Harrys sång

Harrys sång av Jeffrey Archer. Det här är en produktiv författare som jag har fått för mig att jag tycker om. Men jag är inte säker på att jag har läst någon av hans böcker. Det låter helknäppt, det håller jag med om. Jag blir nog tvungen att kila upp på övervåningen och leta bland alla hundratals osorterade böcker om han finns där …

Nåväl, nu har jag läst en av Jeffrey Archers böcker i alla fall och det är en av hans senaste och kom ut på engelska 2011 under titeln Only time will tell. Harrys sång är den första boken i Cliftonkrönikan. Jag gillar släktkrönikor för de är alltid innehållsrika med många olika karaktärer. Ofta bildar de förgrunden till historiska händelser.

Den här krönikan inleds i Bristol i England 1920 när Harry Clifton ser dagens ljus. Han är en speciell liten pojke som växer upp med sin mamma Maisie, sin morbror, mormor och morfar i de ruffigare delarna av staden. Han tillbringar mycket tid tillsammans med sin morbror Stan som arbetar i hamnen. Det visar sig att Harry har en fantastisk sångröst och han älskar att sjunga. Han går med i kyrkans gosskör där en möjlighet till exklusiva studier uppenbarar sig.

Maisie har alltid varit fåordig när Harry har frågat om sin pappa. “Han dog i kriget.” Mer än så får han inte veta, men medan åren går avslöjas lite i taget. Hans mamma är långt ifrån ensam om att inte vilja berätta något. Och det vet man ju hur det är med hemligheter: ju fler som är invigda desto större är risken att allt kommer fram. Och det gör det.

Harrys sång kan du köpa på Bokus.

Den här boken är bra. Tillräckligt bra för att jag ville fortsätta med den andra delen. Fördelen med en släktkrönika är, som sagt, ett stort antal karaktärer. Det kan också bli en nackdel. Jeffrey Archer hoppar fram och tillbaka mellan karaktärerna. Även om övergångarna är tydligt avskilda och markerade blir djupet lidande av antalet. Personerna känns kategoriska och platta. De är antingen enbart goda, hårt arbetande och orättvist behandlade eller enbart själviska och beräknande.

Archer är en skicklig berättare. Det är inga problem att bli sittande och läsa, läsa och läsa. Dessutom är det långt ifrån alla som klarar av att pussla ihop en berättelse med så många personer som har – mer eller mindre – huvudrollen. Deras öden är parallella, men med flera beröringspunkter.

© Ewa Sundbäck

www.ewasundback.se