Behövs miljöbeskrivningar? Jag har svårt för miljöbeskrivningar. Både att läsa och att skriva. Visst, några ord, en rad, som enkelt skapar en bild i mitt huvud kan jag stå ut med. Men det händer alltför ofta att författare svävar ut i långa omständliga beskrivningar om vilka gator som går var, hur hus och rum ligger i förhållande till varandra. Nästan aldrig har detta någon betydelse för händelseförloppet. Det får mig att vilja lägga ifrån mig boken.
Inled inte din bok med miljöbeskrivning
Tyvärr uppmuntrar förläggare och de som sitter i tävlingsjurys dessa utsvävningar. Själv är jag stenhård, både som kursledare, författare och läsare. En miljöbeskrivning längre än en mening är alltid för lång. Och den får aldrig inleda en prosatext.
Exempel på en klassisk inledning
En av Sveriges mest lästa och uppskattade roman inleds med en lång, i mitt tycke allt för lång miljöbeskrivning:
Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor. Gråsparvarne höllo på att samla upp skräp, som de sedan gömde under takpannorna på navigationsskolans hus; de drogos om spillror av rakethylsor från sista höstfyrverkeriet, de plockade halmen från unga träd som året förut sluppit ur skolan på Rosendal – och allting sågo de! De hittade barège-lappar i bersåer och kunde mellan stickorna på en bänkfot draga fram hårtappar efter hundar, som icke slagits där sedan Josefinadagen i fjor. Där var ett liv och ett kiv.
Ur Röda rummet av August Strindberg
Behövs miljöbeskrivningar? Skriv vad du tycker!
Vad tycker du? Fyller miljöbeskrivningar sin plats? Svara gärna i en kommentar.
© Iréne S Räisänen
Gör också övningarna
Miljöbeskrivning, Se ut och beskriv och Beskriv en dimmig miljö.
WEBBANSVARIG
Iréne Svensson Räisänen
Administratör, författare och skapare av SkrivarSidan. Iréne har givit ut 5 diktsamlingarna, 3 skrivhandböcker, 1 novellsamling och deltar i 40-talet antologier. Dessutom har hon skrivit radiopjäser, i kulturtidskrifter och tidningar. Hon har författarbloggen poeten.se.
Det beror helt och hållet på vad jag vill uttrycka.Om det är så att miljöbeskrivningen ger läsaren inblick i den värld där berättelsen utspelar sig och att det är en viktig del av verkligheten för hur skall till exempel vi på 1900-talet kunna föreställa oss hur man levde till exempelvis på 1800-talet eller att beskrivningen av miljö berättar hur iskallt eller kylslaget miljö är där huvudpersonen växer upp i eller ger läsaren en idévärld om en viss stadsmiljö som just i Röda rummet Ibland ser det inte ut likadant när man nu går förbi för i min hemstad har det förvandlats så mycket redan under min livstid att en stor del av miljöerna såg helt annorlunda ut och för att ge så att säga läsaren inblick i den passar det.
Lennart: Jo, det förstår jag. Fast jag tror att jag är generellt ointresserad av miljö och mer intresserad av handlingen. Men är det bra skrivet köper jag båda.
Det är ju onödigt att rabbla upp allt på en gång. Tycker det är bättre att portionera ut lite i taget, på ställen i berättelsen där det passar in. Exemplet ovan, skulle jag inte läsa ingående, möjligen skumma. Även om det är August Strindberg.
Och håller med om att det inte ska inleda en berättelse, även om beskrivningen inte är jättelång. Jag vill direkt in i handlingen.
Tycker detta är supersvårt. Redigerar just nu min bok och är ganska kortfattad vad det gäller miljön men ibland måste den ju in. lagom är bäst och lagom är ju olika för alla.
Följ min resa till färdig bok på http://www.piaw.se
Pia
Det är helt enkelt fel att göra så kategoriska uttalandet i ”skrivar tips”-syfte. Generella regler för konstskapande är bara användbara när det är fråga om att gestalta någonting i en viss förutbestämd stil, av ena eller andra anledningen. En miljöskildring passar i de fall de passar, och passar inte i de fall de inte passar. Så är det med det.
/Bengt
Det är inget skrivtips utan en debatt om miljöbeskrivningar.
Bra, jag håller helt med om det. Inte behövs några miljöbeskrivningar, nej inga beskrivningar alls, utan bara ”pang på”. Långa inledningar blir jobbiga att läsa, långa texter också. Egentligen behövs inga texter alls, i synnerhet inte när de uttrycker enfaldiga åsikter.
Tack för din åsikt, Sten Magnus.