Två kvinnor 3:a novelltävlingen 2010

Fatima bodde i Tanzania. Ursprungligen kom hennes familj från Indien. Farfars far var arbetsledare vid järnvägsbolaget.

Sam kände henne sedan barndomen och när han vände sig till hennes far och mor och bad om att få erhålla deras dotters hand blev de mycket nöjda.

Vigsel ägde rum i moskén. Under Gudtjänsten satt de tillsammans på en dyna och mullan läste ett stycke ur Koranen. Fatimas mor välkomnade paret med en kopp varm mjölk kryddad med saffran. De drack det som bjuds på och konfetti fälldes över deras huvuden, sedan krossade de skålarna av torkad lera, växlade ringar och skar upp bröllopstårtan. De satt där inne hemma på en soffa prydd med blommor och blev betraktade av kvinnor och männen.

När Fatima vaknade nästa dag fick hon en morgongåva.  På den fjärde dagen kom hon till Sams föräldrar och var bjuden på birjani, och de unga åt frukt ur den talrik hon fick med sig från sin mor som symboliserade fruktsamhet.

Efter bröllopet och festligheterna lämnade Sam sin hustru för att åka tillbaka till Sverige, där han bodde men lovade att hämta henne så småningom.

Nu när Fatima tänkte efter då kom hon ihåg att det inte hade regnat på hennes bröllopsdag och det var ett dåligt tecken. Även hennan hade inte hållit sig kvar längre på hennes händer och det betydde att hon var tvungen att börja arbeta.

Det som Fatima inte visste var att hennes man redan hade en hustru i Sverige.

Hemma i Rinkeby utropade Ing-Marie, då hon såg sin man komma in i rummet,

–Var har du hållit hus din jävla klantskalle? Jag skickade dig för att köpa Expressen och ett paket Gula Blend, och du kommer tillbaka efter fem dagar med konfetti i håret och utan att ha köpt det jag bad dig om!

–Hej pappa!

Grabben gav mannen en fuktig kyss på kinden. Sam kramade sin son och tittade in i hans sneda ögon med en blandning av medlidande och skuldkänslor. Det var inget fel på pojken med undantag av att han hade en kromosom mer än alla andra i hans familj. Han grubblade ofta över problemet. Var det Guds vilja eller var det Ing-Maries alkoholvanor som gjorde att deras blod skar sig med varandra? Frågan förblev obesvarad.

Strax före julen satt Ing-Marie i soffan efter en svår arbetsdag på avdelningen med dementa och spetsade sitt kaffe med ett rejält skvätt vodka när det ringde på dörren.

–Vad i helvete nu igen, mumlade förargat och reste upp från soffan sin tunga kropp.

Det var polisen som ringde. Sam råkade i en olycka då han var på väg hem. En annan bil kom på fel spår och frontal krokade med hans bil.

Det blev först kaos. Sen kände hon ingenting eller visste inte vad hon kände men så småningom kom ilskan fram. Hur kunde han lämna henne bara så där mitt i livet och med den börda hon var tvungen bära ensam resten av sitt liv. Efter begravningen, som hon inte kom ihåg för hon var asfull, frågade pojken när pappa kommer hem. Då först brast hon i gråt, sedan började hon sitt sorgearbete.

Ing-Marie var ofta på kyrkogården med blommor. Pojken tände ljuset, glad skuttade mellan gravarna och frågade om han får gräva upp pappa. De brukade gå efteråt till ett konditori och äta en bakelse. Hon drack kaffet och tänkte på den kvinna som hon sett varje gång de kom till kyrkogården. En gång gömde sig Ing- Marie bakom träden och såg kvinnan vid Sams grav. Hon undrade vem kvinnan var och vad hon ville.  Det var en mörkhyad gravid, ung och beslöjad utländska.

Kort efter ringde det på dörren.

–Se efter vem det är, Mats, sade Ing-Marie.

Pojken ropade efter en stund,

–Mamma, en påskkärring frågar efter dig!

Fatima kom in i rummet.

–Vad i herrens namn…? Hon vände sig mot kvinnan.

