Det finns ingenstans där vi kan vara och stanna. Ovissheten slingrar sig runt oss starkare än någonsin. ”Vad ska vi göra? Vart ska vi ta vägen?” Vi känner inga fler som kan hjälpa oss. Vi är totalt ensamma i Argentinas hjärta med tangons melankoliska melodier inom oss.”
Ur ”Flyktens alla rum”
Flyktens alla rum, sammanfattning:
Beatriz Quevedo de Hansen har rakt och enkelt språket som inte ställer sig i vägen för handlingen. Vi som läser får dock veta väldigt lite om personerna och vilka de är. Det gör att läsarna inte känner den stor inlevelse som de borde. Mer persongestaltning hade kunnat ändra på det.
Boken har ett starkt flyt framåt och är lättläst. Berättelsen ökar förståelsen får alla som varit och som i detta nu är på flykt. Bara det i sig en läsupplevelse.
Om Beatriz Quevedo de Hansen:
Författaren har tidigare gett ut diktsamlingen Skärvor (2021), FriPress. Hon deltar också i ett antal antologier, bland annat Revansch 2014, SkrivarSidans förlag.
© Iréne S Räisänen
Läs också
Recensionen av Skärvor och Paisley Pattern.
WEBBANSVARIG
Iréne Svensson Räisänen
Administratör, författare och skapare av SkrivarSidan. Iréne har givit ut 5 diktsamlingarna, 3 skrivhandböcker, 1 novellsamling och deltar i 40-talet antologier. Dessutom har hon skrivit radiopjäser, i kulturtidskrifter och tidningar. Hon har författarbloggen poeten.se.
Tack för recensionen. Det är intressant att läsa sådana här berättelser. Vi får oss ofta tillhanda det stora, politiska spelet, men det är när man går ner på det personliga planet som vi verkligen kan sätta oss in i hur livet är. Synd att karaktärerna inte fick träda fram mer.