svarta fjolårsäpplen klamrar sig fast på den gren där vår gör rosavita blommor svarta fjolårsäpplen blev kvar efter torkans sommar, gräsets knastertorra död och den förtvivlade nödslakten rosavita blommor - en astrakan, en gravenstein, en vildapel och där - ett glasäppelträd som vill göra nytta tomma vinbärsnäckor följer räfsans ränder, blir burna lagda på den kökkenmödding som byggt sig en plats i mig i trädgården inte längre för att klara livhanken inget potatisstånd, inga gallrade morötter inga höganäskrus att fylla med lingonmos bara till lyst – och ändå – vem vill vara bara till lyst – vara blomma men inte bära frukt – inte nytta till staren tar livet av en daggmask jag dricker mitt morgonkaffe
Till lyst, motivering:
Poetisk skildring av döden mitt i vardagen.
Läs också
Dikterna Den blyge herren, När ögonlocken vänder, Sköldmön, Mynt 1:a, Klättring, Levodonna, Lila klöverblommor, Livets mening, Metamorfos, Fem främlingar i en bil, Som i somras, De där dagarna av åska och hetta, 4 augusti 23:42, Vi som älskar att fattas, Flugan, Moder jord, och Hon doppar tårna i det svarta.
