7 svar till ”Skriv baksidestexten till din självbiografi”

1. 

   Anette

   22 augusti, 2018

   ”Innanför bodde vargar” Roman av Anette Blomberg

   Barndomen är varje människas egen urtid. Livets nuskede; färgspektra mellan begynnelse och evighet.

   Denna tragikomiska berättelse om livets lättsamma tyngd eller snarare tyngda lättsamheter, ger till största delen inblick i kvinnan Liv Flödes förhållningssätt till hennes egen livssituation. Mellan hägrande trosuppfattning, en och annan sexuell utsvävning, bredvid vardagliga tillkortakommanden, där hon ständigt kastas mellan gängse normer och nedärvda förväntningar, ifrågasätts själva tillvaron. Intet nytt under solen, förutom visionen av att beträda nya marker, vilka bör fria från både nedärvd som egen förvärvad “skuld” och djupt invanda beteenden. Beprövat, men för den skull alls icke enkelt. Det nya greppet blir däremot den försoning som krävs, för att på det mest skonsamma vis kunna gå vidare. Allt detta jämte en vacklande tilltro och en klart naiv förhoppning, vilka istället närs av själva fantasins överlevnadsmekanism, får bli tillräckliga som vägvisare.

   I detta episka verk med sin början från åttiotalets mitt och som sträcker sig dryga fyrtio år framåt, följer vi tre generationer genom bokens tre delar. Karaktärerna Liv, hennes son Nils och hans dotter Vera. Samtliga som självfallet har präglats av arv, miljö samt de egna valen, förväntas följa den redan utstakade vägen, men det finns avstickare…

   Svara
2. 

   Iréne Svensson Räisänen

   22 augusti, 2018

   Efter att ha läst det här förstår varför Norstedts vill ge ut den. Lite mer än tre rader som är maxlängden för övningen dock. 😉

   Svara
3. 

   Ethel

   23 augusti, 2018

   Ett försök (inte lätt) till en baksidestext till min självbiografi:

   ”Det är inget att diskutera! Du gör som jag säger!”
   Så röt pappa ofta. Jag sa aldrig emot och mamma var tyst. Min själ stillnade först efter många år, när självtvivlet äntligen ersattes av egenmakt och försoning.

   Svara
4. 

   Anni

   23 augusti, 2018

   Mamma, jag är här igen.

   Det är din födelsedag och här sitter jag ännu ett år. I slutet av sommaren där höstens dofter knappt märkbart smyger sig in och mjukt omfamnar allt. På en bänk intill ditt gravkors i svart smide prytt av en slingrande blomranka. En sån där du alltid ritade på våra födelsedagskort. Den passar dig fint och det finns nog inget annat som skulle kunna passa dig bättre.

   Alltför mycket annat passade inte, blev liksom aldrig bra eller rätt. Det får vi som är kvar leva med. Och det gör vi. Varje dag.

   Du skulle fyllt 79 år idag men du lämnade jordelivet redan för elva år sedan och egentligen var du ju borta långt innan dess. Du trodde nog att jag skulle glömma, men jag tänker ibland på dig och på hur livet hade sett ut om du blivit kvar. Men jag lever mitt liv och jag har klarat många svårigheter med hjälp av en inre beslutsamhet. Kanske har jag delar av den från dig, kanske har jag ännu mer från alla hinder jag lyckats ta mig över. Efter dig.

   Och varje år sitter jag här och ställer alla de frågor som jag vet aldrig kommer att finna sina svar. Det finns ändå något fint i att uttala dem, att låta orden flyga fritt.

   Jag ger dig några av de vackraste blommorna jag kunnat hitta även idag och jag hoppas att du ser dem, att du ser mig vandra vidare, att min saknad når dig. Var än du må vara.

   Svara
   1. 

      Iréne Svensson Räisänen

      25 augusti, 2018

      Visst blir jag intresserad av att läsa även om det var mer än tre meningar.

      Svara
5. 

   Cecilia

   9 juli, 2021

   Det här är min död. Min död att födas på nytt. 13 år av sorg, besvikelse, kamp, förtret och tårar skulle följa mig. En morgon vaknade jag upp och insåg att jag hade förlorat något oerhört viktigt i mitt liv.

   Svara
   1. 

      Iréne Svensson Räisänen

      10 juli, 2021

      Ödesmättat. En självbiografi? Hur som som helst här är ett par tips: Skriv ihop de två första raderna med ett kommatecken. Jag snubblar på ordet ”oerhört ”. Själv skulle jag skriva ”det kanske viktigaste i mitt liv” fast det kanske inte får plats på vem rader. Din text väcker mitt intresse att läsa boken och det är det viktigaste.

      Svara