svarta fjolårsäpplen
klamrar sig fast på den gren
där vår gör rosavita blommor
svarta fjolårsäpplen
blev kvar efter torkans sommar, gräsets
knastertorra död och den förtvivlade nödslakten
rosavita blommor - en astrakan,
en gravenstein, en vildapel
och där - ett glasäppelträd som vill göra nytta
tomma vinbärsnäckor
följer räfsans ränder, blir burna lagda
på den kökkenmödding som
byggt sig en plats
i mig i trädgården
inte längre för att klara livhanken
inget potatisstånd, inga gallrade morötter
inga höganäskrus att fylla med lingonmos
bara till lyst – och ändå – vem vill vara
bara till lyst – vara
blomma men inte bära frukt – inte nytta till
staren tar livet av en daggmask
jag dricker mitt morgonkaffe
 

© Mija Åhlander

 

Motivering: Poetisk skildring av döden mitt i vardagen.

 

Till lyst får hederspris i SkrivarSidans dikttävling 2019.

Fler dikter