Alfred Bernhard Nobel av Kenne Fant. Igår var det den 10 december, Nobeldagen. Alfred Nobel, kemist, uppfinnare, entreprenör och filantrop dog denna dag 1896 i San Remo i Italien, 63 år gammal. Det han hade fruktat mest hände: han dog ensam, endast omgiven av avlönat tjänstefolk.
Efter att ha läst Kenne Fants skildring av Nobels liv, så är det kanske det som slår en mest, att han hela livet var en ensam människa. Han var arbetsnarkoman och hans arbete var hans hobby. Hans arbetskapacitet var otrolig och man undrar hur han orkade.
Alfred Bernhard Nobel
Alfred Nobel var en av åtta barn, varav fyra nådde vuxen ålder, bröderna, Robert, Ludvig och Emil. Fadern var också uppfinnare, men under Alfreds första år var tiderna hårda för familjen då fadern gått i konkurs. De flyttade till S:t Petersburg där fadern byggde upp en ny firma, som de övriga bröderna så småningom tog över och utvecklade. Familjen blev framgångsrik i Ryssland, och involverad i oljefyndigheterna i Baku.
Fredlig användning
Samtliga bröder var ingenjörer, kemister och uppfinnare. Det fanns en otrolig vitalitet och vetenskapligt tänkande i familjen. Alfred kom, genom fadern, in på användningen av nitroglycerin och utvecklade dynamiten. Han var hela sitt liv besviken på att människor satte dynamiten och andra liknande uppfinningar i samband med krig. Själv såg han den fredliga användningen, i gruvdrift, konstruktionsarbeten m.m., som det huvudsakliga ändamålet. Han hade ständigt idéer och bouppteckningen tar upp 355 patent i olika länder. Han skapade ett internationellt imperium, var ofta på resande fot för att besöka de 30-tal företag han hade skapat runt om i världen och skötte samtidigt all sin omfattande korrespondens själv.
Hans förhållande till kvinnor var något ansträngt. Vid ett tillfälle sökte han en assistent att hjälpa honom med det administrativa. Han kom i kontakt med Bertha von Sutter, som besökte honom i Paris för en anställning. Alfred Nobel blev förtjust. Hon tackade dock nej, hon var redan förälskad och gifte sig snart med sin fästman. De förblev dock vänner livet igenom.
Bertha von Sutter
Vad som förvånar och är något svårtydd är hans förhållande till Sofie Hess som han träffade 1876 i badorten Baden bei Wien. Hon var anställd som biträde i en blomsterhandel. De inledde ett förhållande som skulle vara över två decennier. Breven de skrev till varandra har blivit publicerade och många av dem citerade i boken. Vad Alfred hade funnit i Bertha von Sutter, en intelligent, utbildad kvinna som kunde diskutera vetenskap med honom, var helt utanför Sofie Hess kapacitet. Breven från Alfred klagar många gånger på att hon inte utbildar sig, att hon inte kan skriva ordentligt och att hon kastar bort sitt liv med frivola nöjen. Slutet på förhållandet kommer bara några månader innan Nobel avlider.
Testamentet
Han efterlämnar ett testamente, instiftar flera pris och därmed sitt arv till världen. Det kom lite av en chock för familjemedlemmarna som endast fick en del legat. Nobel var motståndare till ärvda förmögenheter. Han var under sin livstid generös med doneringar till välgörande ändamål, men valde själv vart de skulle gå. Nobelstiftelsen har delat ut priset sedan 1901. 1905 fick Bertha von Sutter fredspriset för sitt engagemang i fredsrörelsen.
Kände sig ensam
I ett brev han skrev 1899 till Sofie Hess, kan man utläsa hans ensamhet.
”Ingen lär heller sakna mig. Inte ens en hund som Bella kommer att fälla en tår över mig. Ändå skulle hon antagligen vara den uppriktigaste av alla eftersom hon inte skulle snoka efter kvarlämnat guld. Förresten kommer de kära människorna att i det avseendet bli gruvligt besvikna. Jag gläder mig i förskott över alla uppspärrade ögon och de många svärord avsaknaden av pengar kommer att förorsaka.”
Alfred Bernhard Nobel
Välskriven bok
Alfred Bernhard Nobel av Kenne Fant är en utmärkt, välskriven och intressant biografi. Det är svårt att komma Nobel inpå livet, men jag tycker att Kenne Fant, med utdrag av brev och kompanjoner och vänners kommentarer tar oss så långt det går. Särskilt breven mellan Nobel och Sofie Hess ligger på en mer personlig nivå, vilket jag finner intressant. Fant tar även fram den tidens vetenskapliga och politiska framsteg och får oss att följa med honom tillbaka i tiden. Kan varmt rekommenderas för er som vill veta mer om Alfred Nobel.
Läs också
Bokblogginläggen Skriv som en nobelpristagare, Barkhes döttrar del 1 och En dag i Ivan Denisovitjs liv.
