Yvonne Andersson Fem Frågor

Yvonne Andersson är 50 år och arbetar sedan åtta år som speciallärare. Innan dess var hon klasslärare på lågstadiet i många år. Hon har givit ut totalt fem böcker. Fyra av dem i samarbete med sin kompanjon och vän, konstnären Åke Bjurhamn.

1. Varför skriver du just poesi? Skriver du annat än dikt?

Jag är en skrivande person. Just poesins format passar så bra för mitt behov av att sortera, organisera, strukturera mina tankar. Det varierar vad jag skriver, men jag skriver dagligen. Annars är jag inte människa. Skriver jag fler dikter i en period, så skriver jag färre brev under samma tidsperiod. Jag är även en läsande människa.

Antalet böcker jag läser är även det beroende av mitt skrivande. Att skriva är för mig ett sätt att leva. Jag reflekterar genom allt mitt skrivande. Poesin hjälper mig att reda ut saker, likväl som det hjälper mig att behålla vackra stunder.

Ofta ”skriver” ”jag på mina cykelturer. Ibland har det hänt att jag cyklat omkring med samma formulering i hjärnan – inte ständigt, men återkommande – i flera år, innan det samlat sig till en dikt.

Dessutom skriver jag många brev; i snitt ett brev om dagen, året om. Ibland skriver jag små noveller eller texter om böcker som jag läst.

2. När och hur började du skriva?

Dikter började jag skriva när jag gick i högstadiet. Jag minns inte varför jag egentligen började skriva. Jag minns dock det som jag tror var min första köpta diktsamling, Nils Söderbäcks ”På längtan och Kärlekens stigar.” Den köpte jag i Stockholm när jag var med min mamma där för att besöka tandläkarhögskolan där jag gick för tandreglering (jag växte upp i Åkersberga; närmsta tandreglering var då på Holländargatan). Det kanske var på ett Antikvariat eller i en bokhandel som jag köpte diktsamlingen.

Den andra diktboken jag köpte var antologin ”GLAD VERS” med Uno Florén som redaktör. Den har jag haft mycket nöje och glädje av. Boken köpte jag när min klass i årskurs 9 hade loppis för att finansiera vår avslutnings-resa (Vi tältade vid Viren, Roslagen.)

Jag skrev också dikter som jag skickade till förlag. De blev vänligt refuserade. Mitt första manuskript, som jag har kvar, hette ”Ballonger”. De flesta av dikter var på rim.

Min senaste bok, som jag och min kompanjon konstnären Åke Bjurhamn gjorde tillsammans, kom 2017, så det är ju rätt länge sedan. 2017 började jag att vidareutbilda mig till speciallärare, så under tre år skrev jag inte mycket poesi alls – då skrev jag kursuppgifter och ett examenarbete.

Dikterna var ändå med mig. Jag skrev reflekterande dikter om mina studier, om mina mitt-på-dagen-promenader då jag smälte kurslitteraturen och rådbråkade formuleringarna i mina inlämningsuppgifter. 

Wislawa Szymborskas dikt ”Icke-läsning” blev min inspiration till mitt examensarbete som handlar om hur speciallärare motiverar elever som kämpar och strävar med sin läsinlärning.

Icke-läsning

Köper man Prousts verk

får man ingen fjärrkontroll med sig från bokhandeln,

man kan inte zappa

över till en fotbollsmatch

eller en frågesport och vinna en Volvo.

Vi lever längre,

men mindre exakt,

i kortare meningar.

Vi reser fortare, oftare, längre bort,

fast i stället för minnen kommer vi hem med foton.

Här står jag med någon kille.

Det är visst min ex.

Här är alla nakna,

så det är väl på någon strand.

Sju band – gud bevare.

Kunde de inte ha sammanfattat, kortat,

eller visat det hela i bilder.

Det gick visst en Tv-serie med Dockan,

fast min svägerska säger att den var av någon annan på P.

Och förresten, vad var han för en?

Han låg visst till sängs och skrev, år efter år,

papper efter papper,

med hastighetsbegränsning.

Men vi kör på högsta växelnoch är – ta i trä – friska.

© Wislawa Szymborska
Fotnot:Bolesław Prus (1847-1912), polsk författare, vars främsta roman heter Lalka (”Dockan”).
(Szymborska, 2018, s.79, 80) 

Efter att jag blev klar med min speciallärarexamen i januari 2020, så skriver jag mer dikter igen, men jag har inte samlat dem till någon diktsamling. Åke frågar ibland om jag har något på gång. Det vore givetvis roligt med ett nytt samarbete, men det kostar ju på energimässigt att göra böcker.

