Tal eller skriftspråk i prosa? Ett vanligt misstag jag ser i kursdeltagarnas texter är att de blandar tal- och skriftspråk. Det behöver inte vara fel om du vet vad du vill uppnå med det och är konsekvent. T.ex. kan du använda talspråk i dialogen och skriftspråk i det som inte är dialog. Skriver du i jagform kan talspråk vara en del i persongestaltningen. Svara och skriv gärna en kommentar!
[cardoza_wp_poll id=29]
© Iréne S Räisänen
För mig funkar det inte att skriva talspråk, ens i dialog.
När jag tänker efter hur jag gör när jag själv läser en bok, så omvandlar jag i mitt huvud skriftspråk till talspråk i dialoger. Jag ”hör” alltså rösten i mitt huvud.
Jag förstår vad du menar. Själv har jag testat med talspråk i dialog men märkt att jag byter till skriftspråk utan att tänka på det. I min självbiografiska roman använder jag det i en röst som återkommer lite nu och då.