Hunger – historien om (min) kropp av Roxane Gay är den mest uttömmande berättelse om olika aspekter på övervikt och fetma som jag har läst. Författarinnan berättar om anledningen till att hon gick upp så mycket i vikt på kort tid och hur hennes övervikt påverkar henne i vardagen. År efter år. 

Gruppvåldtäkt

Gay berättar om hur hon blev utsatt för en gruppvåldtäkt när hon var tolv. Detta kunde hon inte berätta för sina föräldrar. Istället avlägsnade hon sig från familjen och sökte till en internatskola. Där lade hon snabbt på sig femtio kilo. I bokens inledning är Gay på en informationsträff om överviktskirurgi och blir invägd på 262 kilo. Jag skäms nästan för att medge det, men jag slår fram en bild på henne på Wikipedia för att se hur hon ser ut. Detta säger Gay är typiskt för överviktiga – jämförelsen. Är jag fetast i rummet, på flyget, på hotellet? 

Övervikten för att skydda

Författaren säger att hon lade på sig övervikten för att skydda sig mot fler övergrepp. Vikten blev snabbt allas angelägenhet. Hennes familj, skolkamrater, partners, vänner – alla kommer med oönskade råd och diettips. 

Hunger – historien om (min) kropp

I Hunger skriver Roxane Gay om hur feta människor ses som dumma. Hon beskriver hur hon blir förbisedd av människor som till exempel ska möta henne. Att hon som har en doktorsgrad och undervisar i kreativt skrivande inte skulle kunna vara en fet, svart kvinna. Gay skriver om hinder i vardagen som alltför små stolar eller flygplanssäten. Svårigheter att sitta på stolar med armstöd och ta sig upp på podier vid föredrag och så vidare. Hon berättar också om det tillfälle när hennes underben spontant gick av. Och hon fick vårdas på sjukhus utan möjlighet att duscha då hon inte kunde resa på sig.

Behandlar samtidsfenomen

Hunger – historien om (min) kropp behandlar samtidsfenomen som Biggest Loser, viktklubbar och Viktväktarna. Hur kändisar blir en del av att marknadsföra dessa. Gay berättar om mobbning, om att ständigt flytta, utanförskapet på internatskolan och om sitt rotlösa 1990-tal. Samt sina dysfunktionella förhållanden med både kvinnor och män. Författaren berättar om ständigt överätande, om försök med bulimi, om kohandel med sig själv: Vad kan eller får jag äta? Boken ställer frågor om hälsa och hur mycket vi vuxna ser ungdomar i vår närhet. En fråga som bara blir viktigare med internet. 

Stark empati

Jag känner stark empati med Roxane Gay och hennes berättelse. Berättelsen är så tung att jag flera gånger måste lägga ifrån mig boken och ta en andningspaus. Boken engagerar och bjuder in till diskussion om fördomar och uppväxtvillkor. Jag blir intresserad av att läsa mer av Roxane Gay. Till exempel tänker jag på den hyllade Bad Feminist från 2015. Hunger – Historien om (min) kropp av Roxane Gay är rekommenderad läsning inte bara för de som kämpar med övervikt och vårdpersonal, även om det är viktigt. Det är en historia som jag tror att många kan ha intresse av och lära sig något av.  

© Cathrin Monell

Mer i bokbloggen

 

Hunger – historien om (min) kropp PÅ BOKUS OCH ADLIBRIS