Vem bryr sig 2:a i novelltävlingen 2008

– Kia! Vet du var Magnus är?

Mamma slet upp dörren och stirrade med vild blick på Kia, som ryckte på axlarna och fortsatte chatta på nätet. ”Min morsa kom precis, jag måste sluta. Vi hörs.” Hon släckte skärmen och vände sig långsamt om.

– Ingen aning, han bara gick.

– Skit också, han svarar inte på mobilen. Jag behöver morötter, är så sugen att jag blir galen. Det är bulan, du vet. Man blir sån när man väntar barn, du får väl se om några år.

Mamma log inåtvänt, ett speciellt leende som hängde ihop med hennes växande mage. Där inne låg lillebror. Kia försökte tänka sig hur han kunde se ut, hur han låg där inne i sin vattenbubbla och viftade med tårna, sög på tummen och diggade till mammas hjärtslag.

– Snälla Kia, kan du gå till närbutiken och köpa morötter. Jag dör om jag inte får morötter nu genast.

Mamma la huvudet på sned och tittade bedjande på Kia, som suckade och motvilligt reste sig från stolen.

– Okey, men då vill jag ha pengar till godis också.

Hon följde efter mamma ut i hallen, fick en 50-lapp och en klapp på kinden.

– Du är snäll Kia, bussigt av dig. Jag ska gå och vila lite, har ont i ryggen. Det börjar bli tungt att bära klimpen.

Kia hämtade cykeln förrådet och trampade iväg de två kvarteren till närbutiken. Utanför stod Ronny, den snygga killen i 9:an som Kia länge varit lite kär i. Inte bara Kia, förresten. Ronny var populär både bland killar och tjejer. Han var en duktig fotbollsspelare, snygg och charmig och från en familj med pengar och anseende. Kia sneglade lite på Ronny när hon gick in i butiken och stötte med en duns ihop med den som precis klev ut genom dörren.

– Se dig för, fräste Kia och tittade upp på en lång rufsig kille som flinande höll upp dörren för henne.

Det var Riffe, en kille med lite tvivelaktig bakgrund som ingick i bygdens raggargäng.

– Jag ser alldeles utmärkt, en söt flicka med dåligt humör.

Riffe skrattade och tog trappan ner i stora kliv.

Mamma slukade tre morötter på stående fot.

– Mmmm, vad gott. Tänk att man kan bli så nojig av att vänta barn. Kom Kia, ska jag visa dig vad jag har tänkt köpa till lillens rum.

Kia och mamma satt i soffan och tittade i en möbelkatalog. Mamma pladdrade ivrigt och pekade på babysäng, skötbord med skåp, en sittgrupp med små stolar och ett litet bord, Kia bidrog med de rätta utropen.

Skolan tog slut och det blev sommarlov med kompisar och strandfester. Kia provade att dricka sig full, mådde dåligt, spydde och hela världen snurrade. Nästa dag låg hon i sängen och kände sig sjuk. Mamma kom in och satte sig på sängkanten. En liten rynka syntes mellan hennes ögonbryn.

– Hur mår du? Blev det lite för mycket festande igår? Jag hoppas att du tänker dig för, det finns många faror för unga flickor som tappar omdömet.

– Jag fick bara smaka lite av Annika. Det var inte ens gott så jag tänker inte göra om det.

Kia låg på rygg i sängen och undvek mammas blick, tittade upp i taket på en liten fuktfläck i hörnet.

Men det var strandparty och föräldrafria fester hela sommarlovet. Kia fyllde 15 år i mitten på juli och strax efteråt miste hon sin oskuld i ett buskage på stranden. Hon hade delat en flaska vin med Annika och dessutom blivit bjuden på något hemgjort som luktade illa och smakade starkt men ändå gick att tvinga ner. Ronny hade närmat sig henne mer och mer, sagt att hon var söt och hade vackra ögon, suttit med armen om henne vid brasan. Kia svävade på moln, tänk att Ronny tyckte hon var söt! Han som kunde få vilken tjej han ville. Inte var Kia så dum att hon sa nej, tvärt om fnissade hon högt och lyckligt när Ronny drog med henne in bakom buskarna vid omklädningsbaracken.

