Nytt utseende och ändå inte färdigt

Jag har gjort om startsidan på SkrivarSidan, bytt färger på, och typsnitt och storleken på dem. Inläggen ser aningen annorlunda ut nu, och kategorisidorna också. Det skriver jag om i min krönika ”Nytt utseende och ändå inte färdigt”.

Det låter som en liten sak när jag skriver det så. Men jag har gång på gång stött på saker som var svåra att klara rent tekniskt.

Dags för förändring

Det började egentligen inte med en plan. Jag ville bara ha en förändring. Sajten har funnits i många år, och man blir blind för det man ser varje dag. Samtidigt fanns det en annan tanke under: jag ville att det skulle se mer professionellt ut både i mobilen och på datorn.

Det ordet har jag vänt på flera gånger sedan dess. Vad betyder det egentligen? Att det ser ut som alla andra sajter? Det var inte det jag strävade efter. Något av det hemgjorda får gärna synas. Men jag ville inte att en förstagångsbesökare skulle tro att hon hamnat på en sida som ingen rört på tio år.

Fem nyanser av samma blå

Jag tog AI till hjälp som rådgivare och när jag inte kunde få till det själv som jag ville ha det. Men mest med koden. Där har jag alltid varit en amatör som lärt mig genom att prova, och det syntes. Jag kunde fråga varför något såg konstigt ut i stället för att gissa en hel dag. Roboten fixade det på en minut.

Men färgerna valde jag själv. Jag försökte be om hjälp där också, och jag fick förslag. Flera och alla rimliga. Ändå var det något som inte stämde, och jag kunde inte förklara vad. Till slut satt jag där med fem varianter av samma blå och kunde inte längre se skillnad på dem. Det påminde om när man letar efter ett ord och har stirrat så länge att alla synonymer ser lika tomma ut. Ingen kan välja det ordet åt en. Jag tror det är ungefär likadant med en färg.

Under ytan

Sedan fanns det sådant som inte syns. Under ytan låg fel jag inte visste om. Kod som blivit kvar från äldre versioner, saker som fungerade ändå men som inte borde se ut som de gjorde. Att rätta sådant är ungefär lika roligt som att korrekturläsa ett manus man redan tycker är färdigt. Nödvändigt, men ingen tackar en för det.

Det är inte klart än, långt ifrån. Jag skriver det hellre själv än låter dig upptäcka det. Det finns inlägg och sidor so behöver fixas till, och några som ser underliga ut i mobilen.

Där är det nästan som med en text. Man blir inte färdig, man tvingar sig att sluta. Skillnaden är att en bok åtminstone går i tryck till slut, medan en sajt bara fortsätter i all evighet.

I kväll när jag skrivit ”Nytt utseende och ändå inte färdigt” ska jag inte titta på SkrivarSidan igen. Jag tänkte att jag skulle läsa istället.

Vad tycker du om nya startsidan?

Skriv gärna en kommentar om det, och den här krönikan ”Nytt utseende och ändå inte färdigt”.

© Iréne Svensson Räisänen

Läs också

Efter ”Nytt utseende och ändå inte färdigt” fortsätt med krönikorna SkrivarSidans nyhetsbrev, Vi är SkrivarSidan, Jag lät en AI korrekturläsa min bok och AI är här för att stanna.

Fler krönikor 

Nytt utseende och ändå inte färdigt är en krönika.