tvaModer jord är gammal

så gammal att hon värker i axeln

när hon snurrar

runt runt

 

Som min gamla mormor minns hon inte längre

vad som hände för fem minuter sedan

men nöjer sig med att älta tusenåriga schismer och charader

fast jag försöker påminna henne

om min existens

 

Med mitt behov att vara ny

försöker jag tända den där gnistan

som jag vet finns i hennes heta inre

men hon gäspar trött

vänder ryggen mot mig och tittar mot solen

lämnar mig i mörkret

 

Och jag är inte bara ett barn

utan mycket yngre än så

och hur ska jag

en oskyldig i raden av eviga återfallsförbrytare

kunna lära mig av misstagen

när världen är så gammal

att ingenting är nytt i den

 

Moder jord är gammal

och har haft många söner och älskare

som en bortskämd bimbo

fnyser hon åt mina partytricks

och väntar på att den stora alfahannen

min hatade fader sol

ska sluka henne

 

Moder jord är gammal, så gammal

att hon värker i axeln

att hon gnisslar och gnyr

när hon snurrar runt runt

 

Snart öppnar hon likgiltigt sitt inre

och tar mig tillbaka trots allt

 

© Joel Eklund

”Moder jord” 2:a i SkrivarSidans dikttävling 2010