Berättande dikt om vardagen

Berättande dikt om vardagen

Uppdaterad 2 september 2022

Berättande dikt om vardagen är en skrivövning. Att skriva poetiskt och lyriskt om det ekorrhjul du kanske springer i dagligen kan vara svårt. Det gäller att du sätter på dig andra glasögon för att kunna hitta det som du kan skriva om.

Vad är då berättande dikt? Jo, den innehåller en historia, berättelse, som kan berättas från början till slut. Det kan också vara ett utklipp ur en större händelse. OBS! Blanda inte ihop det med prosadikt som inte berättar en historia och som inte radbryts.

Berättande dikt om vardagen, övning:

Fem verser med fem rader i varje och den ska inte rimma.

Dela med dig

Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det lång räcker det med ett utdrag.

© Iréne S Räisänen

Gör också övningen Skriv en hyllningsdikt och kolla in skrivtipset Läs dina dikter högt.

Fler skrivövningar

Berättande dikt om vardagen är en skrivövning.

Iréne Svensson Räisänen

Iréne Svensson Räisänen

webbansvarig

Drivit SkrivarSidan sedan 1999. Hon har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker och medverkar i 30-talet antologier. Har författarbloggen Poeten.se och Poetpodden. Iréne gör också hemsidor och bloggar till författare/poeter.

30 reaktioner på ”Berättande dikt om vardagen”

  1. Det blev fyra verser. Vet inte om jag har lyckats, ingen lätt uppgift, men intressant att göra ett försök:

    Jag ville inte men var tvungen
    Med flimmer i bröstet kom jag dit
    Med svårighet formulerade jag ord
    Med besvär såg jag dem i ögonen
    Jag ville inte men var slagen

    Jag ville vara mig själv
    men fick inte visa min själ
    Min natur var full av brister
    Min personlighet helt fel
    Jag ville inte men blev golvad

    Jag ville vara någon annanstans
    Önskade mig en inre kraft
    Önskade mig en inre insikt
    Önskade mig mer energi
    Jag ville men förmådde inte

    Jag nådde fram en vacker dag
    Med styrka i bröstet gick jag dit
    Med lätthet formulerad jag ord
    Med tillförsikt såg jag dem i ögonen
    Jag visste att jag hade vunnit

  2. Ulla-karin danielsson

    Denna är bara tre verser lång, men är det detta format du avser? Lite som ett epos?

    Plågade själar

    Nötta bänkar, nötta stolar, en typisk unken, konstig lukt. Ekande tomhet eller stönande, suckande, pustande – aldrig lagom med ljud.

    Skrapande och gnisslande, knarrande och knorrande magar eller dödens tyst. Knäppande och krafsande, prasslande och rasslande – eller bara väggklockans lunk framåt, ständigt framåt.

    Skarpa ögon som bränner i nacken eller spåren av tidigare ”interner” i detta fasornas tempel. En klockas ivriga ringsignal friger med ens alla plågade själar – levandes som döda.

    (Danielsson 24/4-08)

      1. Ulla-karin danielsson

        Tack för din fina kommentar. Jag är så glad över denna sida. Jag satsar nu på att skriva kortare, ska försöka ge mig på novelltävlingen ??

  3. Berättande dikt om vardagen.

    Hon ska besöka den gamla kvinnan på
    det särskilda boendet idag.
    Hon har tid och den äldre kvinnan vill nog att hon kommer.
    De hade ju det så trevligt sist.

    Det är höst ute, kyligt men soligt. Den äldre kvinnan vill kanske gå en liten promenad idag. Lönnarna lyser så gula. Inga-Lis har dålig syn, men färgerna går säkert att uppfatta för henne ändå.

    – Jag tar med mig lite kaffe, funderar hon, vi kan fika lite efter promenaden.
    – Jag går in här på fiket ”Kardemumma”
    och köper varsin bulle, det kommer hon säkert att gilla, lilla Inga-Lis.

    Inga-Lis och jag kom så bra överens, förra gången jag hälsade på henne.
    Löven singlar ner så vackert från lönnen, kardemummabullarna doftar
    underbart. Det kommer att bli bra.