Dagen efter kände hon blickarna från olika håll. Hon mötte Ronny och några andra killar utanför affären. Ronny tittade på henne, flinade och drog med tungan över läpparna. Kia fick en hård klump i magen och skyndade sig åt motsatt håll. Hon hörde ett motormuller bakom sig och en bil stannade vid hennes sida.

– Hej sötnos, vill du åka med?

Det var Riffe i sin risiga jänkare. Kia tänkte inte, slet bara upp bildörren och hoppade in. Riffe tittade förvånat på Kia, log och tryckte gasen i botten. Med ett vrål sköt bilen fart och försvann från en snopen Ronny. Kia tyckte att hon flög fram och klumpen i magen löstes upp. Riffe spelade gamla Elvislåtar på hög volym med ett litet belåtet leende i mungipan.

Det blev dåligt väder och en naturlig avslutning på strandfesterna. Skolan började och gänget löstes upp. Mammas mage växte. Kia fick göra alltmer hemma eftersom mamma hade ont i ryggen och svårt att röra sig. Det var i regel Magnus som handlade, men Kia lagade maten varje dag, diskade och städade. Hon umgicks en del med Riffe och raggargänget. Dom var okey, Riffe var snäll och begärde inget annat än att Kia åkte med honom i bilen. Dom pratade om allt möjligt. Riffe hade läst mycket, var intresserad av astronomi och ville helst plugga vidare men kunde inte riktigt bestämma sig för vad han skulle välja. Han jobbade på sågverket och var ganska nöjd med tillvaron. Kia trivdes i hans sällskap, det kändes enkelt att vara med raggargänget. Det mesta de pratade om var bilar och motorer.

Sen kom katastrofen. Lillebror föddes. Mamma och Magnus var upptagna av lillebror dygnet runt. Lillebror skrek och skrek. Enda gången han var tyst var när han åt. Så fort han hade släppt mammas bröst skrek han. Kia höll sig hemifrån så mycket hon kunde. Mamma blev allt blekare. Lillebror skrek.

En eftermiddag under hösten kom Kia hem från skolan, låste upp dörren och gled in i hallen. Hon släppte den tunga ryggsäcken med en duns på hallgolvet, suckade och skakade bort hårmanen från ansiktet. Det var tyst i lägenheten och en omisskännlig doft av använda babyblöjor stack i näsan. Kia gick fram till sovrumsdörren och puttade försiktigt upp den. Tomt. Hon tittade in i vardagsrummet och såg en upphöjning under en filt i soffan. TV:n var på men ljudet avstängt. Mammas snusande anades bara. Kia gick fram till soffan och rörde försiktigt vid mammas axel.

– Mmm, vad är det?

Mamma vred lite på huvudet och kikade med ett öga på Kia.

– Mår du dåligt?

– Känner mig lite trött, vill bara vila lite. Den lille ängeln har precis somnat och jag varnar dig för att väcka honom.

– Jag fixar nåt att äta, vill du ha?

– Ja, det vore gott. Jag har nog inte ätit idag.

Kia gick ut i köket och plockade fram två pan pizza ur frysen, stoppade in dom i mikron och tryckte på knappen. Glasplattan i mikron började snurra långsamt. Kia torkade bort frukostens rester från köksbordet och dukade för två personer. Hon gjorde i ordning en skål med tomat, ruccolasallad och oliver, hällde över lite olja och citron samt örtkryddor och rörde om.

– Mamma, nu kan du komma. Maten är klar.

Mamma kom hasande i morgonrock med håret på ända. Ansiktet var plufsigt och grådaskigt, ögonen låg djupt i mörka hålor. Morgonrocken var mjölkfläckig på bröstet och fransig i nederkanten.

– Har du hört nåt från Magnus?

– Han kommer väl hem i morgon, har nog blivit lite försenad på bygget.

Kia tittade upp från tallriken och spände ögonen i mamma.

