Foto: Jane Morén
Carola Ankarborg, f. 1978 och boende i Gävle, arbetar inom äldreomsorgen sedan drygt 15 år. Hon arbetar också som redaktör och formgivare för litteraturtidskriften Klass, och är utbildad skrivpedagog.
Hon har tidigare medverkat med dikter och noveller i flertal tidskrifter och antologier, bland annat Folket i bild, Provins, Faktum Novell 2021 och antologier av Föreningen Arbetarskrivare, inklusive föreningens senaste antologi ”Ett brev från många”. Våren 2023 debuterade hon med novellsamlingen ”Bymoln” på Lil’Lit förlag. ”Men jag skriver hela tiden utan att jag knappt märker det.”
Innehåll
1. När och hur väcktes ditt intresse för att skriva?
I tonåren någon gång. Jag är uppvuxen på en bondgård ute i skogen och hade inte många kompisar. Jag tror att skrivande delvis blev som en lek, eller ett tidsfördriv. Då på 90-talet fanns ju inget internet, inga mobiler och teven hade två kanaler (plus eventuellt TV4, den fick vi ju någon gång där tror jag). Skrivandet blev också en ventil, ett sätt att stå u
2. Du har tidigare gett ut en uppmärksammad novellsamling och nu kommer en diktsamling, Carola Ankarborg. Har du alltid skrivit både prosa och poesi??
När jag började skriva var det dikter, som jag gissar att det är för många. Riktigt såna, såhär i efterhand, pinsamma dikter med mycket ångest och på rim. Jag började min första skrivarutbildning vid Sörängens folkhögskola år 2000 och då var det ett grundår där man fick prova på olika genrer. I år två på utbildning skulle vi välja – prosa eller poesi. Jag tänkte välja poesi först, men tog sedan prosa, men skrev under det året också ett diktmanus … så jag gjorde liksom båda.
Jo, jag har nog sedan skrivit i båda, men mestadels poesi. Jag är en kortdistansare. Jag har svårt att få flöde, texten liksom hackar fram, och aldrig från A till B, utan som små puzzelbitar jag sedan behöver bygga ihop. Jag är bäst, och trivs bäst, i ”pillandet”, när jag får sitta och flytta runt meningar och leta efter rätt ord.
3. Din nya bok heter ”På balkonger står människor och klappar för oss – vårdrapport från en pandemi”. Varför ville du skriva om just det och var det självklart att du skulle ge ut den själv?
Under 2020 utlyste Region Gävleborg kulturuppdrag som handlade om att dokumentera ”pandemins tid”. Kulturutövare inom olika genrer kunde ansöka om att få ett uppdrag genom att skicka in en pitch på en idé. Jag tänkte att någon borde skriva om vardagen inom äldreomsorgen, tvekade om denna någon kunde vara jag; jag kände mig inte riktigt som en ”kulturutövare”, även om jag publicerat mig flertalet gånger hade jag ju inte gett ut någon bok. Men jag skickade in min idé och fick ett uppdrag! Manuset svällde och jag jobbade vidare med det efter uppdragets slut.
Ämnet var självklart alltså. Att jag skulle ge ut den själv var inte självklart, utan en plan B. De större förlagen tackade snabbt nej. Av de mindre fick jag svaret, efter många månader då jag kontaktade dem och undrade vad som händer, att de inte ”hunnit läsa”. Av de mindre förlagen fick jag varken ett ja eller nej alltså. Små förlag har det väldigt tufft, har det svårt att överleva, och ofta manusstopp.
Det har gått en tid sedan pandemin. Jag tänker att jag behöver släppa boken nu, att ämnet bara blir mer och mer inaktuellt med tiden. Jag valde därför att inte skicka manuset ytterligare ett varv runt bland förlagen, utan att ge ut den själv istället. Jag är intresserad av grafisk form och foto så detta att skapa en bok är någonting jag tycker är kul.
Det rapporteras ofta om vården. Jag tror att en skönlitterär skildring kan ge något mer, komma närmare in på huden, än ett TV-inslag. Förhoppningsvis också ge en mer komplex bild.
4. Har du, Carola Ankarborg, en blogg, Facebooksida, Instagramkonto eller annat där läsarna kan följa dig?
Facebook: https://www.facebook.com/carola.ankarborg/
Instagram: https://www.instagram.com/carola_ankarborg/
En webbsida är på gång.
5. Till sist vad är ditt bästa skrivtips?
Något jag brukar göra för att komma vidare i en text:
- Skriv ut texten.
- Klipp sönder texten.
- Testa om ordningen kan ändras. Finns det delar som ej behövs? Finns det hål som behöver fyllas?
Jag tycker att det är lättare att få överblick när texten blir fysiskt.
Carola Ankarborg, bibliografi:
Böcker
Bymoln, novellsamling, Lil’Lit förlag (2023).
På balkonger står människor och klappar för oss – vårdrapport från en pandemi, diktsamling, eget förlag (2025)
Köpa Carolas böcker gör du via hennes sociala medier och t.e.x Bokus och Adlibris.
© Iréne S Räisänen
Läs också
Efter Carola Ankarborg kan du fortsätta med Camilla Kronholm, Rasmus Nertling, Annika Larsson och Vill du vara med i SkrivarSidans intervjuserie?
WEBBANSVARIG
Iréne Svensson Räisänen
Administratör, författare och skapare av SkrivarSidan. Iréne har givit ut 5 diktsamlingarna, 3 skrivhandböcker, 1 novellsamling och deltar i 40-talet antologier. Dessutom har hon skrivit radiopjäser, i kulturtidskrifter och tidningar. Hon har författarbloggen poeten.se.
Lämna ett svar