Världen gungar och du vill skriva

Världen gungar och du vill skriva är en krönika för alla med intresse av att skriva. Att skriva av sig i oroliga tider är inte ett sidoprojekt vid sidan av “det riktiga” författandet – det är ofta själva grundarbetet som gör att du orkar fortsätta skapa.

Skriva av sig i oroliga tider – världen gungar och du vill skriva

Det finns perioder då det känns nästan absurt att bry sig om dramaturgi, karaktärsbågar och dialogteknik. När världen gungar, när oro sipprar in via nyhetsflöden, sociala medier och vardagssamtal, kan det kännas futtigt att sitta och fila på ett manus. Samtidigt är det just då som skrivandet kan bli som mest nödvändigt.

Skrivandet som inre arbetsrum

Som skrivande människa lever du redan nära dina tankar, känslor och föreställningar. Du skruvar på formuleringar, testar perspektiv, utforskar konflikter. Men när oron stiger riskerar samma känslighet att bli överväldigande.  

Då kan det hjälpa att tänka på skrivandet som ett inre arbetsrum. Ett rum där du får vara både författare och människa, utan krav på prestation. I det rummet gäller inte förlagens manusmallar, betyg eller recensioner – där får du skriva obegripligt, fult och spretigt. När världen gungar och du vill skriva gör du det inte för att visa upp, utan för att orka fortsätta.

Flödesskrivning är tekniken som möter kaos

Ett enkelt och kraftfullt verktyg för författarintresserade i oroliga tider är flödesskrivning. Sätt en timer på 10–20 minuter, välj ett ord eller en känsla – “oro”, “rädsla”, “framtid”, “skuld”, “hopp” – och skriv utan att stanna. Inga pauser, ingen redigering, ingen självcensur.  

Som författare kan det kännas motstridigt att inte få “göra fint”. Men de där råa, ofiltrerade texterna fungerar som mental städning. Du tömmer huvudet på brus, så att du senare kan använda din skrivteknik mer medvetet. Ofta dyker fragment, bilder eller meningar upp som kan smygas in i noveller, romaner eller dikter – men det är en bieffekt, inte målet.

Skriv brev till dina karaktärer som du inte skickar

En annan metod som passar författarintresserade är att skriva osända brev – inte bara till människor i ditt liv, utan till dina karaktärer. Skriv till den där huvudpersonen du inte riktigt förstår, antagonisten som skrämmer dig, eller den biroll som plötsligt väcker starka känslor.  

Ställ frågor:  

– Vad är du rädd för just nu?  

– Vad har du förlorat, och vad vägrar du släppa taget om?  

– Vad skulle du göra om du visste att allt ordnar sig?  

När du skriver deras svar, låter du både din egen och deras oro få form. Du kan hitta nycklar till deras drivkrafter – samtidigt som du får avlastning för dina egna tankar. Författarhjärnan jobbar ändå; du kan lika gärna låta den jobba för ditt välmående.

När verkligheten tränger in i fiktionen

En vanlig fråga bland författarintresserade är: “Hur mycket av min egen oro får jag bära över i texten?” Svaret är: Så mycket du behöver – men var ärlig mot dig själv om syftet.  

När världen gungar och du vill skriva för att fly verkligheten, ibland för att förstå den kan det vara frestande att antingen blunda helt eller skriva pamfletter. Båda delarna kan ha sitt värde, men fråga dig:  

– Skriver jag det här för att jag måste få ur mig något, eller för att jag vill predika?  

– Ger texten mig lättnad, klarhet eller åtminstone nyfikenhet?  

Om svaret är ja, är du fortfarande i kontakt med det kreativa flödet, även när temat är tungt. Fiktionen tål mörker, så länge du som författare får andas i processen.

Skrivritualer som håller dig kvar i berättelsen, tips:

När världen gungar och du vill skriva och oron är hög är det svårt att hålla fast i en längre skrivprocess. Men små ritualer kan hjälpa dig att stanna i berättelsen, trots allt:  

– Bestäm ett “oro-block”: Skriv fritt i 10 minuter om allt som skrämmer dig – privat, globalt, existentiellt. När tiden är slut, lägger du undan texten. Sedan går du över till ditt projekt.  

– Välj en skyddad scen: Ha en återkommande scen i ditt manus som du alltid kan återvända till när fokus brister, till exempel ett samtal mellan två karaktärer eller en platsbeskrivning. Det blir en trygg startpunkt.  

– Skriv mikroskopiskt: Om 1 000 ord känns omöjligt, skriv 50. En mening. En dialograd. Ett stycke miljö. Det är okej att din skrivdag ibland består av en enda, ärlig mening.  

Det viktiga är inte mängden text, utan att du behåller tråden till ditt skrivande liv.

När världen gungar och du vill skriva är det motstånd och som omsorg

Författarintresserade har en ibland obekväm superkraft. Du och jag ser mer, känner mer och formulerar det. I oroliga tider kan det kännas som en börda. Men just då behövs människor som vågar formulera det som är svårt, komplext och motsägelsefullt.  

När världen gungar och du vill skriva av dig då är det inte bara självomsorg, det är också ett tyst motstånd mot förenklingar och cynism. När du ger din oro språk, ger du också andra ord för något de själva inte kunnat formulera. Det kan vara en dikt på Instagram, en krönika på en blogg, ett pågående romanprojekt som bara du och din hårddisk känner till.  

Du behöver inte vara “klar” som människa för att skriva. Du får skriva mitt i rädslan, mitt i ovissheten. Det är ofta där de mest levande texterna föds.

© Iréne Svensson Räisänen

Läs också

När du läst ”Världen gungar och du vill skriva” kan du fortsätta med krönikorna När sista punkten äntligen sätts, Sociala medier ändrar skrivprocessen och Att våga börja skriva.

Fler krönikor 

Världen gungar och du vill skriva är en krönika.