Berätta i du-form

I skrivövningen ”Berätta i du-form” skriver du en hel novell i andra person. Inte jag, inte hon. Du. Det är ett perspektiv som gör läsaren illa till mods, och det är hela poängen.

Vad är andra person?

I dikter har jag använt du-formen men inte i noveller eller romaner. Däremot gör jag det i mina skrivövningar, de flesta skrivtipsen, krönikorna och andra inlägg här på sajten.

Jag-form är jag. Tredje person är hon, han eller hen. Andra person är du, och då talar berättelsen till sin egen huvudperson.

Det märkliga är att du-formen inte alls är ovanlig. Du möter den varje dag i bruksanvisningar, i självhjälpsböcker, i reklam, i sångtexter och i spel. Det är i skönlitteraturen den är sällsynt, och därför känns den på samma gång hemtam och obehaglig när den dyker upp i en novell.

Den gör två saker, och du ska välja vilken du är ute efter.

Antingen trycker den in läsaren i huvudpersonens kropp. Det blir du som står där, du som gjorde det där du helst inte vill kännas vid.

Eller också är det tvärtom. Det är ett jag som inte orkar säga jag. Någon som talar om sig själv i du-form för att hålla det hela ifrån sig. Det är den starkaste varianten och samtidigt den svåraste.

Amerikanskan Lorrie Moore publicerade novellsamlingen ”Self-Help” 1985, där sex av nio noveller står i du-form. Jag vet inte om den finns på svenska, vet du?

En sak till som är värd att veta innan du börjar: formen är svår att hålla i längden. Många författare använder den bara i enstaka kapitel eller avsnitt. Det är ett av de tyngsta skälen att hålla den här novellen kort.

Berätta i du-form, övning:

Längd: Högst 5 000 tecken inklusive mellanslag. Formen tröttar lätt ut både dig och läsaren.

Bestäm först vem ditt du är. Är det läsaren du drar in, eller är det någon som talar till sig själv? Skriv ner svaret innan du börjar och håll fast vid det. Blandar du de två faller texten isär.

Välj sedan en situation som ditt du helst inte vill berätta rakt ut. Du-formen är gjord för det som skaver. En morgon efter att något hänt. Ett besök hos någon man svikit.

Akta dig för imperativ: Skillnaden mellan ”du går in i rummet” och ”gå in i rummet” är skillnaden mellan en novell och en bruksanvisning. Det är lättare att halka dit än du tror.

Tala inte om vad ditt du känner. ”Du blir rädd” är precis det slarv som formen lockar till. Visa, d.v.s.gestalta, i stället precis som i vilken annan novell som helst.

Variera meningsbyggnaden. Börjar varje mening med du, blir det en ramsa efter tre stycken.När du skrivit färdigt gör du det här testet: Byt ut alla du mot jag och läs igenom. Förlorar texten ingenting, ska du skriva om den i jag-form. Du-formen måste förtjäna sin plats, annars är den bara en effekt.

Berätta i du-form, tips:

Läs texten högt. Du-formen avslöjar sig direkt i örat, för den låter som när någon pratar med dig och du inte riktigt vet om du vill lyssna. Själv tycker jag det är enkelt och självklart att jag skriver i du-form här på SkrivarSidan. Dikter är oftast korta och lättare att behärska du-formen i. Nästa novell ska jag definitivt skriva i andra person.

Dela med dig

Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det långt räcker det med ett utdrag.

© Iréne S Räisänen

Gör också övningarna

När du gjort ”Berätta i du-form” fortsätt med Brev till ditt framtida jag, Novell med begränsad berättare, Skriv om dig själv, Byta berättarperspektiv läs skrivtipset Novellen är inte en miniroman och debattinlägget Första eller tredje person?

Fler skrivövningar

Berätta i du-form är en skrivövning.