Tempus och berättarperspektiv

Tempus och berättarperspektiv. Nutid, presens, ger ofta en här- och nukänsla, en större intensitet och möjlighet till medlevande än dåtid, preteritum (imperfekt). Dåtid lägger gärna ett avstånd till det som hänt och blivit sagt. Framtid, futurum, används sällan och då bara för att uppnå en bestämd effekt.

Hopp mellan de båda tidsformerna är vanliga hos professionella skrivare. Den ovane skrivaren börjar ofta i dåtid och går över till nutid efter ett tag. Sådana hopp i texten är lika förvirrande som hopp i berättarperspektivet.

Berättarperspektiv

I varje text talar en röst ur en vis synvinkel. Låter du exempelvis en bil berätta om en resa från Göteborg till Paris, uppstår förvirring för läsaren om du omedvetet växlar till passagerarens synvinkel. Gör du det däremot avsiktligt och på rätt sätt blir det kanske intressantare.

Tempus och berättarperspektiv, Övning:

Ta en av dina texter som är skriven i dåtid och skriv om den till nutid. Gör likadant åt motsatt håll; nutid till dåtid. Testa dig fram, lek med futurum och ta till vana att testa dina texter i olika tidsformer. Håll ögon öppna efter oavsiktliga hopp i berättarperspektivet.

© Iréne S Räisänen

Gör också övningen Skriv om en text till futurum och läs 11 misstag du inte ska göra när du skriver prosa.

Fler skrivtips

Tempus och berättarperspektiv är ett skrivtips med en skrivövning.

Iréne Svensson Räisänen

Iréne Svensson Räisänen

webbansvarig

Drivit SkrivarSidan sedan 1999. Hon har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker och medverkar i 30-talet antologier. Har författarbloggen Min plats bland orden och Poetpodden.

Pin It on Pinterest

Share This