–Dig har jag redan sett. Vem är du?

–Jag heter Fatima och är änka efter Sam. Vi gifte oss fem månader sen.

Det blev tyst, bara pojken började grina.

–Tyst Mats. Hon drog till sig pojken.

–Vad vill du mig människa?

–Jag bor här i närheten, sade Fatima på bruten svenska. I själva verket i samma hus som du bor i. Jag vill lära känna dig och Sams son. Han ska få ett syskon. Jag tänkte, eftersom jag inte har någon här i Sverige, att vi skulle kunna vara vänner och hjälpas åt. Vi är ju en familj.

–Hur så?

–Du var ju min mans hustru.

Det blev tyst. En olidlig spänning har lagt sig över de alla tre. Mats ansikte förändrades. Han började darra och skaka. Det kändes att han skulle brista i skratt så Ing-Marie gav honom örfil och pojken samlade sig igen.

–Det här är inte klokt! utbrast Ing-Marie och tog en stor klunk kaffe spetsat med vodka.

–Försvinn härifrån! Jag vill inte se dig mera. Sök lyckan på annat håll! Ing-Marie visade henne på dörren.

Ing-Marie fattade så småningom att hon inte bara var en änka men också en bedragen kvinna. Hon började dricka ännu oftare och tänkte glömma den här mannen. Han var ingenting att ha. Hon försökte även glömma Fatima. Men Fatima var en envis kvinna och väntade på sin mans änka varje dag. Hon följe henne till jobbet och stod utanför sjukhuset när Ing-Marie slutade sitt pass. Hon väntade utanför Systemet och ICA. Hon satt på bussen bredvid henne. Hon kom med sin tvätt när Ing Mari råkade vara i tvättstugan. Hon satt på trappan och reste sig upp bara när Ing- Mari kom hem från festandet sent på natten.

Ing-Marie gick förbi utan att hälsa på, som om hon inte sett Fatima. Det hade pågått i veckor, och Ing-Mari hoppades att kvinnan skulle tröttna på det som hon kallade en jävligt dum lek.

Efter en tid var kvinnan borta. Ingen följde henne till jobbet, ingen stod utanför sjukhuset, ingen väntade utanför Systemet och ICA, ingen var närvarande med henne i tvättstugan. Nu satt hon ensam på bussen. Ing-Marie märkte att det fattades något eller någon.

Hon stod på trappan med nycklarna i handen och funderade på vad det var för fel. Sedan ringde hon på utländskans dörr. Dörren öppnades sakta och Ing-Marie såg att bordet var dukat med två kaffekoppar.

© Alicja Lappalainen

Två kvinnor får 3:e pris i SkrivarSidans novelltävling 2010

Två kvinnor TILLDELAS 3:e PRIS I SKRIVARSIDANS NOVELLTÄVLING 2010.

Fler noveller

6 tankar på “Två kvinnor 3:a novelltävlingen 2010”

  1. Grattis till en fin tredjeplats !

    Humor humor humor, Alicja 😉 Kan stundtals inte sluta skratta åt den alkoholiserade Ing-Marie trots berättelsens sorgliga innehåll. Bra, rappt språk som håller kvar läsaren. Och väldigt originellt slut !

    Svara
  2. Gratulerar till tredjeplatsen! Jag har nog svårt att se någon humor i Ing-Marie förstås. Bra story med ett originellt ämne, som känns realistiskt ändå. Jag undrar hur jag skulle reagera om jag varit Ing-Marie :P?

    Svara
  3. Grattis!
    En berättelse som jag först har lite svårt att ta in, men som sedan ger mig en glädje i att svåra situationer kan få ett gott slut. Trägen vinner!

    Svara
  4. Grattis Alicja! Berättelsen får mig att tänka att människan trots allt är människans glädje, även om det inte alltid verkar så, att vi kan nå fram till varandra även om livet är glåmigt och svårt.

    Svara
  5. Vad roligt att du fått pris i novelltävlingen. Berättelsen var mycket bra och rörande, den kändes i hjärtat.

    Kramiz Harriet

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest

Share This