– Du måste fatta att han kanske inte kommer tillbaka. Han har ju inte varit hemma på över en vecka. Jag tycker…

Kia tystnade när hon såg tårar sakta rinna nerför mammas kinder.

Dom åt sin middag under tystnad.

Efter maten sa Kia hej då och lämnade mamma framför TV-n. Hon cyklade i rask takt några kilometer ut från stan. Trampade stadigt uppför en ganska brant grusbacke till en liten röd stuga på en skogklädd kulle.

– Hej mormor, läget?

Mormor rätade på ryggen från trädgårdslandet där hon rensade bort vissna växter.

– Nej, men Kia! Vilken trevlig överraskning att få besök av dig. Vad står på?

– Jag står bara inte ut hemma. Det går inte att prata med mamma, hon klär inte på sig, sitter framför TV:n och väntar på det där puckot Magnus. Hon vägrar fatta att han har dumpat henne. Och det lilla monstret skriker hela tiden.

– Jaså, är det så nu igen. Ja, Magnus orkar nog inte riktigt med att vara pappa. Vi får väl hoppas att han vänjer sig, annars blir det väldigt tufft för Tina. Men hur går det för dig då, gumman?

– Jag vill flytta till dej i stället, får jag det? Jag står inte ut hemma längre, klarar inte av att plugga och är trött på att laga mat och städa hela tiden.

– Nja, jag vet inte om du kan bo här. Det blir lite knepigt, vet du, med Örjan som kommer hit och jag har ju inte plats heller. Och hur ska du ta dig till skolan? Men följ med in så sätter jag på kaffe. Vi kan väl prata om saken.

Kia cyklade sakta från mormor. Inte plats, jojo. Nog kunde Kia lista ut att hon mest skulle vara ivägen hos mormor nu när särbo Örjan skulle bli sambo och flytta in i mormors lilla stuga. Hon cyklade hem till sin bästa kompis Pernilla och fick på nåder sova över på en madrass i väninnans rum.

Kia trampade hem med humöret i botten. Hon hoppade till när en bil plötsligt tutade högt alldeles bakom henne. En mullrande motor hördes, en blankputsad amerikanare gled långsamt upp bredvid henne. Rutan var nervevad och där satt Riffe och flinade, ”Mustang Sally” dunkade inifrån bilen.

– Tjena Kia, läget?

– Skit, bara skit. Får jag åka med en sväng?

Kia ställde cykeln i diket och låste den, hoppade in i bilen och kände hur klumpen i magen släppte när hon pressades mot ryggstödet av bilens ax.

En dag några veckor senare ville mamma prata allvar med Kia. Magnus hade babyjour och var ute med bilen, skulle köra runt med lillebror tills han somnade.

– Jag har hört rykten om dig, Kia, att du är ute med raggargänget. Stämmer det?

Mamma tittade forskande på Kia med en bekymmersrynka i pannan. Hon såg annars fräschare ut än på länge, äntligen hade lillebror blivit av med sin kolik och familjelivet hade blivit riktigt harmoniskt.

Kia tvekade lite.

– Jo, det stämmer. Jag har varit med dom en hel del sen i somras, dom är hur bra som helst.

– Nja, jag har hört något helt annat och det gör mig bekymrad. Jag vill inte att min lilla Kia ska umgås med raggare. Dom både super och slåss, efter vad jag har hört.

– Men, mamma! Riffe är toppen, han är den enda som verkligen har brytt sig om mig sen lillebror föddes.

– Men vi har väl också brytt oss, det har bara varit lite jobbigt ett tag. Jag vill att du sköter skolarbetet så du kommer in på rätt gymnasieprogram nästa år, det duger inte att hänga med raggare. Det måste du lova mig Kia, jag vill inte att du träffar dom där typerna mer.

Kia reste sig långsamt och gick med dröjande steg in i sitt rum, stängde dörren och la sig på sängen. Där låg hon sen och tittade upp i taket, på en liten fuktfläck i ena hörnet.

© Katrina Mann

Vem bryr sig fick 2:a priset i novelltävlingen 2008.

Fler noveller

1 tanke på “Vem bryr sig 2:a i novelltävlingen 2008”

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest

Share This