Tal eller skriftspråk i prosa? är ett inlägg där jag uttrycker en åsikt och vill veta vad du tycker.. Ett vanligt misstag jag ser i kursdeltagarnas texter är att de blandar tal- och skriftspråk.
Det behöver inte vara fel om du vet vad du vill uppnå med det och är konsekvent. T.ex. kan du använda talspråk i dialogen och skriftspråk i det som inte är dialog. Skriver du i jagform kan talspråk vara en del i persongestaltningen.
Tal eller skriftspråk i prosa? Tycke till.
Vad tycker du? Svara gärna en kommentar.
© Iréne S Räisänen
Läs också Skillnad på kvinnligt och manligt skrivande, Varför skriver allt fler poeter med stor bokstav? och Är det OK att skriva under pseudonym?
TAL ELLER SKRIFTSPRÅK I PROSA? är ett debattinlägg.
Iréne Svensson Räisänen
webbansvarig
Drivit SkrivarSidan sedan 1999. Hon har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker och medverkar i 30-talet antologier. Har författarbloggen Min plats bland orden och Poetpodden.
För mig funkar det inte att skriva talspråk, ens i dialog.
När jag tänker efter hur jag gör när jag själv läser en bok, så omvandlar jag i mitt huvud skriftspråk till talspråk i dialoger. Jag ”hör” alltså rösten i mitt huvud.
Jag förstår vad du menar. Själv har jag testat med talspråk i dialog men märkt att jag byter till skriftspråk utan att tänka på det. I min självbiografiska roman använder jag det i en röst som återkommer lite nu och då.