Hon doppar tårna i det svarta
Känner efter vad som skrämmer mest
Att smälta bort som isen
I takt med allas tårar
Eller krossas som ett saftigt bär
För någon annans njutning
Att spricka som en bubbla
Plötsligt nästan utan spår
Eller sjunka som en sten
I tystnad ned i mörkret
Att brinna ljust och veta
Att bränslet snart tar slut
Eller blekna bort som dimman
Som ingen kommer sakna
Kanske att sakta suddas ut
Och inte kunna urskilja linjerna
Av det som en gång var hon
Motivering: Lyriskt skildrad dödsångest.
Nya kommentarer