Uppdaterad 2 mars 2023
Skriv en bokstavsdikt där varje rad eller ord börjar på samma bokstav och som inte rimmar. Dikten ska också innehålla något från alla fem sinnena: En syn, ett ljud, en smak, en doft och en beröring.
Skriv en bokstavsdikt, övning:
Välj en bokstav och skriv fem verser med fem rader i varje där varje rad eller ord börjar med samma bokstav. Glöm inte sinnena!
Dela med dig
Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det lång räcker det med ett utdrag.
© Iréne S Räisänen
Läs också
Läs och gör också övningarna Dikta till bilden ovanför, Kontraster i en dikt och Skriv en annorlunda vårdikt.
Iréne Svensson Räisänen
webbansvarig
Drivit SkrivarSidan sedan 1999. Hon har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker och medverkar i 30-talet antologier. Har författarbloggen Poeten.se och Poetpodden. Iréne gör också hemsidor och bloggar till författare/poeter.
Här kommer mitt försök. Sättet att få medvåra fem sinnen har jag tolkat relativt fritt :-):
Försöket att vidröra min själ
Får mig att förminskas
Får mig att blunda
Finns jag?
Får jag?
Försöket att förtära mig
Får mig att tyst ropa
Får mig att tiga
Finns jag?
Får jag?
Försöket ändrade essensen av dig
Förlorad var du, utan makt
Fick mig att växa
Fri är jag
Fri
Bra, förstår vad du menar:)
Tolkningen är alltid fri och jag tycker om det sätt du löst det, Ethel. 🙂
Rosens knopp bländar mig
Rofylld doftar jag på knoppen
Rispar mig på handen av taggen som sticker ut
Ryser av blodsmaken som läpparna möter
Renar mitt sinne
Riktigt mätt av det vackra jag ännu ej är
Riktar min blick över rosenbuskens flärd
Reser med sinnet bort
Ropar högt
Rättar upp mig
Rannsakar mig själv
Redo att gå
Rinner en tår
Rosendoften vägleder mig
Rotar mig åter
Rosen är tacksam när det gäller sinnerlighet. Bra jobbat! 🙂
Vackert poem och fint hantverk!
Värmen fanns i din tass
Väldiga stormar drog bort hårstrånas närhet
vintern for genom ben bredvid ben
vrider dig bort från den frätande huden
Vaktar blixtarna som far vid kontakt
Vrålet hörs nu där inne
Varför hade du knäck i lurarna?
vår symfoni darrade skräckslagen
viet ebbar uuuut.
Väljer bort hörapparaterna!
Vitrosa byxor och en orange skjorta på dig
Vad hände med det osedda
vill du nu bli synad i sömmarna
viskar tårar under mina fötter
Vänder ryggtavlan åt ögonblicket
Bra kämpat för att få med alla fem sinnena!
Tack hade ärligt talat siktat in mig på tre, för jag läste lite slarvigt. Så jag hade tur : D
Hon håller honom hårt i handen
Han stretar emot och gråter
Höghusen tornar upp sig därframme
Hundskallen i ryggen
Hon springer med dunkande hjärta
Himlen är novembergrå
Hotfulla moln tornar upp sig
Hjälpen finns inte här
Hur ska dom hinna hem?
Helikoptrarna hovrar i luften
Hemma väntar oroligt en moder
Hibiskusen i fönstret blommar
Hallampan är tänd
Hallontårtans grädde har surnat
Hakkorsen på näthinnan
Rena deckaren i diktform skickligt, och jag känner hur spänningen stiger i dikten. Dessutom fina miljöskildringar. bravo
Tack, blir så glad för positiv respons
Här är mitt försök
Ärlighet varar längst
Är det verkligen så
Ännu tvekar jag, känner mig rådvill
Äventyret jag upplevt, det jag sett måste jag få beskriva
Även om allt inte är riktigt sant
Ängslan jag kände
Ändrade mitt luktsinne, det luktade fränt
Ängen som jag suttit på
Ägaren, springande mot mig med spaden i högsta hugg
Ändå satt jag kvar då jag hörde hans svordomar
Äcklig smak i munnen av magsyran i magen
Älskling, var var du då jag behövde dig
Älvorna som kom dansande över ängen
Äntligen blev jag räddad
Änglavakt, tror jag på det
Ett helt OK försök, Berit. 🙂
Försöka duger…
Sinnenas sysslor
Synen sköljer sköna drömmar
sovrar sant från falskt.
Samlar stoff från dem bägge,
sparar det till svåra val, till
särskilda sekunder vid varje vägskäl
Skorrar vännens tal illa i ditt öra?
Surrar de osköna, är svåra att höra?
Stäng då porten till ditt sinne.
Sjung ohörda toner,
särskilda ljud, som får luften att svirra och oljud att försvinna
Surt från salt, sött från beskt
smaken separerar.
Sammanför ibland polariteterna och
smetar ihop dem till en sås som fulländar
sakernas tillstånd på en tallrik
Sommaräng doftar vitmåra och
solvarm jord. Lukten
söver med ljumma och
smekande vindilar genom
skimrande timotej och darrgräs
Sorg först vid dödens inträde,
sorgligare vid livets utträde
sorgligast när urnan sänks i jord
Ska det vara så?
Spelar ordningen roll för känslans scenografi?
Ett mycket bra försök! 🙂 En dikt jag gärna läser om och om igen då den är stor och generös.