Candide eller optimisten av Voltaire tillhör de stora klassikerna inom litteraturen. Den kom ut första gången 1759 och är en satirisk idéroman som driver med den samtida filosofen Leibniz (i boken Pangloss) och teodicéproblemet.
Naiv och handfallen
Candide bor på baronen Thunder-ten-Trunckhs slott i Tyskland. När han blir påkommen med att kyssa slottsfröken Kunigunda blir han utslängd. Naiv och handfallen blir han tvungen att möta världen bortom slottets väggar.
Han tvångsvärvas till den bulgariska armén och överlever både krig, jordbävning, fängelse och spöstraff. Trots alla missöden tror han på läromästaren Pangloss tes om att vi lever i ”den bästa av världar”. Så småningom börjar Candide dock ifrågasätta Pangloss teorier alltmer. Livets prövningar får honom att börja lita mer till sitt eget förnuft än till sin omgivning.
”Jag kunde kanske ha känt mig mer tilltalad av hans filosofiska arbeten, men när jag upptäckte att han tvivlade på allt kom jag till den slutsatsen att jag var lika klok själv och inte behövde hjälp av någon annan för att förbli okunnig.”
ur Candid eller optimisten
Efter många resor och äventyr kommer Candide till idealsamhället och utopin Eldorado. En motpol till världens hemskheter. Där finns varken domstol eller fängelser. Istället finns ett överflöd av guld som Eldorados konung kallar för landets ”gula lera”. Det ideala tråkar ut Candide. Men innan han lämnar Eldorado får han så mycket guld och ädelstenar han förmår få med sig på resan. Han blir världens rikaste man, men i sökandet efter Kunigunda mister han snart sin rikedom.
Mästare på dråpliga beskrivningar
Tänker man på allt elände som Candide råkar ut för längs vägen skulle man kunna tro att boken är allvarlig och dyster. Men istället för att sätta hjärtat i halsgropen blir Candides äventyr snart så absurda att man inte kan låta bli att skratta. Voltaire är en mästare på dråpliga beskrivning och får de mest tragiska händelser att bli underhållande.
Han driver med kontrasten mellan illusionen om en upphöjd perfekt värld och den brutala verkligheten. Voltaire går emot kyrkan och religiös fanatism och framhåller vikten av människan som en fri tänkande individ. Den passande titeln och tillika huvudpersonens namn ”candide” är det franska ordet för naiv/godtrogen.
Candide eller optimisten mer än en äventyrsroman?
Candide kan läsas som en makaber äventyrsroman – eller som ett inlägg i upplysningstidens samhällsdebatt. Eller både och.
Voltaires (född François-Marie Arouet) eget liv var nästan lika omvälvande och händelserikt som Candides. Dock inte like makabert. Han var en inflytelserik samhällskritiker som blev både fängslad och landsförvisad.
Text: © Sofia Gad
Läs också
Bokblogginläggen Måsen: Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull, Bli som folk och Lilla smycket.
