SkrivarSidan

sedan 1999

Måsen. Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull

Måsen: Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull

Måsen. Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull av Richard Bach är i antal sålda exemplar en världssuccé. Miljoner människor världen över har läst den som en källa till inspiration.

Drömmen om ett fulländat liv

Jonathan försöker till en början anpassa sig till den övriga flocken. Men han kan inte låta bli att drömma om ett mer fulländat liv. Vilket för honom betyder att träna upp sin flygvärdighet tills han når perfektion. Priset blir högt. Han stöts ut ur flocken och lever till största delen i ensamhet.

Lättläst och vackra foton

Foton

Boken är lättläst och de 88 sidorna varvas med text och vackra foton tagna av fotografen Russell Munson. Jag har läst ett flertal böcker som är tänkta som en källa till inspiration och det är en typ av bok som jag vanligtvis gillar. Så när jag läste boken och kom på mig själv med att jag inte alls tyckte om den blev jag förvånad.

Osympatisk och självcentrerad

I mina ögon är huvudpersonen ganska osympatisk och självcentrerad. Han ser ner på de andra måsarna och bryr sig i stort sätt bara om att få tid att öva upp sin flygvärdighet. Sensmoralen är att man inte ska aldrig ska ge upp tron på sig själv och sina mål. Vilket är en hedervärd tanke i sig. Men till vilket pris som helst? Den delen fungerar inte för mig.

Modern klassiker

Bok

Boken anses vara en modern klassiker och i det syftet är den värld att läsa. Men i övrigt finns det både bättre och mer inspirationsgivande böcker.

Har du läst den här klassikern?

Den kom ut första gången 1970 på engelska och 1973 på svenska. Det skulle vara intressant att höra vad ni som läst den tycker. Skriv det gärna i en kommentar.

Dela med dig

Dela

ps. Har du läst boken? Dela gärna med dig av dina synpunkter i en kommentar.

Text: © Sofia Gad

Läs också

Bokblogg

Inläggen i bokbloggen Bli som folk, Candide eller optimisten och Lilla smycket.

Mer i Bokbloggen

Dela/Spara

6 svar till ”Måsen. Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull”

  1. Profilbild för Anette Blomberg
    Anette Blomberg

    Läste den förunderliga boken om J L S för första gången i början av 80-talet. Den blev en slags ”bibel” i missionen av att aldrig ge upp. Ständigt se nya möjligheter…porta begränsningar. Symboliken är slående.

    Den har ju med åren blivit en kultbok. Själv läste jag den senast under förra året. Ännu fascinerande och stark i sitt budskap. En bok för att stärka läsaren att ständigt våga anta nya utmaningar…men även att kunna vila i vad som är. Se skönheten…

    Svara
    1. Profilbild för Sofia Gad
      Sofia Gad

      Roligt att boken har gjort ett så starkt intryck och funnits med under så många år. Har även fotona spelat en stor roll? Jag tycker att de gör budskapet starkare.

      Svara
  2. Profilbild för marie
    marie

    Jag blev påtvingad boken av en kompis för en herrans massa år sedan. Han sa inte varför, bara ”Läs!”. Jag läste. Och insåg att boken handlade om mig! När jag lämnade tillbaka boken och berättade vad jag upptäckt, fick jag ett stort leende till svar. Återigen inga ord, bara ett leende! Jag kan ju inte annat än älska boken, eller hur? 🙂

    Svara
    1. Profilbild för Sofia Gad
      Sofia Gad

      Hur skulle du kunna göra något annat än att älska boken 🙂 ? Fint av din kompis! Tystnad eller en gest kan vara mycket starkare än ord 🙂 Låter som leendet mellan er var just det! Vackert.

      Svara
    2. Profilbild för Lennart
      Lennart

      Jag läste den 1980 när jag var 24 år och gick på Mentalskötarlinjen, och den påverkade mig mycket, för den handlar för mig om att bryta med flocken och tänka självständigt och vara oberoende av vad andra tycker och tänker.
      En helt underbar och läsvärd bok som inspirerat mig till att gå min egna väg och tänka ”utanför boxen”.
      Just då när jag var 24 behövde jag verkligen läsa detta, för jag var en rebell i min klass, jag kom alltid sist av alla till första lektionen och det retade en del, men det var min slags revolt mot det ”fyrkantiga” i skolvärlden i allmänhet o samhället i synnerhet.
      Jag är nu 67 år, och jag anser att Måsen är alltjämt en härlig inspirationskälla för de som vill hitta stöd i sitt liv för självständigt, nyfiket och engagerat utforskande av vad som är viktigt i livet.
      Måsen är med andra ord, i mina ögon även en filosofisk bok om livet och de utmaningar ett självständigt sökande i livet innebär.
      Jag rekommenderar den verkligen!
      Den får faktiskt 11 poäng av 10 möjliga av mig! 😊👍🙏
      Lennart Larsson

      Svara
      1. Profilbild för Iréne Svensson Räisänen
        Iréne Svensson Räisänen

        Tack för att du delar med dig av din upplevelse, Lennart. 🙂

        Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

SkrivarSidan
×