När sista punkten äntligen sätts

Nu kan jag äntligen skriva att manuset till Skrivskolans manus är färdigt. Söndagen 5 oktober 2025 satte jag punkt i det 224 sidor långa manuskriptet till min skrivhandbok ”SkrivarSidans skrivskola”. När sista punkten äntligen sätts infinner glädjen över vad jag åstadkommit men också tomhet.

Känslan när ett manus blir färdigt

Det börjar med en krypande känsla av tomhet. Du stirrar på skärmen där det står ”SLUT” – eller rättare sagt, där det borde stå slut, för vem skriver egentligen det längre? Men känslan finns där ändå. SkrivarSidans skrivskola är färdig. Manuset som har varit din tvångströja, ditt husdjur och din utflippade tonåring i ett och samma paket ligger nu där, komplett.

Frihet!

Först kommer eufori. Du reser dig, gör en liten dans (som tur är ser ingen), korkar kanske upp en öl fast klockan bara är tre på eftermiddagen. Du är KLAR! Fri! Du behöver aldrig mer tänka tanken ”jag måste jobba på manuset.”

Oron kryper fram

Men så, efter ungefär sjutton minuter, kryper oron fram. Vänta nu – är kapitel fyra verkligen färdigt? Och var inte introduktionen lite väl lång? Borde inte avsnittet om gestaltning ha varit tidigare? Du öppnar dokumentet igen. ”Bara en snabb koll.” Tre timmar senare har du omstrukturerat halva kapitel tre.

När sista punkten äntligen sätts, sanningen:

Sanningen är att ett färdigt manus aldrig riktigt känns färdigt. Det känns övergivet, som att skicka sitt barn på internatskola. Men också: befriande, stolt, och ja – lite läskigt. Nu ska snart andra läsa det. Nu blir det verkligt.

Och någonstans, djupt inne, vet du redan vad som händer härnäst. Om en vecka har du en ny idé. Ett nytt projekt. En ny kärleksfull mardröm.

© Iréne Svensson Räisänen

Läs också

När du läst ”När sista punkten äntligen sätts” kan du fortsätta med skrivtipset Konsten att sätta punkt, boken Skrivguide – prosa, lyrik och film, SkrivarSidans diktskola och övriga böcker i vår bokhandel.

Fler krönikor 

När sista punkten äntligen sätts är en krönika.