Platsen som en karaktär

Vad berättar ett rum när ingen är där? Mer än du tror. Sprickorna i väggen, fläckarna på golvet och fönstret som inte riktigt stängs ordentligt. Varje detalj är ett spår efter något som hänt. Ett liv som levts. Och det är precis där den här övningen ”Platsen som en karaktär” börjar.

Platsen berättar

Vi är vana vid att berätta om människor. Vi följer deras tankar, lyssnar på deras samtal och ser världen genom deras ögon. Men ibland är det kraftfullaste vi kan göra som skribenter att kliva undan och låta platsen tala istället.

Det är en teknik som de bästa författarna använder gång på gång. En övergiven barnstol i ett kök. En kaffekopp med läppstiftsavtryck som ingen diskat bort. Ett par skor vid dörren som ingen längre bär. Ingen person i sikte men berättelsen finns där, inskriven i tingen.

Så här fungerar övningen ”Platsen som en karaktär”

Välj en plats du känner väl, t.ex:

• • Ett gammalt kök i ett hus du besökt.
• • En busshållplats du stått vid hundratals gånger.
• • En källare, en trappa, ett sovrum, ett väntrum eller liknande.
• • En plats från din barndom.

Skriv så att platsen berättar vad som hänt där, utan att du någonsin nämner en person. Sprickorna i väggen, lukten, ljuset som faller snett, tingen som lämnats kvar osv. Låt detaljerna bära hela historien.

Utmaningen: Inga förklaringar. Inga ”här brukade…” Bara detaljer.

Varför just detaljer?

För att läsaren är smartare än vi tror. Vi behöver inte skriva ”Det hade bott en gammal kvinna här som levde ensam i många år”. Vi kan istället skriva om den handvirkade duken på bordet, de slitna handtagen på kökslådorna, radion som fortfarande står inställd på P1 m.m.

Läsaren räknar ut resten, och det är den känslan, att själv ha förstått något, som sätter sig djupast. Det är skillnaden mellan att berätta och att gestalta.

Vad du letar efter, tips:

Håll tre frågor i bakhuvudet när gör övningen ”Platsen som en karaktär”:

1. Vad har använts? Nötta ytor, repor, avtryck osv. Allt detta berättar om vanor och rutiner. Vem rörde sig här, och hur?
2. Vad har lämnats kvar? Tingen vi lämnar efter oss säger något om vem vi var och vad som hände. En kvarlämnad sak är alltid en fråga: Varför just den? Varför just där?
3. Vad saknas? Tomrum berättar lika mycket som närvaro. En krok utan jacka. En hylla med en ljusare rektangel där en tavla hängt. Frånvaro är en av de starkaste verktyg du har som författare.

Ett konkret exempel:

Istället för att skriva: ”Det hade bott en familj här en gång, men de hade lämnat i hast.” prova detta: ”På kylskåpsdörren satt fortfarande en klassfoto, fäst med en magnet i form av en sol. Ett av hörnen hade lossnat och böjt sig framåt. På bänken låg en halvfärdig inköpslista – mjölk, ägg, tandkräm – skriven med en barnhand som ännu inte lärt sig hålla pennan rakt.

Ingen person nämns. Men något har hänt i det köket, och du vet det.

Platsen som en karaktär övning:

1. Välj din plats. Gärna en som du har verkliga minne av, men det kan också vara en påhittad plats du ser tydligt för dig.
2. Stäng ute personerna. Inga ”hon”, ”han”, ”de”. Inte ens ett ”man”. Bara platsen och tingen.
3. Skriv minst ett stycke och gärna en halv sida. Låt blicken röra sig långsamt genom rummet, som en kamera som panorerar.
4. Läs igenom och stryk allt som förklarar. Lita på detaljerna.
5. Ge texten till någon annan och fråga: Vad hände här? Vem bodde här? Svaren berättar om hur väl du lyckats gestalta.

Dela med dig

Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det långt räcker det med ett utdrag.

© Iréne S Räisänen

Gör också övningarna

När du gjort ”Platsen som en karaktär” gör Beskriv ett rum du känner, Beskriv en person du inte känner, läs skrivtipsen Ge dina miljöer magisk kraft, Miljöbeskrivning och min novellsamling ”Trollen spricker inte i ljuset”.

Fler skrivövningar

Platsen som en karaktär är en skrivövning.