    Hon skyndar på stegen och går in på
    boendet. Registrerar att flaggan vajar på halv stång. En av personalen, Ahmed, möter henne, frågar om ärendet. – Åh Inga-Lis avled i natt.

  4. Köket doftar av kanel.
    Bulldegen är lättarbetad,
    hon knådar med lätta händer,
    smeker nästan degen.
    Då kommer tårarna.

    Hon har inget att gråta över,
    vad är det som händer?
    Bearbetar degen varsamt.
    Då vet hon, degen påminner
    henne om mjuk barnhud…

    Mjuk, så mjuk och len
    som på det lilla barnet
    hon fick, och fick hålla
    en kort stund,
    eller var det en dröm?

    En gång, för länge sedan.
    Det blev inte flera barn.
    Tårarna gömdes.
    Tills idag, när hon fick
    till den perfekta vetedegen.

    Hon hör grannbarnen leka
    och hon ser höstlöven singla ner.
    Degen bakas ut till bullar i form av rosor.
    Hon bjuder in barnen på bullar och saft
    och låter sorgen och vemodet stillna.

  5. Spåren
    Ska synas
    När själen
    Går vidare

    Inte bara
    En vind som drog fram
    Stillade sej
    Och var borta

    Nej riv ner
    Egoismen
    Sätt spår
    Förändra världen

    Till en plats för alla
    Glädjen
    Att växa
    Av andras lycka

    Där bara kärlek
    Råder
    Sakta går vi
    Mot döden

    Bakom oss i daggen
    Som två hjulspår
    Syns våra spår
    Och i stjärnorna
    Glimmar
    Alla våra handlingar

      1. Tack behöver kritik, och lära mej, skriver ner orden som kommer till mej. Ska försöka tänka mer på hur och vad jag skriver. Blir nya försök.

  6. Vaknar försöker att minnas drömmen
    men det är tomt
    Kramar Disa
    Som har nosen mot min
    hals

    Halt
    Är rädd för att ramla
    Vill inte att någonting
    ska förändras
    Är rädd för det

    Är effektiv men
    avvaktande på något sätt
    Det är tryggt på jobbet
    men förutsägbart

    Promenerar
    med Disa
    som springer
    med öronen flygande
    Springer efter

    Kryper ned
    Tänker att jag vill minnas
    min dröm
    Lägger en lapp med penna
    På bordet bredvid

  7. Hillevi Hosio

    Jag vaknade av solens strålar som trängde sig sakta in genom persiennen ,
    kom på att det är den viktiga dagen idag , min mors begravning.
    En tår glider sakta nerför kinden och jag kan inte hålla
    tillbaka gråten. Hulkar samtidigt som jag letar efter
    pappers servetterna. Ser min mors foto på mitt nattduksbord .

    Hur ska man orka gå vidare ? Min mamma va mitt allt.
    Min vän, mamma och det underbaraste av en dotter kan ha.
    Alla tankar flyger huller om buller inom mig.
    Jag ska bevara dessa i en speciell ask som jag tar fram dem dagar
    som jag är mest stressad och behöver mamma intill mig.

    Nu har alla åkt hem till sig och jag kliver ur bilen när min bror säger :
    -Lova att du ringer om du behöver något . Javisst säger jag och
    nickar . Mina söner kommer ifatt mig och kramar mig hårt.
    -Kom nu mamma så går vi in.

    Mina barn är min klippa och trygghet.
    Tar en dag i taget, tittar upp på himlen och ser min
    mamma sitta där på sin egen piedestal och le mot mig.
    Jag hör henne säga att hon har fått ro nu!
    Ta hand om pappa.

    Jag sover oroligt , drömmer konstigt då jag vaknar med ett ryck
    och ser mamma sitta intill mig med sina varma ögon säger hon:
    Jag kommer alltid att finnas här för dig min
    älskade dotter !
    Kom ihåg det! Sedan blir rummet svart.

