Kort efter ringde det på dörren.
–Se efter vem det är, Mats, sade Ing-Marie.
Pojken ropade efter en stund,
–Mamma, en påskkärring frågar efter dig!
Fatima kom in i rummet.
–Vad i herrens namn…? Hon vände sig mot kvinnan.
–Dig har jag redan sett. Vem är du?
–Jag heter Fatima och är änka efter Sam. Vi gifte oss fem månader sen.
Det blev tyst, bara pojken började grina.
–Tyst Mats. Hon drog till sig pojken.
–Vad vill du mig människa?
–Jag bor här i närheten, sade Fatima på bruten svenska. I själva verket i samma hus som du bor i. Jag vill lära känna dig och Sams son. Han ska få ett syskon. Jag tänkte, eftersom jag inte har någon här i Sverige, att vi skulle kunna vara vänner och hjälpas åt. Vi är ju en familj.
–Hur så?
–Du var ju min mans hustru.
Det blev tyst. En olidlig spänning har lagt sig över de alla tre. Mats ansikte förändrades. Han började darra och skaka. Det kändes att han skulle brista i skratt så Ing-Marie gav honom örfil och pojken samlade sig igen.
–Det här är inte klokt! utbrast Ing-Marie och tog en stor klunk kaffe spetsat med vodka.
–Försvinn härifrån! Jag vill inte se dig mera. Sök lyckan på annat håll! Ing-Marie visade henne på dörren.
Ing-Marie fattade så småningom att hon inte bara var en änka men också en bedragen kvinna. Hon började dricka ännu oftare och tänkte glömma den här mannen. Han var ingenting att ha. Hon försökte även glömma Fatima. Men Fatima var en envis kvinna och väntade på sin mans änka varje dag. Hon följe henne till jobbet och stod utanför sjukhuset när Ing-Marie slutade sitt pass. Hon väntade utanför Systemet och ICA. Hon satt på bussen bredvid henne. Hon kom med sin tvätt när Ing Mari råkade vara i tvättstugan. Hon satt på trappan och reste sig upp bara när Ing- Mari kom hem från festandet sent på natten.
Ing-Marie gick förbi utan att hälsa på, som om hon inte sett Fatima. Det hade pågått i veckor, och Ing-Mari hoppades att kvinnan skulle tröttna på det som hon kallade en jävligt dum lek.
Efter en tid var kvinnan borta. Ingen följde henne till jobbet, ingen stod utanför sjukhuset, ingen väntade utanför Systemet och ICA, ingen var närvarande med henne i tvättstugan. Nu satt hon ensam på bussen. Ing-Marie märkte att det fattades något eller någon.
Hon stod på trappan med nycklarna i handen och funderade på vad det var för fel. Sedan ringde hon på utländskans dörr. Dörren öppnades sakta och Ing-Marie såg att bordet var dukat med två kaffekoppar.
Motivering:
Två kvinnor öppnar upp och visar en värld utanför den polerade och tillrättalagda.
Läs också
När du läst Två kvinnor kan du läsa novellerna Två kvinno och Det började med barnet.
Lämna ett svar