Hur jag fick kontrakt på min debutroman

Hur jag fick kontrakt på min debutroman. Det är osannolikt! Det händer aldrig. Och i den mån det ändå händer, så händer det aldrig mig. Ändå sitter jag här med mitt bokkontrakt för min debutroman och har inte skrivit en bokstav än. Det är så osannolikt att det rent statistiskt nog inte ens händer på riktigt.

Nu när det här osannolika ändå inträffat kan man fråga sig om det var så att jag gick omkring i helt andra tankar när det plötsligt var någon tankeläsare som förstod mitt inre geni som fick upp ögonen för mig. Jag har tidigare hoppats på att det skulle gå till så. Men jag är varken ett geni eller har vidare tur i lotterier.

Tidigare har jag också tänkt att genom att undersöka hur andra har gjort för att få bokkontrakt, kan jag uppnå samma sak. Vad läser de? Vad äter de? Hur ofta och vad tränar de? Hur ser deras listor ut på Spotify? Hur hinner de?

Nu, med facit kan jag konstatera att ingenting av detta forskande i kända författares Spotify-listor eller ens det att jag läst deras bloggar har givit resultat. Det enkla svaret att jag medvetet började agera i riktning mot min dröm.

Mitt nyårslöfte inför 2014 var att vara med i alla skrivartävlingar jag kunde hitta. Det resulterade jag bland över hundra bidrag fick med en novell i Kvinnan och eken, Ariton förlag.
Sen fick jag hederspris för min novell En riktig författare här på Skrivarsidan.

Mitt i julhandeln fick jag frågan om jag ville vara med i en novellantologiserie om de sju dödssynderna. Jag hade fått min första beställning och kände mig som en riktig författare.
Så i maj i år tilldrog sig det som skulle bli den avgörande pusselbiten, det som skulle få osannolikheten att tippa över till sannolikhet.

Jag reste till Nordnorge för att göra research för en bok om min mamma. Min bakgrund är grumlig, eftersom min mamma blev bortadopterad och jag kände att jag måste resa till mammas födelseort för att söka mina rötter. Två veckor och 630 mil senare hade jag inte bara fått med mig mer än nog för en bok om min mamma, utan också gjort en inre resa.

Sista anhalten på resan var Helsingborg. Jag bestämde mig för att besöka Ariton förlag och Skillinge Bokoteket på vägen hem. Jag berättade om min resa och berättade om min bokidé.

”Den boken vill jag ge ut”, sa förläggaren Petra Ariton.

Den stunden blir blank för mig, som att alla tankar flyger ut. Jag förstår helt enkelt inte vad Petra säger. Sa hon verkligen att hon ville ge ut min bok?

”Ja”, sa hon. ”Vi skriver kontrakt, sätter upp en deadline och så sätter vi igång!”

Så nu sitter jag här. Min osannolika dröm är min högst sannolika verklighet. Och till skillnad från dem som skickar in sitt färdigskrivna manus till ett förlag och håller tummarna, så är det nu mitt arbete med själva romanen börjar.

Hur det går berättar jag om på min blogg www.cecilieostby.se.

© Cecilie Östby