  8. MARIUS ALKHATIB

    Föregår morgonlarmet
    vaknar innan befallning
    för att motverka försovning
    för att vara på den säkra sidan
    vill inte vakna vibrerat till ett tjut

    Kliver upp, trött
    slänger i mig frukosten, trött
    hoppar i duschen, trött
    klär på mig, trött
    borstar tänderna, trött
    kliver ut i rusket
    , trött

    vet inte när livet
    blev långsträckan
    jag väntade tålmodigt
    på att ticka ut
    med blicken försttrödd mot
    sekundvisaren

    inte heller
    när att komma hem
    blev ett bortkompromissat
    fönster
    mot kvällsmörket utanför

    men finns ingen tid att ödsla
    på filosofier
    när en ny morgon närmar sig
    att hinna föregå
    morgonlarmet

  9. Jenny Ulvestål

    15 augusti 2020 Berättande dikt om vardagen.

    En främling vandrar helt allena genom natten.
    Det enda sällskap han har
    är stjärnorna på himmelen
    han följer dem
    och de följer honom.

    Den kristall klara natten
    är tyst och stilla,
    det enda som hörs är främlingens tunga steg.
    Främlingen stannar
    för att vila sina trötta fötter.

    Allt är så tyst och vackert
    och allt blir stilla,
    så stilla att man inte förstår
    att här faktiskt finns något,
    något som kallas liv.

    Främlingen är på väg,
    kanske hem, kanske bort,
    kanske ingenstans.
    En främling vandrar i natten utan mål
    vilsen i den vida världen.

    Det enda han vill följa
    är ljuset från himmelen,
    det vackra, vackra ljuset.
    Ensam i världen så underbart
    tänk om det ändå var jag.

  10. Jag gömmer mina ansiktsdrag,
    har skyddsmask och visir
    kan känna hur lika vi blir,
    för varje del av rustningen som kommer på,
    vi som kallas hjältar som jobbar här.

    I denna världen finns ingen hudkontakt,
    varje andetag skriks ut,
    men invånarna här har inga röster,
    de kan inte värja sig alls,
    gör gott, lindra och bota, men hur länge och hur långt?

    Maktlöshet färgar mina dagar,
    och ilska över orättvisorna jag ser,
    men också tacksamhet och lättnad,
    vetskap att jag får gå härifrån,
    det är värre för de som ”flyttat hit”.

    Alla kämpar och pressar sig extra,
    får saker att gå runt och fortskrida,
    Vi får applåder, matlådor och tack,
    men jag har ändå en ihålig känsla,
    för riktig förändring utanför uteblir.

    Jag kan inte förstå att man chansar,
    jag kan inte begripa det alls,
    för i min värld får det konsekvenser,
    för mig, för dig och för andra,
    men bekvämlighet verkar vinna ändå.

  11. Välskrivet om om den vardag allt för många blundar för. Jag förstår inte heller alla som chansar …

    Ett tips: Var sparsam med kommatecken särskild om de följs av radbrytning. De markerar vars för sig en paus och tillsammans blir det en lång paus.

    Tack för att du delar med dig!

  12. Vakna och vara överkörd
    av natten
    morgonens kaffe
    är nattens knark
    tvingar mig

    Upp, upp ska man gå
    pigga ögon
    borstat hår
    väcker tarmen med en tsunami
    stressen hopar sig

    Lösa det
    vara där
    trippa snällt
    dagen är slut när tålamodet är det
    samvetet borta med vinden

    Sväljer röken med vin
    ett äpple om dagen
    eller var det ett glas
    lägger mig till rätta
    invänta tåget

  13. Frukostskålar dukas fram
    yoghurt, flingor, juice
    Skynda kom och sätt er
    vem vill ha banan idag
    nej, skinkan den är slut

    Hår och tänder borstas
    hinner inte byta tröja
    Skynda vi är sena nu
    Kroppar trängs i hallen
    frukt och gympa påse med

    Hand i hand på trottoar
    en stressad och en trött
    Det är dags att lämna
    kramar extra länge
    skäms över allt skynda

    Sen vidare mot mitt
    jag hinner nog idag
    Ensam är det enkelt
    att skynda fram i livet
    tar extra långa kliv

    Framme på min plats
    klappar än i bröstet
    Inte längre bråttom
    tid att dricka kaffe
    ensam vid min skärm

      1. Tack för din kommentar. Kan se vad du menar att det blir mer en vardags-betraktelse än poesi. Jag får fundera på det.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen