Uppdaterad 23 januari 2023
Som i somras du vet… då man kunde ligga spritt språngande på en filt i gräset och ingående betrakta ett endaste grässtrå, bara av den enkla anledningen att det var just det strået som vajade vackrast i ens av lättja så tydligt begränsade synfält. Som i somras du vet… då man naken på mage kunde glädjas åt en begynnande hårdhet utan att det minsta generas, eller ens fundera på om det var filten, solens strålar eller det så vackert vajande strået som bäddat för en sådan rusning. Som i somras du vet… då långsamheten lovsjöng ens saktfärdiga promenad i tofflor man hittat i uthuset, utan varken tå, häl eller sula, gick man från ens viloplats till en annan, med bara fötter i uttjänta skodon som ändå så väl kunde duga. Som i somras du vet… då som igår, som i somras. Med ens, höst i bröst, söker tröst i den löjliga leken med orden, den som inget kan förhindra men ändå något litet kan få lindra, när kroppen ens inte längre känner din värmande hand.
Som i somras, motivering:
En sommarflyktig vind far genom raderna och dikterar rytmen. Temat vidrörs i de absolut sista orden.
Läs också Detta privata, De där dagarna av åska och hetta, Metamorfos och Inbillningsfrisk.
Fler dikter
