Möss och människor

Ibland är det lättare för mig att ta till mig tal än skrift. Jag skrev i ett tidigare inlägg om att jag inte hade så mycket till övers för så kallade klassiker. Ett annat sätt för mig att ta mig an dem är i form av ljudböcker. Att läsa högt är en urgammal form av berättande och när någon annan läser högt ur en litteraturklassiker blir det som att slå två flugor i en smäll.

Jag har lyssnat på ”Möss och människor” av John Steinbeck med Helge Skoog som uppläsare. Den var bara tre timmar och jag tog den i ett svep tack vare att den var riktigt bra och tack vare att Helge Skoog gjorde en suverän insats. Han är skicklig på dialoger. George och Lenny är två diversearbetare som hankar sig fram mellan arbetstillfällena i 1930-talets USA. Lenny är förståndshandikappad och beskrivs som stor, snäll och omedveten om sin egen fysiska styrka. George har blandade känslor för Lenny. Han önskar att Lenny helst skulle försvinna samtidigt som han ofta tar honom i försvar.

Lenny är ett barn i en mans kropp med en mans muskler. Han tycker om det som är fint och mjukt. När han blir rädd låser sig allt för honom och vid ett olyckligt tillfälle ledde det till en ung kvinnas död. George skyddade honom. De kommer till en gård för att arbeta och tjäna ihop tillräckligt för att kunna skaffa sig ett eget ställe och ”leva av markens gröda”. Det är en mansdominerad värld med endast en kvinna. Frun till en av gårdens bofasta, som blir till ett orosmoment när hon hela tiden söker den uppmärksamhet som hon inte tycker sig få från sin man. När hon hittas död faller misstankarna genast på Lenny som flyr. Om männen hittar honom finns bara två möjliga slut: De dödar honom eller så blir han inlåst på dårhus.

Slutet är sorgligt, men jag tycker att det är logiskt. Det har alltid varit svårt att vara annorlunda oavsett om det är 1930-tal eller 2010-tal. Jag undrar vem som lider mest? Är det Lenny själv eller George? Det är ofta mycket jobbigare att stå vid sidan av än att vara drabbad. Det finns människor som är av åsikten att det ju ”bara är en hund” eller ”bara ett barn”. Att nivån på intelligensen är direkt kopplat till förmågan att känna. Lenny är ”snäll, men dum” och det får mig att fundera över om det är lättare att vara snäll om man inte är så smart? Det är i alla fall så snällhet framställs i böcker och på film.

© Ewa Sundbäck

www.ewasundback.se