Hon doppar tårna i det svarta
Känner efter vad som skrämmer mest
 
Att smälta bort som isen
I takt med allas tårar

Eller krossas som ett saftigt bär
För någon annans njutning

Att spricka som en bubbla
Plötsligt nästan utan spår

Eller sjunka som en sten
I tystnad ned i mörkret

Att brinna ljust och veta
Att bränslet snart tar slut

Eller blekna bort som dimman
Som ingen kommer sakna

Kanske att sakta suddas ut 
Och inte kunna urskilja linjerna
Av det som en gång var hon
 

© Hanna Kowalska Elleberg

 

Motivering: Lyriskt skildrad dödsångest.

 

Hon doppar tårna i det svarta får hederspris i SkrivarSidans dikttävling 2019.

Fler dikter