Plantering i romaner och noveller är ett skrivtips. Plantering är vanligt i ett filmmanus och i kriminalromaner. Det förekommer också i romaner och längre noveller.
Det klassiska sättet att förklara vad planering är ”Om ett gevär visas i början på en film bör det vara avfyrat innan filmen är slut.” I ett filmmanus planteras det och skördas det gång på gång. Detsamma gäller i en kriminalroman där ledtrådar och villospår läggs ut hela manuset igenom.
Plantera och skörda i slutet
När det gäller plantering i en roman eller en lång novell så kan du plantera i inledning för att skörda i slutet. Jag brukar också kalla det för återsyftning till inledningen.
Återsyftning
I min novell I ett rum på 5:e våningen inleder jag så här:
”Utan ingång är inget rum, inte heller mitt. Tre dörrar kan öppnas, en går till hallen där mina ytterkläder hänger i väntan. Mellan köket och rummet finns en glasdörr, den är alltid öppen då jag lagar mat. Den tredje dörren den är också den av glas, fast samtidigt ett fönster, genom balkongdörren syns skogen jag ofta längtar till.”
Ur Trollen spricker inte i ljuset
och slutar så här:
”Mitt rum på 5:e våningen är mitt hem, min borg och hit finns ingen adress.”
Ur Trollen spricker inte i ljuset
Plantering i romaner och noveller samma som i film
En roman är ju längre och ger utrymme för flera planteringar. I princip så gäller samma sak som i film. Du skriver om något i förbifarten och återsyftar sedan till det längre fram i romanen. Då visat det sig ofta ha en större betydelse för handlingen än läsaren trott då det först nämndes.
Det var meningen att jag skulle börja min självbiografiska roman så här:
”Varför finns det ingen manual för hur du pratar med henne du en gång kallat mamma? Jag skulle verkligen behöva en. Min mamma, som inte är min biologiska mor, ringde nyligen och vi pratade för första gången på 27 år. Försökte i varje fall. Fast det stämmer inte. Vi samtalade per telefon också två dagar innan Anna Lindh mördades, strax efter att polisen ringt på och berättade att min biologiska pappa hittats död i sin säng.”
Ur Det ingen ville veta
och sista kapitlet skulle starta så här:
”Nej, någon manual har jag inte. Jag vet inte hur jag talar med henne som jag ser som min mamma. Hon som fortfarande kallar mig ”min lilla Iréne”. Därför har jag skrivit den här boken. Med den vill jag också berätta för henne att hon missade mitt bröllop med Tuulikki på trettondagsafton 1995. Att hon verkligen gått miste om något när hon aldrig har träffat sina båda barnbarn och barnbarnsbarn.”
Ur Det ingen ville veta
SkrivarSidan behöver ditt stöd
Vill du skänka en slant, mins 30 kr eller valfritt belopp, till SkrivarSidans underhåll gör du det genom att
Swishar till 123 540 62 85
Bankgironr 743-0804
Via Paypal till irene@poeten.se
Via Stripe kan du använda ditt kort, Apple Pay och Google Pay och skänka 30 kr: https://buy.stripe.com/eVa3eUdQc44L4JGbIP
Sammanfattning:
Lär dig av filmmanus- och kriminalförfattarna hur du planterar.
Tips:
Läs romaner och noveller och lär av andra författare hur du kan göra.
© Iréne S Räisänen
Läs också
Skrivtipsen 9 tips hur du använder isbergstekniken, Stryka fram en text, krönikan Det är inte lättare att skriva en novell än en roman och gästblogginlägget 5 skrivtips från Stephen King.
WEBBANSVARIG
Iréne Svensson Räisänen
Administratör, författare och skapare av SkrivarSidan. Iréne har givit ut 5 diktsamlingarna, 3 skrivhandböcker, 1 novellsamling och deltar i 40-talet antologier. Dessutom har hon skrivit radiopjäser, i kulturtidskrifter och tidningar. Hon har författarbloggen poeten.se.
Känner igen detta från teaterscenen och scenografin. Inte för mycket på scen som inte ska användas. Det är ofta de ”avskalade” scenerna som blir de bästa.
Stämmer bra det, Pia. Tekniken är ju densamma.