Varför skriver poeter med stor bokstav, versal, i inledningen på varje rad? Jag har ställt den frågan på Facebook och fått svaret Ovana. Men är det verkligen så enkelt? Du skaffar dig en vana och fortsätter sen att skriva på samma sätt.
Innehåll
Redigering (med versaler i första ordet på varje rad)
Det flyger en fjäril Innanför mitt öga Hon plockar ord, bokstäver Och hela meningar Svarta fläckar mot brandgult En regnbåge i pastell – Panikknappen lyser vit Kommatecken och punkter har gått i strejk I väntan på ett acceptabelt slut, Ordbehandlingsprogrammet ber om nåd Och vägrar spara Puppan öppnas långsamt Nykläckta sträcker stroferna På sina fuktiga vingar
© Iréne Svensson Räisänen
Ur min diktsamling ”Jag ber inte om ursäkt”.
******************************************
Redigering (originalet utan versal i inledningen varje rad)
Det flyger en fjäril innanför mitt öga hon plockar ord, bokstäver och hela meningar Svarta fläckar mot brandgult en regnbåge i pastell – panikknappen lyser vit Kommatecken och punkter har gått i strejk i väntan på ett acceptabelt slut ordbehandlingsprogrammet ber om nåd och vägrar spara Puppan öppnas långsamt nykläckta sträcker stroferna på sina fuktiga vingar
© Iréne Svensson Räisänen
Ur min diktsamling ”Jag ber inte om ursäkt”.
När mina deltagare i diktkursen skriver så brukar jag fråga varför men får sällan mer upplysande svar än:
– Det har jag alltid gjort.
Eller:
– Det är min stil.
Ordbehandlingsprogrammet lägger in versalerna
Är det så enkelt att du låter ordbehandlingsprogrammets automatiska rättelse till stor bokstav i inledningen på varje rad styra.
Markerar paus
Själv anser jag att varje radbrytning, versal och skiljetecken utgör en paus. Att pauserna är det som markera rytmen i en dikt. Radbrytning följd av stor bokstav blir med andra ord en väldigt lång paus och det är sällan det behövs mitt i en mening som radbryts. Dessutom stänger många versaler och skiljetecken in dikten och gör det svårare för läsaren att göra dikten till sin egen.
Vill inte släppa kontrollen?
Det är kanske det som är det egentliga ”problemet”. Du som är flitig brukare av stora bokstäver, punkter, utropstecken, frågetecken, kolon, semikolon och andra tecken vill inte släppa på kontrollen. Du är inte beredd att överlämna dikten till mottagaren och låta den tolka som den själv vill.
Varför skriver allt fler poeter med stor bokstav? Tyck till!
Är det överhuvudtaget ett problem att raderna i dikter inleds med versal oavsett om raden innan slutar med punkt eller inte? Vad tycker du? Skriv gärna en kommentar.
Titta också på
Video Så slipper du stor bokstav i början på varje rad och läs Tal eller skriftspråk i prosa?, Skillnad på kvinnligt och manligt skrivande?, Är det OK att skriva under pseudonym? och gör övningen Skriv utan bokstaven E.
WEBBANSVARIG
Iréne Svensson Räisänen
Administratör, författare och skapare av SkrivarSidan. Iréne har givit ut 5 diktsamlingarna, 3 skrivhandböcker, 1 novellsamling och deltar i 40-talet antologier. Dessutom har hon skrivit radiopjäser, i kulturtidskrifter och tidningar. Hon har författarbloggen poeten.se.
Bra fråga Irene. Har stört mig så otroligr på dessa versaler på varenda rad. Dessa ska som du säger först påbörjas efter en tankepaus eller ny mening för att ge starkare eftertryck åt innehåll. Tror att den omedvetenhet till språkets uppbyggnad och hantering är främmande för unga idag. Mer flödesskrivning och då ger datorn fadäser som versaler vid varje rad. Detta irreterar mig så att jag inte orkar bry mig om att läsa vidare. Betoning och frassering går åt pipan och det blir ointressant. Självklart finns det undantag som bekräftar regeln. En mycket bra text…
Man kan ofta avgöra på formen huruvida en text har ett innehll eller ej. En fördom som tyvärr besannas. Givetvis ska den experimentella skrivarlustan som vill spränga gränser få fritt tillträde. Men detta att förändra formen visar som sagt oftare på ett bristande innehåll…hellre inga versaler än de ständigt överrumlande…det blir för amatörmässigt. Detta säger jag som anser allas självklara rätt till det skrivna ordet…men vill man nå längre än till byrålådan, tänk på innehållet och hur det framförs. Ord och inga visor.
Okunskap, instämmer jag helt och full i.
PS.Gäller Inte enbatt unga. Då överser man mer som läsare och språket har oftast ett innehåll ändå genom själva utlämnandet…i sökandet efter sig själv, sin egen stil, sina gränaöverskridanden som skrivare. MEN EN VAN VIUXEN UTÖVARE AV ORDET BÖR FÖRSTÅ
SKILLNADER MELLAN VERSALER
OCH gemener. Det är skillnad på tal
och prat. På poesi kontra andra uttryck.
Tycker det är svårt att läsa texten, att få flyt över texten. Stora versaler kan i varje radbunden rad störa rytmen i en annars så fin text.
Instämmer
Versaler i början av varje rad blir som en minneslista när
du går till ICA och handlar
🙂
Håller med om att versal i början av versraden sällan tillför något i nyare poesi. I ordningens namn bör man dock erinra om att bruket inte är någon nymodighet: så trycktes all svensk poesi före Strindberg, och äldre engelsk poesi trycks alltjämt med inledande versal (kanske därför som det kommit tillbaks i svenskan?) och bruket finns kvar även senare, hos t.ex. T.S. Eliot.
Jo, det hände även förr i tiden att versaler användes så som jag beskriver i inlägget. Fast jag vet inte om det rättfärdigar det lavinartade ökandet som sker idag. Eller?