Den första boken

Den första boken. Min lärare i mellanstadiet kallades Valrossen eftersom han hade samma stil på sin mustasch som en valross har. Han hade alltid slitna jeans och träskor och hans nysningar ekade genom skolans korridorer. Det är mycket hans förtjänst att jag började läsa böcker. En gång i veckan tog han med klassen till skolans bibliotek där vi skulle låna minst en bok. Jag lånade ”Resan till landet längesen” av Elsa Beskow.

Bokryggen var klädd i skogsgrönt tyg och bilden på omslaget var fantasieggande med en pojke och en flicka som flög fram på en ihålig trädstam som hade vingar. En urklassisk saga med prins, prinsessa och ett stort elakt troll som trots allt var ganska lätt att distrahera.

Sedan dess har jag läst och läst och läst. Jag har haft perioder av sjukdom då det inte har varit möjligt för mig att koncentrera mig på en text som varit längre än den på en tepåse. ”Häll på kokande vatten. Låt dra i 3-5 minuter.” Men annars blir jag rastlös när jag är boklös. Det finns inget härligare än att försjunka i en riktigt bra bok!

Det spelar ingen roll vad du läser, bara du läser. Jag är oerhört känslig för när någon försöker styra mitt eller någon annans läsande. Jag växte upp med en person som bokstavligen slet boken jag läste ur händerna på mig och bytte den mot en bok som han tyckte att jag borde läsa i stället.

Jag avskyr uppdelningen i bra och dålig litteratur. Det finns bra och dåligt språk som i sin tur påverkar hur jag uppfattar boken, men om den tillhör ”bra” eller ”dålig” litteratur är helt ointressant. Alla böcker, texter och tidningar som får dig, som läsare, att tänka, reflektera och reagera är bra litteratur. Allt som får dig att vilja fortsätta läsa är bra.

Läs, bara läs!

Ewa Sundbäck
www.ewasundback.se