En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexander Solzjenitsyn kom ut 1963. Jag läste den som 13-åring när jag tyckte att kommunismen var det enda rätta. Solzjenitsyns självbiografiska bok om det sovjetiska fånglägret Gulag i Sibirien tog mig ur den villfarelsen.
Innehåll
Det finns bara en läsupplevelse som påverkat mig lika mycket i livet som att läsa En dag i Ivan Denisovitjs liv. Den ska jag återkomma till i ett kommande inlägg. Hur kommer det sig att en rysk författare som fängslat för sina åsikter kunde få mig att ändra min politiska uppfattning? Det korta svaret är att litteratur, när den är som bäst, kan få en människa att utvidga sitt tänkande. Att inte sitta fast ett slentrianmässigt sätt att se på saker.
Utstuderad ondska
Kanske är det ovanligt för en så ung människa som jag då var att ha politiska åsikter. Förklaringen är att jag vid den här tiden gjorde jag allt för att göra min fosterpappa arg. Han ansåg att kommunister och religiösa var det värsta som fanns. Idag är jag en troende som fortfarande håller mig på vänsterkanten politiskt.
Novell
Då när jag läste Solzjenitsyns roman, som egentligen är en lång novell, öppnades en okänd värld för mig av utstuderad ondska. Det tog mig ur villfarelsen att kommunismen är det som kan skapa fred på jorden och göra slut på svälten i världen.
Huvudpersonen, Ivan Denisovitj, anklagas för spioneri efter att tyskarna tagit honom tillfånga under andra världskriget. Handlingen utspelas som titeln säger under en dag. Författaren skriver detaljerat om kölden, hungern, sjukdomarna och straffen för minsta förseelse. Inte minst fick jag lära mig om hur obeveklig djungelns lag fungerar när varje minut under en dag går ut på att överleva.
En dag i Ivan Denisovitjs liv håller fortfarande men inte kommunismen
Konstigt nog upplevde aldrig mitt 13-åriga jag skildringen som tråkig eller enformig. Solzjenitsyn lyckades dra till sig mitt intresse och håll mig kvar boken igenom. När jag läst färdigt kände jag hur min värld blivit större. Hur mina tidigare ståndpunkter smulats sönder. Sovjet visade vara allt annat än det drömland jag trott det vara.
Nobelpriset i litteratur 1970
När boken var utläst kastade jag mig över Cancerkliniken av samma författare. Även den gjorde stort intryck på mig, liksom Alexander Solzjenitsyns hela författarskap. Han fick för övrigt nobelpriset i litteratur 1970. Men inte förrän han tvingades i exil 1974 kunde han ta emot sitt pris.
Mer om Alexander Solzjenitsyn
En rysk författare och dissident som föddes den 11 december 1918 i Kislovodsk, Ryssland, och avled den 3 augusti 2008 i Moskva. Han är mest känd för sitt arbete med att avslöja och kritisera det sovjetiska kommunistiska systemet och dess övergrepp på mänskliga rättigheter.
Solzjenitsyn tjänstgjorde som officer i Röda armén under andra världskriget men hamnade senare i onåd hos det sovjetiska systemet på grund av sina kritiska åsikter. Han fängslades år 1945 för att ha skrivit kritiska brev om Josef Stalin och tillbringade åtta år i olika arbetsläger och straffkolonier. Under sin tid i fångenskap började han att dokumentera sina erfarenheter och de omänskliga förhållandena i de sovjetiska lägren.
Efter att ha blivit föremål för officiell förföljelse och förvisning från Sovjetunionen år 1974, tillbringade författaren många år i exil i bland annat USA. Solzjenitsyn återvände till Ryssland år 1994 efter Sovjetunionens fall och fortsatte att författa och engagera sig i politiska och samhälleliga frågor. Han betraktades som en nationalhjälte i Ryssland och ansågs vara en viktig figur i den intellektuella och politiska utvecklingen efter kommunisttiden.
© Iréne S Räisänen
Inläggen i bokbloggen Alfred Bernhard Nobel och Skriv som en nobelpristagare.
WEBBANSVARIG
Iréne Svensson Räisänen
Administratör, författare och skapare av SkrivarSidan. Iréne har givit ut 5 diktsamlingarna, 3 skrivhandböcker, 1 novellsamling och deltar i 40-talet antologier. Dessutom har hon skrivit radiopjäser, i kulturtidskrifter och tidningar. Hon har författarbloggen poeten.se.
