Tiggaren av Sofie Sarenbrant. Jag har märkt att jag, under coronatiderna, läste/tittade på nyheter mer än vanligt. Det var ofta deprimerande. Därför är det skönt att bryta av med något helt annat. Eftersom jag har ca. 200 olästa böcker i bokhyllan, så finns det en del att välja på. Där hittade jag denna utmärkta deckare av Sofie Sarenbrant. Hon är en helt ny bekantskap för mig, men en som jag gärna återser.
Tiggaren, sammanfattning
”Minnesstunden är känslosam. En ung kvinna är död, under ofattbara omständigheter. Men i bakgrunden befinner sig en person som intensivt betraktar de sörjande, mån om att själv inte bli sedd.
Samtidigt börjar Stockholms tiggare fall offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare. Polisen famlar i mörkret och den enda personen som kan stoppa morden måste gör allt för att stanna i det fördolda.”
Ur Tiggaren
Annorlunda polis
Detta är fjärde boken om kriminalinspektör Emma Sköld. En frisk fläkt bland alla medelålders avdankade och deprimerade poliser som allt som oftast drabbar oss nu för tiden. Det är fart, fläkt och spänning från början till slut. Det börjar med att ännu en tiggare blir mördad, men denna gång finns ett vittne. Ett vittne, som också är tiggare, jagas från platsen. Det är en ung, utsatt kvinna som inte känner någon, eller talar språket. Mördarna ger sig ut på jakt.
Spänning på högsta nivå
Det är svårt att närmare gå in på intrigen för att inte avslöja för mycket. Sofie Sarenbrant bygger sakta upp historien och vi är med hela tiden. Vi får följa flera av personerna ur första person, vilket är det som driver historien och utredningen framåt. Det leder till att spänningen blir olidlig och Sarenbrant håller den vid liv till sista raden. Den är välskriven och karaktärerna väl genomtänkta. Vi möter människor på olika nivåer i samhället. Goda, onda och några mittemellan. För de som jagar mördarna är frågan: Vem kan man lita på egentligen?
En bok svår att lägga ifrån sig. Emma Sköld är en trivsam bekantskap och jag kommer gärna tillbaka till henne. Fast det är fjärde boken kan den mycket väl läsas utan att man läst tidigare böcker. Man får alltid lite tillbakablickar så jag blir onekligen nyfiken på Emma. Dessutom älskar jag omslaget, så vackert!
Läs också
Bokblogginläggen Tjockare än vatten, Mörkt motiv, Playground och 2 x Patrick Modiano och novellen Nog andas han minsann.
