Leka med texten

Uppdaterad 13 maj 2023

Leka med texten är en krönika som är inspirerad av hur jag testar och ändrar i mina texter som känns färdiga. Något jag också uppmuntrar dig att göra.

Vadå leka med texten? tänker du kanske nu. Det jag menar är att en text som är omskriven och redigerad ett antal gånger och känns färdig kanske ändå inte är det. Ta en novell som jag skrivit i dåtid, preteritum, och tredje person. Jag känner mig klar med den men funderar på hur den skulle fungera i nutid. Sagt och gjort, jag skriver om den i presens. Nu får texten plötsligt ett lyft och känns att personerna kommer närmare både mig och läsarna. Hm… hur skulle det fungera om jag dessutom skriva om den i jag-form…

Olika berättarperspektiv och tempus kan göra texten bättre eller sämre

Det finns cirka nio olika berättarperspektiv vilket gör att du har en hel del att testa med. Vanligen använder vi tre av dem: Förta person, andra person och tredje person. Första och tredje använder vi i längre texter medan andra person oftast använde i korta texter. Själv har jag mest skrivit dikter i det perspektivet. Fast jag har det också i korta stycken i min roman, den som ännu inte är färdig. Vad det nu kan bero på…

Dessutom finns den allvetande författaren, förstapersonsperspektiv med flera så du har en hel del roligt kvar när du tror du börjar vara färdig. 

Tips: Ta en novell och testa alla tre vanligaste berättarperspektiven och se vad det gör med din text.

Testa dig fram

Även om du känner dig klar med din roman, novell eller dikt så är det aldrig försent att testa något nytt. Men varför? kanske du tänker. Jag är ju äntligen färdig. Det respekterar jag fast själv ser jag mina texter som ett alltid pågående projekt. Inte sällan har jag ändrat i en dikt fast den gått i tryck och kom ut i en av mina diktsamlingar för många år sedan.

Med åren har jag förstått att mitt skrivande hela tiden utvecklas i takt med att jag som person gör det. Därför ser jag ofta med andra ögon och är öppen för nya möjligheter när jag läser mina äldre texter. Varför då inte låta texten förhoppningsvis bli bättre?

Tips: Våga se dina texter som ett ständigt pågående projekt. De blir aldrig färdiga.

Leka med texten är sällan fel

Jag har från första början haft en avslappnad inställning till det jag skriver. Att skriva hade kunnat vara en lek om det inte vore för min dyslexi. Att tappa var och vartannat ord, se bokstäverna flyta ihop och byta plats gör att jag måste skriva om och om igen. För att roa mig medan jag gör det försöker jag slänga in något nytt, oväntat. Ibland öppnar det upp en ny väg för min text att gå. Andra gånger stryker jag och försöker återskapa orden jag hade innan.

Ofta möter jag skrivande människor som anser att det de skriver är i det närmaste heligt. Att det är sprunget ur en helig inre källa som gör det till ett helgerån att ändra en enda bokstav. Ibland har jag undrat om det egentligen inte rör sig om lathet. För redigering, test och lek tar tid.

Tips:  Gör klart för dig själv vilken syn du har på det du skriver. Försök se det som en lek och inte blodigt allvar. En avslappnad attityd gör det lättar att bli refuserad.

Hur ska jag veta när texten är färdig?

Som du förstår har jag svårt att veta när min text är redo att möta sina läsare. Därför tvingar jag mig att samma dag eller dagen efter jag skrivit en ny dikt att publicera den på Instagram. Då finns ingen återvändo. Jo, det är ju det det gör. För även efter att texten är ute för alla som vill att läsa är jag fri att testa och leka med den hur jag vill.

© Iréne S Räisänen

Läs också

Krönikorna Skrivandet kan vara lekfullt, Glöm alla skrivtips, Dyslexi är plus och minus och Vill du verkligen skriva?

Fler krönikor