Synvinkel och berättarperspektiv

Synvinkel och berättarperspektiv

”Synvinkel och berättarperspektiv” är ett skrivtips för dig som vill bestämma genom vems ögon din berättelse ska berättas. Till dig som vill veta skillnaden mellan jag-berättare, tredje person och den där opålitliga rösten den som läsaren inte riktigt kan lita på.

Perspektivet är ett av de första stora valen du gör när du börjar skriva. Vem ser det som händer? Hur mycket vet den personen? Det avgör hur nära läsaren kommer och hur mycket du kan avslöja. Här går jag djupare än i mitt tidigare skrivtips Tempus och berättarperspektiv, där jag tog grunderna.

Synvinkel och berättarröst är inte samma sak

Synvinkel

Många blandar ihop de två begreppen, berättarrösten är den som talar och synvinkeln är den vars ögon vi ser igenom. Ofta är de samma person, men inte alltid.

En vuxen kan berätta om sin barndom som jag gör i novellen I ett rum på 5:e våningen. Rösten är den vuxnes, men synvinkeln kan vara barnets, där läsaren ser världen som den lilla gjorde då. För det mesta räcker det att du håller koll på vem som ser, så hittar du också rösten.

Jag-berättaren

Jaget

Jag-berättaren, berättande i första person, är nära och oftast personlig. Läsaren kryper in i huvudet på någon och ser allt inifrån. Det skapar närhet och gör det lätt att känna empati.

Jag-berättaren har dock en gräns. Hen kan bara veta det hen själv vet, och kan inte berätta vad som händer i rummet bredvid eller vad någon annan tänker. Den begränsningen är ett verktyg du kan ha i din verktygslåda: Allt läsaren får veta filtreras genom en enda människa.

Ett klassiskt svenskt exempel är Hjalmar Söderbergs Doktor Glas från 1905, skriven som en dagbok. Vi ser hela historien genom doktor Glas egna anteckningar, och vi får bara hans bild av det som sker. Ingen annan finns där för att rätta honom.

Han- eller hon-berättaren

I tredje person berättas historien utifrån, i han- eller hon-form. Här har du ett val att göra. Du kan hålla dig till en enda persons synvinkel och bara skildra det hen ser, hör och känner. Då får du mycket av jag-berättarens närhet, men med lite mer svängrum. Eller så följer du flera personer. Byt då tydligt mellan kapitlen, så hänger läsaren med.

Det jag varnar för är de omotiverade hoppen mitt i en scen, där vi plötsligt sitter inne i en annans huvud. Det förvirrar och kan vara svårt att upptäcka själv när du skriver.

Den allvetande berättaren

Allvetande

Den allvetande berättaren står över alla och vet allt. Vad var och en tänker, vad som hänt förr och vad som ska hända sedan. Rösten kan till och med vända sig direkt till läsaren.

Det ger dig stor frihet. Men också en risk. När läsaren vet allt om alla pyser spänningen lätt ut. Vet vi redan vad alla tänker, vad finns kvar att undra över? Använd den allvetande blicken återhållsamhet, för att ha kvar något att avslöja.

Ett exempel på den allvetande berättaren är George R.R. Martins ”Sagan om is och eld” som ”Game of Thrones” bygger på.

Den opålitliga berättaren

Här blir det riktigt intressant. En opålitlig berättare är en röst läsaren inte kan lita på fullt ut. Hen ljuger, minns fel, döljer något eller förstår inte själv vad som pågår. Det är ett mäktigt grepp, särskilt i en deckare eller en psykologisk berättelse. Läsaren tror en sak, och sedan vänds allt upp och ner. Men det kräver att du vet precis vad du gör. Strö in små ledtrådar om att något inte stämmer, så att avslöjandet känns ärligt och inte som ett billigt trick.

En jag-berättare som doktor Glas bär redan fröet till det. Vi har ju bara hans ord på hur det gick till.

Välj ett perspektiv och håll fast vid det

Perspektiv

Mitt bästa råd är enkelt: Bestäm dig tidigt och var konsekvent. Ett omedvetet hopp i perspektiv, där du plötsligt vet vad en annan person tänker fast du skrivit i jag-form, är ett av de vanligaste nybörjarfelen.

Fråga dig innan du börjar skriva. Vem ska berätta? Hur mycket ska hen veta? När du väl valt, håll fast vid det genom hela scenen. Vill du byta synvinkel, gör det tydligt. Gärna vid ett kapitelbyte, och testa genom att byta tillbaka.

Är du osäker på vilket perspektiv som passar din berättelse? Skriv samma scen två gånger, en gång i jag-form och en gång i tredje person. Då märker du nästan på en gång vilken som får texten att leva.

Synvinkel och berättarperspektiv, ett sista tips

Tips och glödlampa

Läs första sidan i en bok du tycker om och ta reda på vem som berättar. Är det ett jag? En utomstående röst? När du börjar se perspektivet i andras böcker blir det lättare att se dem och styra i dina egna.

SkrivarSidan behöver ditt stöd

Vill du skänka en slant, mins 30 kr eller valfritt belopp, till SkrivarSidans underhåll gör du det genom att
Swisha till 123 540 62 85
Sätt in på Bankgironr 743-0804
Via Paypal till irene@poeten.se

© Iréne S Räisänen

Läs också

När du läst ”Synvinkel och berättarperspektiv”gör skrivövningarna Skriv med flera perspektiv, Skifta perspektiv ger insikt, Skriv med en gömd berättelse och läs skrivtipset Plantering i romaner och noveller.

Fler skrivövningar

Iréne Svensson Räisänen

WEBBANSVARIG
Iréne Svensson Räisänen

Administratör, författare och skapare av SkrivarSidan. Iréne har givit ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker, 1 novellsamling och medverkar i ett drygt 40-tal antologier. Dessutom har hon skrivit radiopjäser och medverkat i kulturtidskrifter och tidningar. Hon har författarbloggen poeten.se.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


×