Uppdaterad 24 februari 2023
svarta fjolårsäpplen klamrar sig fast på den gren där vår gör rosavita blommor svarta fjolårsäpplen blev kvar efter torkans sommar, gräsets knastertorra död och den förtvivlade nödslakten rosavita blommor - en astrakan, en gravenstein, en vildapel och där - ett glasäppelträd som vill göra nytta tomma vinbärsnäckor följer räfsans ränder, blir burna lagda på den kökkenmödding som byggt sig en plats i mig i trädgården inte längre för att klara livhanken inget potatisstånd, inga gallrade morötter inga höganäskrus att fylla med lingonmos bara till lyst – och ändå – vem vill vara bara till lyst – vara blomma men inte bära frukt – inte nytta till staren tar livet av en daggmask jag dricker mitt morgonkaffe
Till lyst, motivering:
Poetisk skildring av döden mitt i vardagen.
Läs också
Läs Den blyge herren, När ögonlocken vänder, Sköldmön och Hon doppar tårna i det svarta.
