Novellen är inte en miniroman

Det finns en missuppfattning som hemsöker många författare: Att novellen helt enkelt är en kortare version av en roman. Men detta är att fundamentalt missförstå vad som gör novellen till en egen unik konstform. Novellen är inte en miniroman – den är något helt annat.

Varje novell bär på en oskriven roman

De verkligt skickliga novellförfattarna, som Alice Munro, förstår en grundläggande sanning: varje stark novell innehåller skuggan av en hel roman som aldrig behöver skrivas. Det som gör Munros noveller så kraftfulla är inte hur mycket hon berättar, utan hur hon låter dåtid och framtid genomsyra varje ögonblick i nuet.

Detta är ingen konventionell exposition där läsaren får bakgrundshistoria. Istället handlar det om att låta det förflutna läcka in genom små sprickor i berättelsen. En tankevändning. Ett återkommande beteendemönster. En detalj i miljön som väcker minnen. När din huvudperson rör vid en kaffekopp ska läsaren kunna ana vikten av alla tidigare koppar, alla tidigare morgnar och alla beslut som lett fram till just denna stund.

Tänk i solsystem istället för raka linjer

Här kommer det som verkligen förändrar hur du skriver noveller. Sluta tänka på din berättelse som en rak linje från punkt A till punkt B. Tänk istället på den som ett solsystem där olika tidpunkter, känslor och insikter kretsar kring ett gemensamt centrum, det som Henry James kallade novellens ”blessed donnée”, dess givna premiss eller kärnproblem.

Din uppgift är inte att förklara hur karaktären hamnade där hon är. Din uppgift är att välja de ögonblick där detta ”här och nu” blir som mest påtagligt och avslöjande. Du kan hoppa mellan tidsplaner, mellan perspektiv, mellan verklighet och minne, så länge varje hopp kastar nytt ljus över kärnproblematiken.

Ta min novell ”Sjön” exempel. Berättelsen kretsar kring ett kvinna och en sjö. Jag gör läsaren osäker på vad hen läser och vad berättelsen egentligen fångade. Strukturen är inte kronologisk, men varje lager avslöjar något nytt om huvudpersonens förhållande till verkligheten.

Jag hoppas mitt exempel hjälper dig att se att novellen är inte en miniroman.

Modet att utelämna

I novellen är det du inte berättar lika viktigt som det du berättar. Detta är inte detsamma som att vara vag eller obegriplig. Det handlar om att lita på din läsare och medvetet skapa tomrum som hon kan fylla.

Chekhov sa att om ett gevär hänger på väggen i första akten, måste det avfyras i den tredje. I novellen kan du vända på denna princip: geväret kan hänga där, vibrerande av potential, och aldrig avfyras – för hotet, möjlighetenoch den olösta spänningen kan vara själva poängen.

Detta kräver mod. Du måste motstå frestelsen att förklara allt och att ”lösa” din berättelse på ett snyggt sätt. Låt istället din protagonist stå kvar i ett tillstånd av pågående förändring snarare än att vara färdigförändrad. Många av de mest minnesvärda novellerna slutar precis vid insiktens tröskel, där både karaktären och läsaren står på gränsen till förståelse men ännu inte tagit steget över den.

Bygg intensitet genom återkommande detaljer

Eftersom novellen inte kan bygga en värld genom omfång, måste den göra det genom intensitet. Välj några få, mycket specifika sensoriska detaljer som återkommer som ledmotiv genom texten. Lukten av våt ull. Klickandet från en viss typ av strömbrytare. Känslan av sand mellan tårna.

Dessa detaljer blir navigeringspunkter för läsaren, ett sätt att orientera sig utan att du behöver förklara var vi är eller när. De skapar också emotionell resonans – när detaljen återkommer i ett nytt sammanhang, bär den med sig ett eko från tidigare.

Hitta det avgörande valet

Varje stark novell kretsar kring ett avgörande vägval, även om detta val aldrig uttryckligen formuleras. Det kan vara ett val som redan har gjorts innan berättelsen börjar, vars konsekvenser nu utforskas. Det kan vara ett val som görs i texten. Det kan till och med vara ett val som aldrig görs – en möjlighet som läsaren ser men karaktären förbiser.

Detta val är novellens kärna. Allt du inkluderar bör antingen belysa vad som står på spel i detta val eller visa dess konsekvenser. Allt annat, oavsett hur vackert skrivet det är, hör inte hemma här. Det är det som gör att novellen är inte en miniroman

Novellen är inte en miniroman, sammanfattning:

Den avancerade novellskrivaren förstår att formen inte handlar om att berätta mindre, utan om att berätta annorlunda. Att skapa en koncentrerad upplevelse där varje ord arbetar på flera nivåer samtidigt, där strukturen själv bär mening och där det osagda väger lika tungt som det uttalade.

Detta är vad som gör novellen till en paradoxal konstform som kräver både precision och resonans, ekonomi och djup. När du bemästrar dessa principer slutar du att skriva miniatyrromaner och börjar skriva verkliga noveller.

Vad tycker du?

Hur ser du på skillnaden på en novell och en roman? Dela gärna med dig i en kommentar.

SkrivarSidan behöver ditt stöd

Vill du skänka en slant, mins 30 kr eller valfritt belopp, till SkrivarSidans underhåll gör du det genom att
Swisha till 123 540 62 85
Sätt in på Bankgironr 743-0804
Via Paypal till irene@poeten.se

Fler skrivtips

© Iréne S Räisänen

Läs också

När du läst ”Novellen är inte en miniroman” fortsätt med krönikan Novell inte lättare att skriva, gör skrivövningarna Novell med begränsad berättare, Slå fast tonen i novellen, videon 7 tips på hur du skriver en novell och läs novellsamlingen Trollen spricker inte i ljuset.

Novellen är inte en miniroman är ett skrivtips.