Uppdaterad 2 oktober 2022
Bli som folk av Stina Stoo rär en novellsamling. För drygt ett år sedan var jag på Nobelmuseets temakväll I Nobelpristagarens spår och lyssnade på Stina Stoor. Det var en timmes långt samtal med moderator Ebba Holmberg kring inspiration, litterära förebilder och det egna skrivandet.
Stina Stoor läste även högt på dialekt ur sin novellsamling ”Bli som folk” och svarade på publikens frågor. Samtalet och frågestunden var ett givande och trevligt sätt att komma en författare inpå livet.
NOVELLER PÅ DIALEKT
Bli som folk består av nio noveller som skildrar barndomsbyn Balåliden utanför Bjurholm, Västerbotten. Stina Stoors första publicerade verk var novellen För vår del, för vilken hon fick Umeå novellpris 2012. Sedan följde novellerna ”Ojura” och ”Gåvan”. För den senare fick hon Sveriges Radios novellpris 2013. Trots tidigare utgivningar anses ”Bli som folk” vara hennes debutbok. De tre ovan nämna novellerna ingår i novellsamlingen. ”Bli som folk” har fått ett flertal priser. Samt nominerats till Augustpriset 2015.
Stora delar av novellerna är på dialekt. Och i samtliga noveller återkommer tre teman: naturen, djuren och människorna. Novellerna går ibland in i varandra. Nästan som de vore kapitel i en roman snarare än en novellsamling.
INGA ROMANTISKA UTSVÄVNINGAR
”Farsan är tyst i vedbon. Eller, antagligen är han i vedbon, och han är som tyst. He jer för jävlit, kanske, men lite tyst, och kanske en liten Jack Däniel i senapsglaset och en John som han askar av i blåmoccaburken bland de krokiga spikarna”
Ur ”Bli som folk”
Stina Stoor verkar inte ha mycket till övers för romantiska utsvävningar eller försköningar. Texten är ofta rå och rakt på sak. Med få ord lyckas hon fånga en miljö och känsla som sprakar. Språket är precist och fylligt. Hon kramar ur det som är överflödigt och kvar blir en slags blomstrande minimalism.
Likt poesi i ”Bli som folk”
Efter att ha läst de nio novellerna känner jag mig ganska mätt. Både på att läsa på dialekt och på de egensinniga beskrivningarna. För att uppskatta texten till fullo rekommenderar jag att läsa i portioner.
Stina Stoors ovanliga stil skulle göra sig utmärkt som poesi. Jag skulle gärna se att hennes nästa bok var en diktsamling.
Bli som folk, länkar:
Stina Stoor har även varit värd för Sommar & Vinter i P1 vid två tillfällen:
Podcasten Stina Stoor finns för nerladdning hos Sveriges Radio.
Podcasten Stina Stoor – Vinter 2016 finns för nerladdning hos Sveriges Radio.
Mer om Nobelmuseets olika aktiviteter hittar du i deras kalendarium.
Text: © Sofia Gad
Läs också Måsen: Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull, Candide eller optimisten och Lilla smycket.
Intressant det där om att Stoors texter kan passa som poesi. Det finns ju ett mellanting, prosadikt, och det är så jag brukar läsa hennes noveller. Jag håller med dig om att det skulle vara spännande att se vad hon skulle åstadkomma som poet.
Ja prosadikt – det har du rätt i! Skulle det gå åt andra hållet, alltså om hon skrev en roman, tror jag att hon skulle ändra stilen något. Sättet hon skriver på i boken passar sig bäst som kortare stycken. Annars skulle det bli för kompakt.
Kompakt ja, det stämmer. Ska bli kul att se vilket håll hon går mot eller om hon fortsätter som nu med noveller.
Blir det dikter vore det kul om hon kunde läsa på dialekt i Poetpodden!
Hon är välkommen. 🙂
Nu har hon släppt något nytt 🙂 Det är en fortsättning på Ojura:
”I den finstämda och egensinniga novellen Monte Carlo gör Stina Stoor ett målande nedslag i Sandras sommarsångsland. Där finns Farsan, och Anneli, och bygden som vi först lärde känna i berättelsen Ojura från 2013, men där finns också Himmelshunden, pojkmannen och den slingrande vägen över Bränngropsåsen.”
http://novellix.se/produkt/monte-carlo/
Tack för tipset! 🙂 Ska läsa så fort jag hinner.
🙂