Att våga börja skriva

Du sitter där med pennan i handen. Eller fingrarna vilande över tangentbordet. Och du väntar. På den perfekta meningen, det perfekta ögonblicket, den perfekta historien som ska flöda ur dig som om den alltid funnits där, färdig och fulländad. Men det är inte så det fungerar skriver jag i krönikan ”Att våga börja skriva”.

Upptäcktsresa

Att skriva är inte att öppna en kran och låta det perfekta vattnet rinna ut. Det är att gräva. Att leta. Att hitta något som kanske inte ens du visste fanns där, gömt under lager av tvivel och rädsla för att inte vara tillräckligt bra. Det är arbete, ibland hårt arbete, men det är också en upptäcktsresa. Och precis som alla resor börjar den med ett enda steg – eller i det här fallet, ett enda ord. Att våga börja skriva.

Du behöver inte vara en stor författare för att skriva. Du behöver inte ha en examen i litteraturvetenskap eller ha läst alla klassikerna. Du behöver bara vara dig själv, med allt vad det innebär: dina tankar, dina erfarenheter, dina ord. Orden som kanske känns klumpiga när de först tar form, men som bär på något äkta. Något som bara du kan ge.

Dina erfarenheter är unika

För sanningen är att dina erfarenheter är unika. Ingen annan har sett världen genom just dina ögon, känt just dina känslor, tänkt just dina tankar. När du skriver om vardagen, om det lilla eller stora, ger du en röst åt perspektiv som annars skulle förbli tysta. Det är en gåva, både till dig själv och till andra som kanske känner igen sig och som hittar tröst eller glädje i att upptäcka att de inte är ensamma.

Varje gång du skriver övar du på att tänka. På att formulera det diffusa till något konkret. Det är inte alltid vackert och det är definitivt inte alltid lätt. Men det är viktigt. För i skrivandet hittar du saker du inte visste att du tänkte. Du upptäcker vad du egentligen menar när du ger dig själv tid att utforska det. Tankar som fladdrar runt i huvudet, ängsliga eller hoppfulla, får plötsligt konturer. De blir synliga, hanterbara, och verkliga.

Du sätter reglerna

Kanske skriver du för att förstå något som har hänt. Kanske för att bevara ett minne, som annars skulle blekna. Eller för att drömma dig bort och skapa världar som inte finns, men som skulle kunna finnas. Alla dessa skäl är lika giltiga. Skrivandet tjänar dig, inte tvärtom. Du sätter reglerna. Du väljer vad som är viktigt nog att fånga i ord och att våga börja skriva

Sluta vänta på inspiration som något utanför dig, något som ska slå ner som en blixt från ovan. Inspirationen kommer ur rörelsen, ur själva skrivandet. Det är när du börjar – mitt i det ofärdiga, mitt i det besvärliga – som orden hittar sin väg. De första meningarna kanske är stela. Det första avsnittet kanske känns fel. Men du har börjat. Och det är allt som krävs.

Att våga börja skriva kräver uthållighet

Det första utkastet behöver inte vara bra. Det behöver bara finnas. Författaren Anne Lamott kallar det för ”shitty first drafts” – usla första utkast. Alla skriver dem. Skillnaden mellan den som kallar sig författare och den som inte gör det, är inte talang eller något medfött geni. Det är uthållighet. Viljan att fortsätta efter de första fumliga försöken. Modet att se det ofärdiga som början på något, inte slutet.

Så skriv! Skriv dåligt om du måste. Skriv stökigt. Skriv för dig själv, eller för någon som behöver höra just dina ord! Skriv i ett anteckningsblock, på lösa lappar, i en digital fil som ingen annan kommer att se. Skriv på morgonen när tankarna är färskaeller på natten när världen har tystnat. Hitta din tid och ditt sätt.

Du har något att säga

Men framför allt: skriv. För världen behöver fler röster, inte färre. Den behöver fler perspektiv, fler berättelser och fler sätt att se på tillvaron. Och din röst, hur osäker du än känner dig, har något att säga. Den har värde , helt enkelt för att den är din. Att våga börja skriva kräver mod, och det har du, eller?

Det kanske inte blir perfekt. Förmodligen blir det inte perfekt. Men det blir ditt. Det blir en del av dig som du tagit dig tid att forma, att ge liv. Och det är mer värt än du anar. För i slutändan handlar skrivandet inte om att imponera på andra. Det handlar om att vara ärlig mot dig själv, om att våga sätta ord på det som annars skulle förbli osagt.

Att våga börja skriva, sammanfattning:

Så ta det första steget. Skriv den första meningen, hur trevande den än är. Och se sedan vart den tar dig.

© Iréne Svensson Räisänen

Läs också

När du läst ”Att våga börja skriva” kan du fortsätta med krönikorna När sista punkten äntligen sätts, Sociala medier ändrar skrivprocessen, boken Skrivguide – prosa, lyrik och film och SkrivarSidans diktskola.

Fler krönikor 

Att våga börja skriva är en krönika.