Jag har fibromyalgi och behöver mycket tid för återhämtning. Jag vill gärna arbeta heltid som speciallärare – det är ett jobb som jag trivs mycket bra med. Det är roligt och det känns givande och viktigt. Men vem vet – kanske att det en dag blir en till bok.

3. Vad heter din senaste bok och vad handlar den om?

Min senaste bok heter ”Bagateller”. Det började med att Åke frågade om jag inte hade några dikter liggande i byrålådan. Jag letade fram mina gamla opublicerade poem – de som jag tyckte stod sig – samt många som jag hade fått publicerade i Östgöta-Correspondenten. 

Dessa skickade jag till Åke. Han valde ut de dikter han tyckte höll måttet. Sedan parade han ihop dem med sina målningar. Han bad mig sedan att översätta några till dem till den New York-svit han målat tidigare i sitt liv. Det är oerhört svårt att översätta poesi. Men jag lyckades översätta-ny-skriva några av de dikter som ingår i samlingen, så Bagateller har en engelsk del.

Min senaste publicerade dikt är ”Språkdräkten” som var med i Östgöta-Correspondenten fredagen den 21 oktober 2022.

Till att skriva den blev jag inspirerad av Kristina Lugn. För ett par år sedan när jag lyssnade/läste på Sarah Riedels tolkningar av Lugns dikter, fastnade jag för ordet språkdräkten i dikten ”Jag behöver tystnad och ensamhet” där hon skrev ”Jag behöver en språkdräkt med god passform”.

Jag skrev ”Språkdräkten” och skickade till både DN. och Östgöta-Correspondenten, utan att den blev publicerad. I samband med Lugns efterlämnade dikter ”Inte så dåligt” läste Lundströms Bokradio Lugn. Då fick jag för mig att jag skulle skicka dikten till Corren igen, och då kom den med:

Språkdräkten

Om jag kom till sömmerskan

och bad om en språkdräkt,

vilka mått skulle hon då ta?

Om jag bad skräddaren klä mig i ord,

skulle det bli ett heltäckande plagg?

Vokabulären för mått och design

står på referensavdelningen,

svåråtkomlig i nedre segmentet.

Förstår vi varandra 

över genregränserna?

En bukett med verser på rim, 

en ask med hösthaiku,

femton spår med rap-låtar 

i mobiltelefonens spotifykonto.

På galamiddagen 

är språkdräkten mer strikt 

än då jag joggar i elljusspårets sken.

En parlör för kommunikation 

ryms i aftonväskan.

© Yvonne Andersson

4. Har du en blogg, Yvonne Andersson, Facebooksida, Instagramkonto eller annat där läsarna kan följa dig?

Jag har en Facebooksida där jag heter Poeten Yvonne Andersson. Jag har även en Facebooksida där jag inte är jätte-aktiv. Den är döpt efter min första diktsamling ”I brist på leda – konsten att hitta guldsmulorna i vardagen.” Den diktsamlingen har jag gjort själv.

5. Till sist, vad är ditt bästa skrivtips?

Sluta aldrig skriva. Sluta aldrig läsa. I perioder skriver och skriver man utan att det blir något alster. Men så har man övat och övat och så har man sen något som håller.När en dikt kommer till mig så skriver jag mycket, så att jag inte stoppar flödet. När jag tror att jag har fått med allt, så läser jag igenom och så stryker jag, och stryker tills där är kvar det jag vill säga.

Yvonne Andersson, utgivning:

I brist på leda (2011): http://www.adlibris.com/se/bok/i-brist-pa-leda-9789174652444
Madonnans dröm (2013 tillsammans med Åke Bjurhamn): https://www.vulkanmedia.se/butik/bocker/lyrik/madonnans-drom-av-yvonne-andersson-ake-bjurhamn/
Jag kommer alltid hem ( 2014 tillsammans med Åke Bjurhamn): http://www.bokus.com/bok/9789163764684/jag-kommer-alltid-hem/
De himmelska katedralerna (2014 tillsammans med Åke Bjurhamn): https://www.vulkanmedia.se/butik/lyrik/de-himmelska-katedralerna-av-ake-bjurhamn-yvonne-andersson/
Bagateller (2017 tillsammans med Åke Bjurhamn): http://www.gallerikronan.se/

© Iréne S Räisänen

Läs också

Läs också Tora Greve Fem Frågor, Lisbeth Ekelöf Fem frågor, Robert Gustafsson Fem frågor, lyssna på Poetpoddens intervju Yvonne Andersson poet, Revansch 2012, Revansch 2014, och Vill du vara med i SkrivarSidans intervjuserie?

Yvonne Andersson Fem frågor är en intervju.