De där dagarna av åska och hetta

De där dagarna av åska och hetta

Det var under de där dagarna av åska och hetta
när världen verkade stå still
I trähuset, du och jag tillsammans, höll vi varandras händer
Odjuret mullrade omkring oss

Som längtande armar vajade det gula gräset
i vinden som aldrig tog slut
Det är som prärien, sade du drömskt
och vi fantiserade om bisonoxar som dånade fram över marken
En bättre fantasi än monstret bortom horisonten
Du satte en fjäder i mitt hår

Verandan i solnedgången när svärtan tog paus
Himlen lyste röd och gul och orange
Bländande het sol eller ovädersdunkel
Ytterligheternas tid
Försiktigt pillade jag bort hudflagor från ditt solsvedda skinn

Det knastrade under våra fötter
när vi gick på sand som blåst in över golvet
vi lämnade spår i dammet
Du skrattade när jag ritade regn med pekfingret
Groparna i dina kinder gjorde mig glad

De där dagarna av åska och hetta
brände sig fast i det som är jag
smaken av dallrande luft finns kvar på min tunga
och tyngden av vattensvarta moln vakar i natten

Tingen kastade aldrig någonsin sin skugga
för att bilda en dubblett på marken
Som om världen tappat behovet av reproduktion

Förtorkade öppna vidder omkring oss
jag minns att jag för en stund trodde vi var döda
Två vålnader i ett ödehus
Ändlöst spanande efter liv
Andlöst väntande på regnet som aldrig kom

© Lupina Ojala

Intervju med vinnaren.

1:a i dikttävlingen 2013.

Motivering: Lyriskt om det som kunde ha blivit. En dikt med många ingångar som läsaren kan göra sin egen tolkning av.