Två kvinnor 3:a novelltävlingen 2010

Fatima bodde i Tanzania. Ursprungligen kom hennes familj från Indien. Farfars far var arbetsledare vid järnvägsbolaget.

Två kvinnor av Alicja Lappalainen

Sam kände henne sedan barndomen och när han vände sig till hennes far och mor och bad om att få erhålla deras dotters hand blev de mycket nöjda.

Vigsel ägde rum i moskén. Under Gudtjänsten satt de tillsammans på en dyna och mullan läste ett stycke ur Koranen. Fatimas mor välkomnade paret med en kopp varm mjölk kryddad med saffran. De drack det som bjuds på och konfetti fälldes över deras huvuden, sedan krossade de skålarna av torkad lera, växlade ringar och skar upp bröllopstårtan. De satt där inne hemma på en soffa prydd med blommor och blev betraktade av kvinnor och männen.

När Fatima vaknade nästa dag fick hon en morgongåva.  På den fjärde dagen kom hon till Sams föräldrar och var bjuden på birjani, och de unga åt frukt ur den talrik hon fick med sig från sin mor som symboliserade fruktsamhet.

Efter bröllopet och festligheterna lämnade Sam sin hustru för att åka tillbaka till Sverige, där han bodde men lovade att hämta henne så småningom.

Nu när Fatima tänkte efter då kom hon ihåg att det inte hade regnat på hennes bröllopsdag och det var ett dåligt tecken. Även hennan hade inte hållit sig kvar längre på hennes händer och det betydde att hon var tvungen att börja arbeta.

Det som Fatima inte visste var att hennes man redan hade en hustru i Sverige.

Hemma i Rinkeby utropade Ing-Marie, då hon såg sin man komma in i rummet,

–Var har du hållit hus din jävla klantskalle? Jag skickade dig för att köpa Expressen och ett paket Gula Blend, och du kommer tillbaka efter fem dagar med konfetti i håret och utan att ha köpt det jag bad dig om!

–Hej pappa!

Grabben gav mannen en fuktig kyss på kinden. Sam kramade sin son och tittade in i hans sneda ögon med en blandning av medlidande och skuldkänslor. Det var inget fel på pojken med undantag av att han hade en kromosom mer än alla andra i hans familj. Han grubblade ofta över problemet. Var det Guds vilja eller var det Ing-Maries alkoholvanor som gjorde att deras blod skar sig med varandra? Frågan förblev obesvarad.

Strax före julen satt Ing-Marie i soffan efter en svår arbetsdag på avdelningen med dementa och spetsade sitt kaffe med ett rejält skvätt vodka när det ringde på dörren.

–Vad i helvete nu igen, mumlade förargat och reste upp från soffan sin tunga kropp.

Det var polisen som ringde. Sam råkade i en olycka då han var på väg hem. En annan bil kom på fel spår och frontal krokade med hans bil.

Det blev först kaos. Sen kände hon ingenting eller visste inte vad hon kände men så småningom kom ilskan fram. Hur kunde han lämna henne bara så där mitt i livet och med den börda hon var tvungen bära ensam resten av sitt liv. Efter begravningen, som hon inte kom ihåg för hon var asfull, frågade pojken när pappa kommer hem. Då först brast hon i gråt, sedan började hon sitt sorgearbete.

Ing-Marie var ofta på kyrkogården med blommor. Pojken tände ljuset, glad skuttade mellan gravarna och frågade om han får gräva upp pappa. De brukade gå efteråt till ett konditori och äta en bakelse. Hon drack kaffet och tänkte på den kvinna som hon sett varje gång de kom till kyrkogården. En gång gömde sig Ing- Marie bakom träden och såg kvinnan vid Sams grav. Hon undrade vem kvinnan var och vad hon ville.  Det var en mörkhyad gravid, ung och beslöjad utländska.

Två kvinnor fortsätter på nästa sidan