Att kunna ta kritik på rätt sätt är inte lätt, tycker de allra flesta. Fast för egen del har jag inte haft särskilt stora problem med det. Jag minns inte hur jag reagerade när jag som barn skickade in mina texter och de inte blev publicerade. Vad jag minns är glädjen över att andra kunde läsa min dikt som publicerades i Kamratposten när jag var 8 år. 

Bli läst är drivkraften

Min drivkraft i skrivandet redan då som barn var att bli läst och är det fortfarande. Vad andra sen tycker om det de läst har däremot aldrig varit lika intressant. Kanske är det därför som jag aldrig fastnat i någons negativa tyckande om det jag skrivit. Jag har tvärtom tagit det som en sporre att skriva om så att det jag velat säga framgår tydligare.

Skriva för byrålådan

Kamratposten, Lyckoslanten och Uppsala Nya Tidningen publicerade ibland mina dikter och berättelser fram till jag var tonåring. Då började jag istället att skriva för byrålådan. Jag skrev av mig för att orka leva och insåg då, förmodligen undermedvetet, att det inte var för andras ögon att se. När jag blev utslängd hemifrån, om det kan du läsa i min kommande självbiografiska roman, brände jag allt jag skrivit från det jag var barn och fram till den dagen.

Många jag haft som kursdeltagare har genom åren skrivit flitigt men inte vågat låta någon annan läsa. Jag har ofta varit den första som fått läsa något de skrivit. Något jag känt som ett ansvar och privilegium. Efter uppmuntran har många genom åren vågat ta steget från byrålådan till publicering på nätet, tidskrifter och böcker.

Jag är inte min text

Från det jag var 38 år och började skicka runt mina texter för att sälja dem till tidningar och tidskrifter har jag aldrig haft svårt att skilja på det jag skriver och mitt jag. Att mina texter inte är jag. Det är en viktig insikt för att kunna ta mot konstruktiv kritik och därmed får hjälp att förbättra sin text.

Allt för många tar kritik som ett påhopp. De blir kränkta och slår ifrån sig. Det finns också de som tycker att det som rinner ur deras fingrar är så fantastiskt att de aldrig behöver redigera sin text. Om de har rätt är det fantastiskt, men min upplevelse är att det sällan har det. En text kan alltid bli bättre.

Ska bli så bra som den någonsin kan

Som jag skrev i inledningen så är det inte lätt att kunna ta kritik på rätt sätt. Fast om du lär dig att gör det för att du vill bli bättre på att skriva kan det kanske vara enklare. Har du alltid som mål att din text ska bli så bra som den någonsin kan bör du låta andra som kan sin sak läsa och ge dig konstruktiv kritik.

Eller vad tror du själv? Berätta gärna i en kommentar.

© Iréne S Räisänen

Fler krönikor 

 

Att kunna ta kritik på rätt sätt ÄR EN KRÖNIKA.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara