Hon doppar tårna i det svarta Känner efter vad som skrämmer mest Att smälta bort som isen I takt med allas tårar Eller krossas som ett saftigt bär För någon annans njutning Att spricka som en bubbla Plötsligt nästan utan spår Eller sjunka som en sten I tystnad ned i mörkret Att brinna ljust och veta Att bränslet snart tar slut Eller blekna bort som dimman Som ingen kommer sakna Kanske att sakta suddas ut Och inte kunna urskilja linjerna Av det som en gång var hon
Hon doppar tårna i det svarta, motivering:
Lyriskt skildrad dödsångest.
Läs också Den blyge herren, När ögonlocken vänder, Sköldmön och Till lyst.